Inrikes/Nyheter 11 augusti, 2022

Facktidningar kan kastas ut när LO höjer hyran: ”Självsabotage”

LO vill höja hyran i sina fastigheter till marknadsnivå. Som en konsekvens kan fackens tidningar – som redan genomgått flera stora nedskärningar – tvingas bort från området vid LO-borgen. ”Ett otroligt självsabotage”, säger en person med insyn i förhandlingarna.

”Mitt emellan arbetarna och kapitalismen finns Bantorget förvaltning.”

Så beskriver LO:s fastighetsbolag sig självt på sin hemsida. Uppgiften är att få medlemmarnas pengar att växa. Samtidigt slår man fast att man står bakom ”LO:s, arbetarnas och förbundens kamp för allas rättigheter på arbetsmarknaden”.

Flamman har tidigare berättat att företaget valt att hyra ut den anrika skollokalen Norra Latin till en internationell elitskola där en termin kostar över 100 000 kronor – samtidigt som studieförbundet ABF uttryckt intresse för att driva en skola i samma lokaler.

Nu står fastighetsbolaget inför ännu ett vägskäl. Flera av varandra oberoende källor berättar för Flamman att Bantorget förvaltning har fått i uppdrag att ta bort hyresrabatten för LO:s ”vänorganisationer”, med målet att få marknadsmässiga hyror. En av dessa är LO Mediehus – arbetarfackens egen tidningskoncern, som ensamt gör en stor del av den svenska arbetsmarknadsjournalistiken.

Stephen Lindholm, reporter på Kommunalarbetaren, säger till Flamman att man nu börjat förbereda sig på att hitta en ny lokal.

– LO har bestämt att de vill ha mer marknadsmässiga hyror, och har gett fastighetsbolaget i uppdrag att se till att avkastningen ökar. Då blir det ganska kraftiga hyreshöjningar, och då har LO Mediehus sagt att de är alldeles för stora. Vi har inte råd att betala dem, då ser vi oss om efter andra lokaler, säger han och fortsätter:

– Fastighetsbolaget har sänkt sina krav, men man har inte kommit ned till den nivå som mediehuset anser är rimlig. Några fortsatta samtal har inte förts sedan före sommaren.

En annan person med insyn i förhandlingarna riktar skarp kritik mot LO:s agerande:

– Det är väl en del av arbetarrörelsens marknadisering, som man från ett perspektiv kan förstå. Jag tycker inte heller att det nödvändigtvis är LO:s uppgift att ha låghyreslokaler mitt i stan för vem som helst. Men att rikta det mot det enda mediehuset som regelbundet granskar arbetsmarknadsfrågor, med väldigt duktiga journalister, är ju ett otroligt självsabotage.

Hon ser också kopplingar till Flammans tidigare granskning av Bantorget förvaltnings beslut att hyra ut åt elitskolan Stockholm international school – en skola som kostar minst 100 000 kronor per läsår och riktar sig till föräldrar som jobbar i internationella företag, i akademin och på ambassader.

– Det sticker ju i ögonen om LO Mediehus åker ut, medan en internationell skola ska in.

Andra anställda säger att frågan är känslig och vill inte låta sig citeras. Stephen Lindholm beskriver det som ett tufft vägval – lämna området vid LO-borgen eller skära ned på journalistiken.

– Det borde finnas ett värde för LO att ha mediehuset centralt i stan, det är nära till alla förbund, till olika maktcentra, och så vidare. Men är det så att fastighetsägarna inte är beredda att gå med på mediehusets önskemål så är det bättre att vi flyttar till billigare lokaler än skär ned på verksamheten.

Hur ser du på symbolvärdet i att fackföreningsrörelsens medier – som redan varit med om nedskärningar – tvingas flytta ut från rörelsens lokaler?

– Det viktiga är att det finns resurser till själva journalistiken. Ägarna sitter ju på lite dubbla stolar, vilket jag kan förstå. Det är inte orimligt att man som fastighetsägare vill få ut värde av sitt ägande.

– Men samtidigt kanske man måste ta hänsyn till att egen verksamhet inte har lika stora ekonomiska muskler som en extern hyresgäst. Så här får de bestämma vad som är viktigast.

Robert Jonsson, vd på LO Mediehus, bekräftar för Flamman att en hyreshöjning är på väg. Enligt honom pågår inga förhandlingar, trots att kontraktet är uppsagt och går ut i april 2023. Jonsson har redan tagit hjälp av en professionell hyresförmedlare för att få en bild av marknaden inför en eventuell flytt. Om fastighetsbolagets nuvarande förhandlingsbud står fast lär det bli så.

– Om vi inte kan komma fram till en lägre kostnadsökning än vi har sett så kommer vi att börja titta efter nya lokaler, det måste vi göra. Det är inte så långt till april, säger Jonsson.

De andra alternativen – att skära ned på redaktionerna eller begära mer pengar från fackförbunden som beställer tidningarna – ser han inte som aktuella.

