Den 15 maj i år bestämde sig Sollefteås BB-ockupanter för att återta sin plats. Pandemin hade tvingat dem, liksom många andra, att utföra sin protest digitalt. Återgången drog ut på tiden – många ockupanter är äldre och ingen vill beskyllas för att ligga bakom en ny smittovåg – men nu var det dags.
Kjell Westlin och Carina Hellström var först på plats. Den nya sjukvårdsdirektören hade kommit med ett hot: regionen har fått nya ordningsregler, obehöriga får inte vara i vårdens lokaler och den som vägrar lyssna kommer mötas av polis. Carina Hellström gav svar på tal.
– Vi är en fredlig ockupation, vi är redo att förhandla. Men vi kommer inte att flytta på oss om någon säger att vi måste. Vi kommer att sitta kvar, sade hon till SVT.
Två och en halv månad senare svarar Kjell Westlin i telefon. Han berättar att han varit på BB en gång i veckan sedan i maj. De är alltid minst två personer där. Och jo, polisen har varit förbi.
– De kom dit och tittade när vi startade upp. De sa: ”Det är inga oroligheter här, inget våldsamt. Det verkar lugnt. Härifrån kan vi fara”, berättar Kjell Westlin för Flamman.
Efter tre minuter vill han lägga på. Han har fortsatt engagera sig, men är trött på att tala om det här.
– Nu måste folk inse att vi behöver ett sjukhus. Det är nog inget annat. Jag pratar inte mer om det. Nu är det valet som får avgöra.
Sollefteå sjukhus är valfrågan som vägrar dö. För fyra år sedan åkte partiledarna i skytteltrafik till Lasarettsgatan 1 för att visa att de vill ha en mer tillgänglig vård. Den här gången är det tystare från rikspolitikerna. Men i region Västernorrland, som beslutar om saken, har det lett till parlamentariskt kaos. Under våren har de styrande socialdemokraterna precis som på riksplanet försökt reda ut vilka de egentligen regerar med. Oppositionen har formats om. Oheliga allianser har ingåtts. Och Centerpartiet har anklagats för att svika sin oppositionsroll för att stödja socialdemokrater.
– Det är komplext, säger regionala expolitikern Lena Asplund till Flamman.
Hon är före detta riksdagsledamot och moderat ut i fingerspetsarna. På söndag väljs hon med största sannolikhet till ännu en mandatperiod i Sollefteå kommunfullmäktige. Men toppuppdraget i regionen – ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden – har hon lämnat i förtid, i protest mot sitt eget parti.
– Jag kan inte stå bakom det Moderaterna går till val på där: att lägga ned Sollefteå sjukhus.
Förslaget kom i mars och skakade om regionpolitiken. Medan andra partier började förbereda valrörelsebudskap om att satsa på Sollefteå sjukhus, med ett återöppnande av BB och akutkirurgin som slutmål, meddelade regionens näst största parti att de vill gå åt helt andra hållet. Man måste prata om ”elefanten i rummet”, konstaterade de. Moderaterna, som vid den här tiden var Socialdemokraternas största koalitionspartner, ville byta ut sjukhuset mot en ambulanshelikopter och fler vårdplatser i Sundsvall och Örnsköldsvik.
Lena Asplund har bestämt sig för att rösta blankt.
– För det första behövs sjukhuset för befolkningen, för det andra kommer Försvarsmakten växa här, säger hon och fortsätter:
– Det vore en katastrof om det lades ned. Vi har också en åldrande befolkning. Alla kan inte åka tolv mil till Sundsvall.
Medan Moderaterna hanterade inre stridigheter seglade ett mer trängande problem upp på dagordningen: hela region Västernorrland saknade personal inför sommaren. En riktad lönesatsning för de yrkesgrupper där det råder störst brist hade fått motsatt effekt och lett till massuppsägningar. Om inget gjordes riskerade akutsjukvård att stängas.
Socialdemokraterna samlade alla partier till dialog. Enligt de andra partierna var det snarare ett informationsmöte. S hade beslutat att satsa ytterligare 50 miljoner på ännu fler löneökningar. Den här gången skulle det göras rätt.
