Att Putin ljuger om sina motiv för invasionen i Ukraina diskvalificerar inte åsikten att bombningen av Serbien 1999 förhindrade ett folkmord i Kosovo, men Carl Blom skiljer inte på fakta och retorik i sin replik till mig.

Werner Schmidt pratar också strunt: det rådde inget tvivel om Serbiens intentioner i Kosovo. Etnisk rensning pågick och förhandlingarna om en fredlig lösning ledde ingenvart. USA bestämde sig då för att intervenera med stöd av Nato.

Gudrun Schyman och Lars Ohly rasade mot regeringen, som inte ville ta avstånd från bombningarna.

Socialdemokraterna var splittrade. Anna Lindh och Pierre Schori klargjorde regeringens ståndpunkt: folkrätten var inte tydlig om hur målkonflikten mellan suveränitetsprincipen och räddandet av liv skulle hanteras. I det uppkomna läget vägde de humanitära aspekterna tyngst, ansåg de.

Antimilitarister som protesterar mot brott mot folkrätten – åtminstone om USA ligger bakom – borde fundera på om suveräniteten alltid trumfar andra intressen: kamp mot terrorism, förhindrande av folkmord och förbrytelser mot folk, minoriteter och oppositionella.

Antimilitarism eller antiamerikanism är en dålig kompass i utrikes- och säkerhetspolitiken, i synnerhet efter den 24 februari. Sverige behöver kunna försvara sig i händelse av krig i vårt närområde. Vi behöver rusta upp och vi behöver ta ställning till om vi ska gå med i Nato eller förbli alliansfria.

Natomotståndarna överdriver nackdelarna med medlemskap. Det är inte sant att vi automatiskt blir bundis med Orbán och Erdogan, eller att vi tvingas anpassa oss till den amerikanska utrikespolitiken och delta i militära operationer i andra länder om vi går med. Det är inte heller sant att vi som Natomedlem tvingas att gå i krig om ett medlemsland blir angripet.

Lika lite som EU upphäver vår självständighet gör Nato det. Tyskland och Frankrike motsatte sig den katastrofala invasionen av Irak och våra grannländer Danmark och Norge dansar knappast efter onkel Sams pipa.

I fråga om Nato är det också bråttom. Finnarna kommer att gå med, och Sverige blir extremt utsatt för rysk informationskrigföring och annan provokation om vi låter beslutet dröja. Stabiliteten i norra Europa ökar om alla länder i Norden och Baltikum är med i samma militärallians. Ryssarna skulle inte våga anfalla.

Våra valmöjligheter kokar i det pressande omvärldsläget ned till två: antingen går vi med i Nato eller så får vi klara oss själva i en allt mer instabil och auktoritär värld.

Min åsikt är klar, men självklart respekterar jag att andra tvekar eller är mot en svensk medlemsansökan. Relativisering av rysk imperialism har jag svårare att tåla.