Han säger att processen kring hyreshöjningen inleddes när LO Mediehus behövde bygga om lokalerna. Enligt Jonsson var man beredd att själva betala för den investeringen. Men i samma veva började Bantorget förvaltning tala om en generell hyreshöjning, för att komma närmare marknadsvärdet.

– Vi tror att LO:s uppdrag till fastighetsbolaget är att minska rabatten för vänorganisationer. Och det är inte jättesvårt att förstå att det måste gå ihop om man ska äga fastigheter, säger han och fortsätter:

– Men vi har ju haft hyresökningar hela tiden, uppräkningar med ett par procent. Vad det handlar om nu är en större nivåhöjning, ett kliv uppåt. Vi ska leva med det länge, och då ser jag inte att det är bra för verksamheten helt enkelt.

Vad tycker du om hela situationen?

– Det är beklagligt, framför allt att vi inte har kunnat göra någon renovering hittills. Det har lagts på is nu.

Robert Jonsson säger att hyreshöjningen läggs ovanpå andra kostnadsökningar, som redan har pressat fackförbundstidningarna.

– Det är svårt att hålla samma nivå på verksamheten. Vi har tvingats dra ned på utgivningen på flera av tidningarna genom åren. Samtidigt har vi ökat den digitala närvaron och läsningen. Men vi når inte lika många där som med en papperstidning.

Han betonar att han förstår situationens ”komplexitet” och att LO vill få så mycket avkastning som möjligt från sina fastigheter.

– Men man får bestämma sig. Är det viktigt att ha närliggande verksamhet i lokalerna eller vill man öka intäkterna? Det är vad det handlar om.

Anders Ivarsson, fastighetschef på Bantorget förvaltning, säger till Flamman att den lokal som fackpressen sitter i aldrig har varit tänkt som lokalförsörjning utanför marknadens logik, som exempelvis LO-borgen är. Enligt honom har målet alltid varit ökad avkastning, som i alla kommersiella fastighetsinvesteringar.

Andra säger att det skett en förflyttning över tid, från lokalförsörjningsperspektivet till marknadsperspektivet, men det stämmer alltså inte?

– Den diskussionen hör hemma hos LO och dess kanslichef. Men LO har definierat ett visst antal fastigheter som tillhörande kapitalförvaltningen. Man ska också komma ihåg att det här är medlemmarnas pengar. Ytterst är det strejkkassa man bygger med dem.

Så ni har inte fått något nytt uppdrag från LO?

– Nej. Sedan kan det finnas människor som levt i den här organisationen sedan början av 80-talet, och några upplever säkert att det är ett annat fokus i dag. Det kan jag inte svara på. Uppdraget nu är att vara en del av LO:s kapitalförvaltning, inte dess lokalförsörjning.

Trots det säger Anders Ivarsson att det i dag finns skillnader i hyresnivå mellan olika hyresgäster, alltså ett slags rabatt.

– Vi har sett skillnader. Vad de beror på kan bara våra företrädare svara på, men jag kan inte se det i några avtal, så nu försöker vi rätta till det vi tycker ser tokigt ut. Sedan är det klart att vissa organisationer kan tycka att det är stora höjningar. Men jag skulle säga att man ska kanske vara glad att man haft så pass schysst hyra under så lång tid tidigare, säger han och fortsätter:

– Det är också viktigt att det blir en rättvis behandling.  Varför ska vissa hyresgäster få något slags rabatt?

Han nekar också till att hyreshöjningen skulle ha börjat diskuteras i samband med frågan om ombyggnation. Enligt Berggren beror diskussionen helt enkelt på att avtalet löper ut och ska omförhandlas.

– Vad vi egentligen har tagit ställning till är det vi tycker är en felprissättning, och nu finns det möjlighet att justera den.

Hur ser du på att LO Mediehus kan tvingas flytta och redan har börjat skanna av övriga hyresmarknaden?

– Vi tycker alltid det är tråkigt om någon flyttar, men det är ett beslut som den organisationen måste ta. Vi gör allt vi kan för att få dialog och få dem kvar. Vi har gjort väldigt mycket och varit oerhört transparenta, mer än i en vanlig hyresförhandling, och det är väl ett slags särbehandling i sig. Vi har förklarat vilka direktiv vi har utifrån vår ledning och att vi behöver behandla alla rimligt lika. Då har vi hamnat i den här hyresnivån, som de tycker är väldigt hög.

LO:s egen ledning vänder sig emot beskrivningen från mediehusets vd, alltså att de måste välja mellan att ha närliggande verksamhet i sina lokaler eller öka sina hyresintäkter. LO:s pressekreterare Jens Lundberg skriver i ett mejl till Flamman att farhågan om en flytt är ”en ganska hård vinkel”, eftersom hyresförhandlingarna inte är klara ännu.

