Jeanette Gustafsdotter beskrevs som ideologi- och initiativlös efter intervjun i SvD. Men hon är bara en i raden av kulturministrar som stått mitt i den mediala stormen.
Efter en vida omtalad intervju med kulturminister Jeanette Gustafsdotter i Svenska Dagbladet av Stina Oscarsson under förra veckan, fick hon skarp kritik från både höger och vänster för att ”ta OS-guld i floskler” och ”svara som en robot”. Som om hon vore förbjuden att uttala en enda åsikt upprepade hon mekaniskt ”min värdegrund är klar och tydlig”, utan att redogöra för vad det innebär.
Att helt sakna kulturpolitisk vision är förstås allvarligt i en tid när en sverigedemokratisk kulturpolitik är en möjlig realitet redan till hösten. Men detta är inte heller första gången en kulturminister blir föremål för medial kritik. Här är fyra andra.
Amanda Lind (MP)
När Amanda Lind dök upp i regeringen som Sveriges nya kulturminister handlade den första kritiken om att hon som vit person hade sitt hår i en boll av dreadlocks, vilket av vissa ansågs vara kulturell appropriering. Något år senare erkände hon att hon inte sett en enda av de guldbaggenominerade svenska storfilmerna. Men som högst har tonläget varit under pandemin, då Jonas Gardell krävde hennes avgång för att hon inte hanterade kulturbranschens utsatta situation tillräckligt snabbt.
Alice Bah Kuhnke (MP)
När Alice Bah Kuhnke valdes till ny kultur- och demokratiminister lät det efter en intervju i P1 Morgon ungefär som det gör om Jeanette Gustafsdotter nu. Bah Kuhnke ”saknar kulturell kärna” och hon ”har ingenting alls att säga”, hette det då. Hon fick också kritik för att inte ha några meriter på kulturområdet, för att hon bara läste facklitteratur och forskningsrapporter och aldrig gick på bio.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Den kulturminister det kanske stormat mest kring de senaste decennierna är utan tvekan allianstidens Lena Adelsohn Liljeroth. Till skillnad från sina efterträdare drev Adelsohn Liljeroth en tydlig politisk linje från början: kulturskapare behövde bli bättre entreprenörer och kulturinstitutioner skulle arbeta mer med att hitta sponsorer. 2009 menade hon att graffitikonstnären NUG inte gjorde konst och 2012 blev hon världskänd när hon skar upp en tårtbit ur konstnären Makode Lindes skrikande black face-tårta.
Cecilia Stegö Chilò (M)
Tidigare Timbochefen Cecilia Stegö Chilò klarade sig bara tio dagar på posten som kulturminister efter att hon utsetts i regeringen Reinfeldt 2006. Förutom kritiken om att hon kom direkt från näringslivet, och därför saknade erfarenhet inom kultursfären, så kom det också fram att hon haft svart städhjälp och inte betalat sin tv-licens. Någonsin. Stegö Chilò polisanmäldes av Radiotjänst och avgick.