Tre veckor senare blev moderaterna ett oppositionsparti. Tillsammans med KD, SD och lokala Sjukvårdspartiet presenterade de en betydligt mer ambitiös lönesatsning: 250 miljoner kronor. Vänsterpartiet höll sig borta från pressträffen eftersom de inte ville göra gemensam sak med SD, men meddelade att de skulle rösta för förslaget.
En hårfin omröstning slutade med att Centerpartiet bytte sida och Socialdemokraternas förslag vann. Centerpartiets Jonny Lundin lovade att möjliggöra S styre fram till valet – samtidigt som han behöll posten som oppositionsråd.
Personalen som sagt upp sig började återvända. Två dagar senare presenterar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en utredning om Sundsvalls sjukhus. Den visade att gamla och sköra akutpatienter ligger på bår 10–15 timmar utan tillsyn eller mat.
Regionens högsta politiker Glenn Nordlund (S) meddelar genom sin politiska sekreterare att han inte har tid för en intervju. Däremot skickar sekreteraren ett långt mejl om att bilden av Västernorrland som en region med särskilda problem är överdriven. Granskningar från medier och myndigheter visar något annat.
Utöver IVO:s rapport, som kommer med ett hot om 15 miljoner kronor i vite om problemen inte löses innan sista september, rapporterar SVT:s Uppdrag granskning att Västernorrland är sämst i Sverige på att leva upp till vårdgarantin. Ett exempel är ögonvården, där bara 38 procent av de som behövde en gråstarrsoperation fick den inom vårdgarantins 90 dagar år 2020.
Därutöver har 30 procent av dem som vårdats på IVA under coronapandemin dött – den tredje högsta siffran i landet. Och berättelserna som gett bränsle åt BB-ockupationen – bilresor på 20 mil för att genomgå en förlossning – finns alltjämt kvar.
Lena Asplund, som trots sitt avhopp varit ansvarig för sjukvården under nästan hela mandatperioden, svarar att mycket av problemen beror på pandemin. Utöver det säger hon att det handlar om bristande personalpolitik, löner och arbetsvillkor. När det saknas läkare och sjuksköterskor blir man tvungen att hyra in stafettpersonal, som är dyrare, och då blir utrymmet för andra vårdsatsningar mindre, vilket gör att man får svårare att rekrytera personal. En självförstärkande rundgång.
Hur ser du på möjligheterna att bilda en majoritet och komma åt de här problemen efter valet?
– Det vill jag inte lägga mig i, eftersom jag lämnat det hela. Då sitter man på avbytarbänk och tycker att man kan och vet allt.
Men en sak vet hon: staten behöver ta ett större ansvar.
– Man måste ha en bättre ekonomisk utjämning. Speciellt för regioner med en åldrande befolkning och vikande skatteunderlag. Vi måste få en vård på lika villkor.
Det finns inga aktuella opinionsmätningar inför valet i region Västernorrland. BB-ockupanter säger dock att Sjukvårdspartiet (Sjvp) har stort stöd bland dem som ägnat sitt liv åt frågan. Den senaste mätningen, gjord hösten 2021 på uppdrag av Moderaterna, ger visst stöd åt det. Där spås partiet få ett väljarstöd på 11 procent.
Gruppledaren Robert Thunfors turnerar just nu runt i regionen i en ambulans. När Flamman ringer honom håller han på att resa ett partytält i Härnösand.
– Vi har lagt nästan tre gånger mer pengar på den här valrörelsen än på den förra. Och vi har varit väldigt aktiva under mandatperioden.
Thunfors är gammal sosse. Skolad i SSU, partimedlem i fjorton år, sedan rekryterad till Sjukvårdspartiet efter att ha startat ett eget parti i Timrå. Men Sjukvårdspartiet vill, liksom många andra lokala missnöjespartier, helst inte tala om höger och vänster.
– I region Västernorrland finns inte den skalan. Det handlar snarare om centralisering eller decentralisering.
Enligt honom är Sjvp, V och KD de tydligaste förespråkarna för en mer decentraliserad vård. På andra sidan finns S, M, L och SD.