Men vd Robert Jonsson säger att förhandlingarna står stilla, att det nuvarande budet kommer att leda till nedskärningar, flytt eller prishöjning, att flytt är troligast och att han redan tagit kontakt med en hyresförmedlare?

– Att det kommer bli en hyreshöjning är som sagt givet och det är ju naturligt att mediehuset då måste se över sin kostnadsbild. Det är naturligt för alla LO:s bolag, säger Jens Lundberg.

Enligt honom har frågan inte tagits upp av LO:s styrelse alls.

Nedskärningar i fackförbundspress

När LO:s planer på att grunda ett mediehus presenterades 2012 var reaktionerna huvudsakligen positiva. Men Liv Beckström, dåvarande chefredaktör för Kommunal-arbetaren, sade till tidningen Journalisten att det i förlängningen kan leda till att fackens kommunikationsenheter prioriteras högre än deras tidningar. ”Man kan komma för långt från ägarna och bli mindre relevant, man blir bara en kostnad en gång om året”, sade hon då.

Tio år efter sammanslagningen rapporterade Journalisten att var tredje fackförbundstidning fått färre anställda sedan 2017. Samtidigt hade kommunik-atörerna blivit fler på vart fjärde förbund.

Inrikes/Reportage 14 januari, 2026

Nu ska myndigheterna AI-anpassas: ”Olyckligt att hamna efter”

Kepsprydd Fredrik Viksten, teknisk chef på Linköpings universitet, pratar AI Sweden och myndighets-Sverige i Almedalen 2024. Foto: Anders Wiklund/TT.

Över hundra myndigheter har fått i uppdrag att öka användningen av AI, för att ta den offentliga sektorn in i en ny era. Flamman tar tempen på trevande satsningar, och bristande insyn – men också en vision om att göra Europa suveränt mot omvärlden.

Få brinner för AI som civilministern och kristdemokraten Erik Slottner. Han lägger halva sin arbetstid på digitaliseringsfrågor – som en planerad ”medborgarapp”, som ska funka som universell kontaktväg till den offentliga sektorn.

– Oavsett om man behöver hjälp med förskoleplats, plats på särskilt boende eller tillstånd för alkoholservering. Detta skulle förenkla ordentligt, menade han på en presskonferens i maj 2025.

– Om jag får rangordna våra prioriterade åtgärder ligger denna högt upp.

När han pratar med P3 Nyheter om att över hundra myndigheter får i regeringsuppdrag att använda sig mer av AI-teknologi 2026 förtydligar han vad som kommer ske om de inte gör det:

– Ett ”straff” får man ju inte, men ja: en allvarlig anmärkning av ansvarigt statsråd, i de uppföljande dialoger som görs.

Även universitet och högskolor ska ”redovisa hur de arbetar med att utveckla utbildningsutbudet avseende AI, samt insatser för att integrera AI-inslag i utbildningar”. Bland hundratalet myndigheter finns även sådana som hanterar stora mängder känslig data – som Brottsoffermyndigheten, Polisen och Migrationsverket. 

På den sistnämnda myndigheten köpte digitaliserings- och utvecklingsenheten nyligen in 150 licenser på ett tolv månaders testkontrakt, av världens mest använda AI-verktyg – amerikanska Open AI:s Chat GPT. 

Testerna ska göras på ”helt öppen extern okänslig information”, som offentlig landinformation, samt för att göra Migrationsverkets kommunikation mer ”effektiv, kreativ och datadriven”. Rättsavdelningen vill utvärdera möjligheten att med AI ”sammanfatta de viktigaste punkterna i en dom, med en motivering om varför domstolen kom till denna slutsats”, för att ”förtydliga och förenkla arbetet med våra vägledningar”.

Ledning. Civil- och digitaliseringsminister Erik Slottner (KD) på prisutdelningen för Google-sponsrade ”Prompt-SM”. Foto: Viktoria Bank/TT.

”Många av våra ’systerenheter’ på andra länders migrationsmyndigheter har redan kommit långt i användandet av dylika verktyg, och det känns lite olyckligt att hamna långt efter”, skriver hon till Flamman.

Exakt vad Migrationsverket betalat för licenserna är hemligt. Myndigheten ”finner att utlämnande av uppgifter avseende offererande à-priser väsentligt skulle skada anbudsgivarnas ekonomiska intressen”, och skriver att Open AI ”begärt sekretess för samtliga handlingar”. 

”Migrationsverket bedömer att det finns särskild anledning att anta att bolaget kan komma att lida skada i konkurrenshänseende om uppgiften röjs”, står i samma dokument.

Flamman har även försökt begära ut den informationssäkerhetsanalys som myndighetens it-säkerhetsavdelning utfört inför upphandlingen. Denna har Migrationsverket inte lämnat ut alls, med hänvisning till informationssekretess.


Exakt hur Sveriges myndigheter ska använda mer AI framgår inte tydligt, berättar SR:s Evelina Galli. Det viktiga är, enligt uppdraget, ”att de blir bättre på det”.

