Till följd av Rysslands krig i Ukraina meddelade regeringen i början på mars att alla forskningssamarbeten med ryska institutioner bör avslutas. En av många forskare som påverkas av regeringens beslut är Love Dalén som jobbar på Naturhistoriska riksmuseet. Love forskar bland annat om hur mammutar påverkades av klimatförändringar under den senaste istiden. Men till följd av regeringens beslut har alla planerade fältstudier i Ryssland ställts in.
Listan på sanktioner, bojkotter och avslutade samarbeten med Ryssland fortsätter att växa. Ryska oligarker kommer inte längre åt sina bankkonton i Europa, medan vanliga ryssar måste vänja sig vid varubrist, inflation och en kraftigt försvagad valuta. De kan inte längre äta på McDonalds eller titta på Netflix. Ryssland får inte längre tävla i världsmästerskapet i fotboll eller vara med i Eurovision. Många EU-länder, inklusive Sverige, har avslutat så gott som alla forskningssamarbeten och utbyten med Ryssland. Ryska bidrag utesluts ur Europeiska filmpriset.
De sanktioner och bojkotter som skadar Putins förmåga att föra sitt brutala anfallskrig i Ukraina är utan tvekan rättfärdigade. Men i ivern att göra något – vad som helst – för att stoppa Ryssland, riskerar vi att bidra till en total isolering av alla ryssar, inklusive dem som är starka motståndare till Putins krig. Det spelar bara Putin i händerna.
Vissa kulturella bojkotter kan vara betydelsefulla. Symbolik spelar roll. Vid det här laget är det uppenbart att Rysslands krig i Ukraina inte går att förklara med hänsyn till Rysslands ekonomiska intressen. Putin strävar efter att återupprätta idén om Ryssland som en pampig, enad världsmakt. Därför kan också vissa kulturella bojkotter som tydligt signalerar att Ryssland inte är en sådan världsmakt också skada Putin. Att stänga ute Ryssland ur internationella sporttävlingar och Eurovision känns därför självklart.
Men det är svårare att motivera avslutade samarbeten med ryska forskare, konstnärer och studenter. Vem tjänar på att forskning om mammutar läggs på is? Till skillnad från fotbollsspelare i det ryska landslaget representerar inte vanliga ryska forskare eller konstnärer sitt land, även om Putin gärna skulle tro det. Många av dem är starkt kritiska till Rysslands krig.
Vissa kulturinstitutioner har börjat kräva officiella uttalanden av ryssar de samarbetar med. De måste fördöma kriget, annars blir de sparkade. Men i takt med att Ryssland blir allt mer totalitärt – den som protesterar mot kriget riskerar 15 års fängelse – kan krav som dessa slå hårt mot redan utsatta ryssar.
Det finns en tydlig logik bakom de sanktioner och bojkotter som inte påverkar Putins krigskassa utan i stället slår mot vanliga ryssar. Tanken är att vanliga ryssar, i takt med att de blir fattigare och mer isolerade, kommer att vända sig mot Putin. Och visst finns historiska exempel på folk som drivs till revolution av ren desperation. Men sådana revolutioner leder sällan till att skapa stabila demokratier.
Rysslands bästa chans att bli av med Putin vilar i en stärkt politisk opposition och ett stärkt ryskt civilsamhälle. I vår iver att visa vårt stöd för Ukraina måste vi se till att vi inte samtidigt undergräver de ryssar som vill få bort Putin.