– Man har trott på stordriftens fördelar, men det har visat sig att det inte är sant. Man behöver ha tre sjukhus. Att lägga ned verksamhet på ett sjukhus skapar bara överbelastning på de andra två, för personalen flyttar inte med.
Ändå gick ni fram med ett gemensamt oppositionsförslag med M och SD i våras. Ett av de partierna vill lägga ned Sollefteå sjukhus. Hur går det ihop?
– Det var sakfrågan (ökade lönepåslag till vårdpersonal, reds. anm.) vi gick ihop om. Vi var inte helt överens om finansiering. Men Moderaterna var överens med oss om neddragningar i administrationskostnader, de har förflyttat sig rejält åt vårt håll i den frågan. Sedan började de skramla om Sollefteå sjukhus, men då var vi och V tydliga i den dialogen: ska ni slänga in ett sjukhus i de här diskussionerna så går vi härifrån.
Lena Asplund, som gick rakt emot sitt eget parti i frågan om Sollefteå sjukhus, säger samtidigt till Flamman att ett återöppnande av BB inte är praktiskt möjligt eftersom patientunderlaget är för litet, och eftersom det är omöjligt att få den specialistkompetens som behövs. Den förklaringen ger Robert Thunfors inte mycket för.
– Hon har solklart fel. Det är neddragningar som har skrämt bort personalen. Vi har medlemmar som är barnmorskor från Sollefteå. Vi har diskuterat en plan med C, V och KD, hur man skulle gå till väga. Men man kan inte starta BB 1 januari 2023, man måste bygga upp miljön under förmodligen ett eller två års tid och börja i någon ände. Det handlar om att skapa en stabilitet och en tro på att det fungerar.
Vänsterpartiet ser däremot en tydlig vänster-höger-konflikt i botten av region Västernorrlands problem.
– Det finns inte en enskild förklaring, men grundproblematiken är liberal politik på ett nationellt plan i 30 år, säger Nina Orefjärd, V:s gruppledare i regionen.
Hon pratar om ett skevt skattesystem som gör att politiker måste höja skatterna samtidigt som det går sämre för vården, en brist på nationell utjämning och en tungrodd administrativ apparat. Dessutom nämner hon samma dyra stafettläkarspiral som Lena Asplund tog upp.
– Det finns en gemensam trend bland många regioner som har liknande förutsättningar: Norrbotten, Jämtland, Härjedalen, Västerbotten och till viss del Dalarna.
Likt Sjvp talar hon om att flytta beslut och styrning närmare personalen, och att locka tillbaka personalen genom att investera sig ur krisen. Samtidigt säger hon att regionpolitikerna har ett mer eller mindre omöjligt uppdrag tills staten tar ett större ansvar.
– Det är ett ekonomiskt moment 22.
Ni har kampanjat intensivt i de här frågorna och Jonas Sjöstedt lade stor vikt vid BB-ockupanterna i valrörelsen 2018. Ändå säger ockupanter jag pratar med att Sjukvårdspartiet har störst stöd bland dem. Vad beror det på?
– Du har kanske pratat med enskilda. Och det är så att Sjukvårdspartiet syns, de är duktiga på att kampanja. Men om man ser på förra valresultat växte vi mycket också, från 6,9 till 10,6 procent. Jag hade såklart önskat att vi skulle ha alla röster. Vi har mycket liknande politik, men vi har också en helhetstanke om det nationella planet, vissa sådana bitar har inte Sjvp.
S får klä skott för mycket av kritiken mot vården i region Västernorrland, samtidigt som de är ett naturligt samarbetsparti för V på riksplan och på många andra håll i landet. Är det till skada för er tror du?
– Det kan ju vara så för någon, men jag tror inte det faktiskt. Det är väldigt tydligt att vi skiljer oss från dem när det gäller regionfrågan, säger hon och fortsätter:
– S är den naturliga samarbetspartnern, men inte här. Här handlar det om att hitta samverkan med andra partier som ser liknande problem och lösningar.
Vilka skulle det kunna vara?
– Det är svårt. Sjvp står oss ganska nära, annars kan jag inte säga så mycket faktiskt. Jag vet inte vad som kommer att hända.