Rapporter om hur flera myndigheters AI-satsningar gått hittills tyder på att det kan behövas. Strax innan lucia arbetsbefriades tre chefer på Arbetsförmedlingen, efter upprepade visselblåsningar internt om ”vissa oegentligheter eller säkerhetsbrister”. Boven i dramat visar sig vara ett kinesiskt Chat GPT-liknande verktyg: jätteföretaget Alibabas modell Qwen 3, som ska ha ”akutstoppats” från att köras mer i myndighetens it-miljö så fort generaldirektör Maria Hemström Hemmingsson fick nys om tilltaget.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 14 januari, 2026

Historikerns uppläxning av Stordalen var storslagen

Såg du ”Skavlan och Sverige” i fredags?

Annars har du kanske sett klippet där den nederländska historikern Rutger Bregman läxar upp den norska hotellmagnaten Petter Stordalen:

– Mäktiga män som du skulle kunna göra en enorm skillnad, men de gör inte mycket alls ärligt talat.

Stordalen lyssnar med smal mun i svart polotröja och lilatonade glasögon. I bakgrunden skymtas Allragrundaren Alexander Ernstberger. Bregman överröstar alla försök att bryta in och fortsätter sin svada:

Mäktiga män som du skulle kunna göra en enorm skillnad, men de gör inte mycket alls ärligt talat.

– Du kan till och med behålla din fina livsstil. Om du vaknade i morgon och hade förlorat halva din nettoförmögenhet så skulle det inte göra någon skillnad i ditt liv. Min åsikt är att om du fått mycket, så måste du göra mycket mer. Målet bör vara att göra framtida historiker stolta.

Det är något djupt tillfredsställande i mötet mellan den onåbara miljardärseliten och en talför kritiker som vägrar visa vördnad. Rutger Bregman har gjort det till sin specialitet att tvinga fram dem, och hans uppsträckning av världens härskare på World economic forum i Davos 2019 blev en sensation. I en intressant intervju med Martin Gelin i Dagens Nyheter förklarar han varför han förlagt sin nystartade tankesmedja för ”moraliska anspråk” i Amsterdams finanskvarter: för att vara närmare makten.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (3 svar)
Nyheter 13 januari, 2026

Europeisk vänster vill frysa frihandel med Israel

Malin Björk är vänsterpartist och ordförande i alliansen ELA. Foto: Fredrik Persson / TT.

Den europeiska vänsteralliansen ELA, där Vänsterpartiet ingår, vill samla in en miljon underskrifter. Målet är att frysa unionens omfattande handelsavtal med Israel – till dess att våldet mot palestinierna upphör. ”Många drömmer om ett EU som står upp för folkrätten”, säger initiativtagaren Malin Björk.

En miljon underskrifter. Det vill det europeiska vänsterpartiet ELA samla in, i syfte att få EU att avbryta sitt omfattande handelsavtal med Israel.

– Det är vårt sätt att höja volymen och stå på rätt sida av historien. Det handlar om att ställa EU till svars, säger Malin Björk, vänsterpartist och ordförande i den europeiska alliansen.

– Det är galet att EU har ett privilegierat samarbete med ett land som begår folkmord och bryter mot internationell rätt på det mest brutala sätt. 

Jag tror att många drömmer om både ett Sverige och ett EU som står upp för folkrätten, om det så gäller Grönland, Ukraina eller Palestina.

Kampanjen lanseras som ett så kallat medborgarinitiativ, vilket ingår som en del av EU-lagen. Samlar uppropet ihop en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen lägga fram ett förslag i den föreslagna riktningen. Tidigare har liknande upprop samlat ihop miljontals underskrifter för rätten till vatten och förbud mot bekämpningsmedlet glyfosat.

– Når vi upp till miljonen så blir det ett stort politiskt tryck på kommissionen om ytterligare sanktioner mot Israel, konstaterar Malin Björk.

Hon beskriver initiativet som ELA:s ”första stora kampanj”. Alliansen grundades för ett drygt år sedan och samlar flera socialistiska partier i EU, bland annat svenska Vänsterpartiet, danska Enhedslisten och franska La France insoumise.

– Vi har tagit tydlig ställning för Ukraina mot Putins ockupationskrig, men också för Palestinas rätt till frihet.

– Jag tror att många drömmer om både ett Sverige och ett EU som står upp för folkrätten, om det så gäller Grönland, Ukraina eller Palestina.

Vilka åtgärder vill ni se från Israels sida för att inte kräva att avtalet hävs?

– Listan kan göras lång, men det handlar naturligtvis om att skapa förutsättningar för ett fritt Palestina och för en tvåstatslösning, där man drar tillbaka ockupationen även på västbanken. Israel måste också upphäva sitt apartheidliknande system, och har ett internt demokratiseringsarbete framför sig. 

EU:s handel med Israel omsatte förra året 456 miljarder kronor i ren varuhandel. Avtalet har funnits på plats sedan år 2000, och under 2010-talet har särskilt EU:s exporter till Israel ökat kraftigt. En stor del av handeln rör maskineri, kemikalier och transportutrustning. 

Sodastream är ett israeliskt bolag, som tidigare förlagt sin produktion till ockuperade palestinska territorier. Foto: Dan Balilty/AP.

Handel med vapen och ammunition omsätter runt 2,1 miljarder kronor årligen, men viss försvarsutrustning kan även ingå i de andra kategorierna. Under 2024 mer än fördubblades unionens vapenexporter till Israel.

Under samma period har Sveriges handel med Israel ökat. 2024 omsatte importen av israeliska varor 2,3 miljarder, jämfört med 1,7 miljarder året innan. Även importen av tjänster ökade från 2,1 miljarder till 3,3 miljarder.

Malin Björk säger att ett slopat avtal skulle vara ekonomisk kännbart för Israel.

– EU är en väldigt viktig handelspartner för Israel, och står för runt en tredjedel av Israels importer.

Motsvarande siffra åt andra hållet, det vill säga importer från Israel till EU, ligger på 0,8 procent av unionens handel med den övriga världen. I Sverige utgör handeln med Israel en dryg promille av de totala importerna.

En miljon är inget mot det stöd som finns för att stå upp mot länder som kör över internationell rätt och begår brott mot mänskligheten.

– Precis som EU införde sanktioner mot Ryssland och Putin, både mot enskilda makthavare men också mot ryska företag, precis så måste man också agera när Israel bryter mot folkrätten, säger Malin Björk.

– Eventuellt drabbar det vissa sektorer, och då får man se över hur man kan kompensera det. Men man kan inte låta bli att agera.

I EU:s avtal med Israel ingår en klausul som säger att förhållandet mellan parterna ska vara ”baserat på respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer”. I maj 2025 meddelade Kaja Kallas, EU:s representant för utrikes frågor, att man skulle se över avtalet. Bland annat Sveriges regering uttalade sig positivt om att frysa avtalet.

– Handelsavtalet är viktigt för Israel. Detta är ett effektivt verktyg om vi skulle få tillräcklig majoritet i EU, sade Benjamin Dousa, minister för bistånd och utrikeshandel, till Aftonbladet.

Men trots att översynen landade i att Israel sannolikt bröt mot avtalet, och kommissionen föreslog att delar av avtalet skulle frysas, så pausades åtgärderna i höstas.

– Vissa av medlemsländerna motsätter sig det här. Men det är bara ytterligare en anledning till att vi inte vill låta det försvinna från dagordningen, vilket många regeringar inklusive Sveriges säkert önskar.

En miljon underskrifter motsvarar drygt två promille av den Europeiska unionens omkring 450 miljoner invånare. Bara i Sverige hoppas Malin Björk på att få ihop minst 15 000 underskrifter.

– Det ska nog inte vara ett problem att samla ihop. Och en miljon är ingenting mot det stöd som finns för att stå upp mot länder som kör över internationell rätt och begår brott mot mänskligheten.

Flamman söker Svensk-israeliska handelskammaren.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 13 januari, 2026

Trump återvänder till USA:s ”bakgård”

En muralmålning föreställande Venezuelas president Nicolas Maduro har vandaliserats i Caracas. Foto: Cristian Hernandez/AP.

Donald Trumps militära attack mot Venezuela var ingen blixt från klar himmel. Det var det djärvaste draget hittills i hans kampanj för långvarig inblandning i Latinamerika.

Augusto Pinochet låg bakom över 3 000 försvinnanden och mord. På hans order torterade den chilenska regimen omkring 40 000 människor, varav många fortfarande bär fysiska och psykiska ärr. Det är därför inte förvånande att bilder av Pinochet blev sällsynta i Chile efter att den diktatur han införde mellan 1973 och 1990 tog slut. Det vill säga fram till den 14 december 2025, då hans porträtt åter syntes tydligt på gatorna i Santiago under firandet av José Antonio Kasts presidentvalseger. Kast gör ingen hemlighet av att han ser sig som arvtagare till generalen.

För 14 år sedan fylldes Chiles gator av de största demonstrationerna sedan demokratin återinfördes. Studenter krävde gratis utbildning av hög kvalitet och ett slut på den nyliberala modell som hade antagits i 1980 års grundlag – ett arv från diktaturen. Även de hade en symbolisk figur vars bild bars på demonstrationerna: den socialistiske presidenten Salvador Allende som valdes 1970 men störtades av Pinochet. En av de demonstrerande studenterna var Gabriel Boric. Han gick senare in i politiken och blev president 2022, ständigt hänvisandes till Allende. Det kapitlet avslutas om två månader, den 11 mars 2026, när Kast tar över som statschef.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 13 januari, 2026

Både shahen och mullorna skiter i arbetarkvinnorna

En anhängare till den avsatta shahens son Reza Pahlavi demonstrerar i Paris, den 11 januari. Foto: Julien Mattia/Le Pictorium/Imago/TT.

Irans brutala teokrati vacklar, efter år av kvinnors modiga kamp. Samtidigt växer kraven på att återinföra monarkin. Men att ersätta ett gubbvälde med ett annat är ingen frigörelse.

”Så du tycker inte att kvinnor är jämlikar, att de är lika intelligenta som män?”

Den legendariska amerikanska journalisten Barbara Walters spänner ögonen i Mohammad Reza Pahlavi, dåvarande kung av Iran, som sitter mittemot henne i en beige soffa framför mörka mahognyhyllor dignande av böcker.

Klippet är från kanalen ABC:s ”Good morning America” och sändes i april 1977. Shahen svarar: ”Det finns alltid undantag, det finns fantastiska kvinnor. Men på det stora hela…”.

Regimen måste störtas till varje pris. Men inte genom att återinföra samma monarki som människor en gång gjorde uppror mot.

Walters ger sig inte: ”Tror du att din fru kan styra lika väl som du kan?” Kameran klipper så att drottning Farah Pahlavi som sitter bredvid också syns i bild. Efter en kort paus svarar shahen: ”Jag vill inte svara på det.”

I Iran pågår just nu massiva protester mot den auktoritära regimen. Låter meningen bekant? Den har yttrats med små variationer i över 50 år. Efter att Mohammad Reza Pahlavi lämnade Iran i samband med revolutionen 1979 har protestvågorna återkommit med jämna mellanrum. Skillnaden är att det då var socialister som avsatte shahen, och att demonstranterna i dag vill installera hans son, Reza Pahlavi. Eller?

Argumenten för att återinföra monarkin kretsar ofta om kvinnors rättigheter. I dagens Iran lever kvinnor under ett brutalt teokratiskt förtryck där klädsel, uppförande och livsval detaljstyrs av mullorna vid makten. Visst var även Mohammad Reza Pahlavis kvinnosyn rutten, men kvinnor fick klä sig i minikjol och gogo-boots som 70-talets mode dikterade. Åtminstone om de kom från medelklassen.

Het fråga. Demonstranten Mohadese bränner en bild av ayatollan Ali Khamenei vid en protest utanför iranska ambassaden i Oslo. Foto: Terje Pedersen/NTB/TT.

För arbetarklassens kvinnor var verkligheten en annan. Där rådde i stället svält, precis som i dag. Vad som sällan lyfts är att både revolutionen på 70-talet och dagens protester föregicks av skenande inflation där de styrande ätit sig mätta på att sälja ut landets tillgångar, medan vanligt folk ser priserna på livets nödtorft skena. Under shahen blev de fattiga allt fattigare medan kungafamiljen levde gott på sina plundrade rikedomar, ända in i exilen. Basföda i iranska arbetarhushåll som joghurt kostar i dag 20 kronor kilot, i ett land där arbetare tjänar några tusen kronor i månaden.

Både i Sverige och i Iran står arbetarkvinnorna först i skottgluggen när ekonomin faller samman. De har lägst lön, sämst arbetsvillkor, och förväntas samtidigt ta hand om barnen.

Under 2022–2023 tog kvinnor från hela Iran, över etniska och religiösa gränser, till gatorna under parollen ”kvinna, liv, frihet” efter mordet på Jina Mahsa Amini. De krävde att äntligen bli sedda och behandlade som fullvärdiga människor.

Läs mer

I dag är fokus än en gång på kvinnornas rättigheter och iranska kvinnoorganisationer från hela landet deltar i protesterna. Men verklig förändring kräver mer än symbolik. Kvinnor ska inte bara hyllas – de måste också få makt. Då duger det inte att byta ut en ultrakonservativ antifeministisk monark med en annan.

Båda mina föräldrar deltog som socialister i revolutionen 1979, med resultatet att de nu lever i exil och kommer att fängslas om de sätter fot i Iran igen så länge mullorna sitter kvar. De följer händelserna i realtid, i den mån det går då internet i Iran varit nedsläckt i omgångar, med andan i halsen.

Regimen måste störtas till varje pris. Men inte genom att återinföra samma monarki som människor en gång gjorde uppror mot. Ett annat Iran måste vara möjligt.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 januari, 2026

Sveriges Lärares ”valgeneral” blir opinionschef på Academedia

Academedia grundades 1996, har totalt omkring 200 000 elever, och gjorde 2023 en nettovinst på 759 miljoner kronor. Foto: Jessica Gow/TT

Med ett drygt halvår kvar till riksdagsvalet, och ett lärarfack som riktar allt mer högljudd kritik mot marknadsskolesystemet, passar skolkoncernen Academedia på att norpa Sveriges Lärares opinionschef Katariina Treville. ”I mitt nya uppdrag kommer jag att bidra utifrån ett annat perspektiv”, säger hon till Flamman.

Mitt i upptakten till 2026 års valrörelse kliver Sveriges Lärares ”valgeneral” – Katariina Treville, opinionsansvarig – ur sin roll efter över tio år inom lärarfacket, rapporterar Dagens Opinion.

– Jag har fyllt 50 år. Min plan var aldrig att gå i pension utan att göra något annat, säger hon till tidningen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 12 januari, 2026

Kvinnornas revolution får inte kapas av män i exil

Kaféägaren Merat Behnam protesterade i höstas mot mullorna genom att köra sin gula Vespa genom Teheran. Foto: Vahid Salemi/AP/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Irans kvinnor har i decennier kämpat för frihet och jämställdhet: rätten att själva välja klädsel, utbildning och yrke, rätten till sin kropp, sina barn och sin framtid. De har kämpat för lika arvsrätt, lika vittnesrätt och juridisk jämlikhet i ett system där den islamiska könsapartheidregimen betraktar kvinnor som ”halva” människor – där två kvinnors vittnesmål väger lika tungt som en mans.

Hur kan man tala om demokrati när kvinnors ledarskap marginaliseras redan innan regimen fallit?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 10 januari, 2026

Pinochet slutar aldrig spöka

Kopplingen mellan Chiles nya president och landets gamla diktator uppmärksammas. Foto: Matias Delacroix/AP.

Med José Antonio Kast i presidentpalatset återvänder Chiles olösta förflutna med full kraft. Joel Kjellgren har läst Londres 38 och konstaterar att såren från nazismens industriella våld och Pinochetdiktaturen fortfarande är vidöppna.

José Antonio Kasts jordskredsseger i decembers val innebär att Chile för första gången sedan demokratins återkomst 1990 har en president från ultrahögern. Som son till en nazist som efter kriget tog sig till Sydamerika samt bror till en minister i Pinochets regim framstår Kastfamiljens djupa rötter i 1900-talets fascism som i det närmaste parodisk.

Just kopplingen mellan Tredje riket och militärdiktaturens Chile är vad den brittiske juristen Philippe Sands vill undersöka i Londres 38: En berättelse om Augusto Pinochet, Walther Rauff och rättvisan (Albert Bonniers förlag, 2025). Boken tar avstamp i Pinochets frihetsberövande i London 1998, ett på många vis unikt fall i internationell rätt då det var första gången en före detta statschef arresterades för ett internationellt brott som begåtts i ett annat land. Som sakkunnig för Human right watch spelade Sands under rättsprocessen en marginell roll.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 10 januari, 2026

Min queera muslimska historia

Här kretsar de älskande i en perfekt cirkel där alla är lika aktiva och mottagliga, som om de imiterar sufiska virvlar. Konstnären är shejken Muhammad ibn Mustafa Al-Misri, Ottomanska riket 1799–1817. Ur ”The David Collection”, inventarinummer, 8/2018. Foto: Pernille Klemp.

Islam hatar homosexuella. Det hade bagdadfödde och queera Musa Shadeedi fått lära sig under hela sitt liv. Men så började han att gräva i muslimsk kulturistoria – och fann en helt annan sanning.

Första gången bilden dök upp på min skärm kände jag bara avsky. Jag var i tonåren och befann mig mitt i min värsta islamhatarperiod. Miniatyren, en illustration ur ett manuskript från 1100-talet, visar en grupp skäggiga män som har sex med en yngling.

Jag var 11 år gammal 2003 när västerländska arméer invaderade min hemstad Bagdad, under förevändningen om demokrati och mänskliga rättigheter. Vissa homosexuella röster i USA hördes jubla över kriget: nu skulle queera befrias ur Saddams garderob. I en text i den amerikanska hbtq-tidningen The Advocate under ockupationen sades det vara ”en fråga om homosexuellas rättigheter. Islamska fundamentalister är antigay”. I stället blev den så kallade befrielsen början på en våg av organiserade mord på homosexuella i Irak.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 09 januari, 2026

Sveriges droghyckleri vet inga gränser

SD-polisen Katja Nyberg beskrev jakten på festknarkare som ”det roligaste hon gjort”. Nu har hon själv åkt dit med en påse misstänkt kokain. Foto: Lars Schröder/TT.

Sverigedemokraten Katja Nyberg är ett destillat av svensk narkotikapolitisk dubbelmoral. Samtidigt som politiker jagar fattiga missbrukare med blåljus och urinprov, verkar de själva ha betydligt friare tillgång till både nåd och näspulver.

Det är nästan för dråpligt för att vara sant.

Den sverigedemokratiska riksdagspolitikern Katja Nyberg tros ha haft en promille i blodet när hon körde bil den 28 december. I bilen hittades också en påse vitt pulver som tros vara två gram kokain, vilket hon själv dock förnekar. Snabbtester visade misstänkt narkotikapåverkan.

I en skriftlig kommentar menar Katja Nyberg själv att hon varit med om en ”viltolycka”. (Polisen menar att hon på sin höjd ”väjt för en råtta”.) Det kan man också kalla det. Om det visar sig att hon kört bil så pass berusad lär hon behöva avgå, som Oisin Cantwell skriver. Han påminner om att folkpartisten Karin Pilsäter och socialdemokraten Aida Hadzialic lämnade sina uppdrag vid 0,2 och 0,3 promille.

Och de hade ingen laddinfrastruktur med sig i en zippåse.

Vad Katja Nyberg gör annars undrar du? Hon är polis. Därför är hon Sverigedemokraternas talesperson i polisfrågor samt ledamot i riksdagens justitieutskottet. Alltså central i den repressiva kriminalpolitiska brygd som partiet langar till befolkningen.

Ironin stannar inte ens där. Dagens ETC kunde avslöja att hon på 90-talet var med i Rejvkommissionen, som förföljde klubblivet för att driva igenom svensk nolltolerans. ”Det var faktiskt det roligaste jag gjort”, förklarade hon i en podd. ”Vi var väldigt unga så det blev mer av en livsstil. Man levde och andades det här.”

Ja, hon verkar ha andats in både ett och annat.

Så låt mig sammanfatta: en tidigare knarkspanare och representant för riksdagens mest repressiva parti, som kör rattfull med kokain i bilen. Om uppgifterna stämmer är det svårt att hitta ett perfektare ansikte utåt för hyckleri.

Inte bara hos Sverigedemokraterna, som låtsas vara hårda mot kriminalitet men själva kryllar av lagbrytare. Utan hos hela politikerklassen från vänster till höger som själva gärna unnar sig en lina ibland, men som samtidigt har gjort fattiga missbrukare till öppet byte för polisen. Eller varför inte hos ett helt land.

I dokumentärserien ”Så knarkar Sverige” (SVT, 2024) visar journalisten Johan Wicklén att bruket av illegala rusmedel är betydligt högre än vad vi svenskar vill erkänna. Inte minst har kokainet blivit vanligare, och dyker nu upp i allt fler städer i avloppsmätningarna.

Detta trots att Sverige fortfarande har nolltolerans som mål för vår narkotikapolitik. Politikerna vet att denna politik har misslyckats på alla punkter, och därför vågar de heller inte utreda den.

När den kristdemokratiska socialministern Jakob Forssmed tillsatte en utredning gav han därför explicita order om att inte utreda konsekvenserna av kriminaliseringen av eget bruk. Svensk narkotikapolitik ska nämligen präglas av moral och önsketänkande, snarare än av vetenskap. Utredningen var dock så kritisk mot svensk narkotikapolitik som uppdraget tillät, och bar också en talande titel: Vi kan bättre!.

ESO-rapporten Bruk och straff, som även den kom ut hösten 2023, hade friare händer. Den granskade samtliga fyra uttalade målsättningar för Sveriges narkotikapolitik och drog slutsatsen att politiken misslyckats på varje punkt.

Dödsfallen minskade inte, utan Sverige har tvärtom konsekvent legat i EU-toppen när det gäller narkotikarelaterad dödlighet, vilket är en otrolig bedrift med ett av kontinentens bästa vårdsystem. Bruket minskade inte utan verkar snarare ha ökat. Även tillgängligheten har ökat, samtidigt som gängens vinster skenat då politikerna gett dem ensamrätt på en svart marknad. Och skadorna har inte reducerats, utan i många fall fördjupats genom kriminalisering, stigmatisering och rädsla för vårdkontakt.

Den regering som Katja Nyberg representerar har fördjupat denna katastrofala politik. I Tidöavtalet nämns missbruk som ett av flera exempel på bristande vandel som kunde motivera utvisning, och sommaren 2023 införde man en rad straffskärpningar inom området. Bland annat infördes rena tankebrott som ”förberedelse” till köp eller försäljning, vilket fick flera tunga remissinstanser att slå bakut.

Oppositionen har knappast varit bättre, utan yrat om ”partyknarkare” från medelklassen som drivande bakom gängens vinster. Detta trots att CAN:s rapporter visar att fattiga är överrepresenterade i statistiken; att cannabis, som inte främst är en partydrog, åtminstone tidigare utgjort halva narkotikamarknaden; och att lejonparten av drogerna tas av människor som tar dem ofta, det vill säga är i beroende snarare än sporadiska brukare. Vilket också säger sig självt om man inte orkar läsa forskning.

De som framför allt drabbas av denna repressiva konsensus i svensk politik är alltså fattiga människor i beroende, vilket förklarar våra topplaceringar i EU:s dödslista. Och allt detta samtidigt som Aftonbladet för två år sedan hittade spår av kokain i hälften av de undersökta riksdagstoaletterna.

Frågan är alltså inte om Katja Nyberg kan sitta kvar. (Det kan hon inte.) Utan om någon politiker som ansvarat för drogpolitik kan sitta kvar. Samt hur länge Sverige ska fortsätta insistera på vår dödliga och ovetenskapliga dubbelmoral som skördar liv till denna dag.

Diskutera på forumet (0 svar)