Efter flera års avprivatisering av både sjukhus och ambulansvård bromsar det nya S-styret fortsatta återtaganden. En anpassning till vårdföretagens agenda, menar Hannah Dahlbäck (V) – medan Linn Svansbo (S) säger att påbörjade och genomförda reformer ska skyddas.
Tidigare denna månad rapporterade Flamman att Miljöpartiet i Region Stockholm lämnat förhandlingarna om att sitta med i regionstyret. Flera andra tilltänkta samarbetspartier följde med.
Planen – på ett ”robust majoritetsstyre”, utan Vänsterpartiet men med KD och L – hade spruckit fort. Både Socialdemokraterna och Jakob Dalunde (MP) hänvisade till ”för stor högerlutning” i ekonomiska frågor i samtal med de andra partierna.
Men turerna upphörde inte där. Efter uppgifter om att Centerpartiet sneglat på SD-samarbete, och ett skarpt hot från Vänsterpartiet om att fälla styret genom att rösta på Moderaternas ordförandekandidat, har regionen nu stabiliserat sig på ruta ett.
Det nya styret består av S, MP, C, L och KD – precis som det underlag man allra först gick ut med. Miljöpartiet får ansvaret för lokaltrafiken och kulturen, Centerpartiet för psykiatrin och näringslivet. Kristdemokraterna får vad professor Magnus Hagevi kallar ett ”riktigt fint köttben”, när regionens tyngsta sjukvårdspost intas av Carl-Johan Schiller (KD), vars välavlönade frånvaro granskades av Flamman tidigare i år.
Balansen mellan offentlig och privat vård har varit den stora knäckfrågan när de tidigare förhandlingarna kollapsade. Flamman har tidigare skrivit om det som Timbro kallat en ”socialiseringsvåg” i regionen, vars förra styre avbolagiserat flera stora sjukhus.
Satsningarna på att offentligt ta över ambulanssjukvården, samt köra vissa SL-bussar i egen regi, kommer att bestå. Däremot ska det nya styret avstå från stora beslut under mandatperioden som ”påtagligt påverkar balansen” mellan privat och offentlig vård.. Det slås fast i koalitionens politiska program.
Partierna beskriver sin hållning som ”driftsneutral”. Samtidigt skriver de att ”samverkan och dialog med privata och idéburna vårdgivare ska stärkas”. De senare lyfts fram som ett sätt att ”öka mångfalden”, ”främja nya arbetssätt” och nå nya grupper som inte söker sig till den offentliga vården.
I ett skriftligt svar till Flamman skriver Carl-Johan Schiller (KD):
”Vi valde att lämna de första samtalen eftersom politiken inte låg tillräckligt nära Kristdemokraternas linje. Efter återupptagna förhandlingar och lite islossning från samtliga partier, vilket ledde till nya konstruktiva samtal med S, MP, C och L, har vi nu enats om en plattform med politik som sätter patienterna och vårdens medarbetare främst.”
Han fortsätter:
”Det finns ingen exakt procentsats som är den optimala fördelningen mellan privat och offentligt driven vård. Det viktigaste för oss är att förbättra vården för patienterna och arbetsmiljön för vårdens medarbetare, med den huvudman som är bäst lämpad. Såväl idéburna, vinstdrivande samt offentligt drivna vårdenheter är viktiga delar i att förbättra Stockholmsvården och kapa köer.”
Jakop Dalunde (MP) hälsar att ”plattformen får tala för sig självt”:
”Den är full av grön politik med ett starkt socialt fokus. Vi har kommit överens om att patientnyttan alltid ska vara vägledande i valet mellan sjukvård i privat och offentlig regi. Det betyder att vårdval som fungerar bra ska stärkas och utvecklas, men att vi också är redo att göra det som krävs när de inte fungerar.”
Hannah Dahlbäck, sjukvårdspolitiker för Vänsterpartiet i regionen, ser ytterligare privatiseringar framför sig:
– Det här är ju ett högerstyre man går fram med, inget mittenstyre. Man har bundit upp sig med partier som driver vårdföretagens agenda, som vill spara mer och pressa personalen ytterligare, säger hon till Flamman.
– Enda skillnaden mot 16 års borgerligt styre kommer bli att S nu sitter vid rodret.
Linn Svansbo, S-debattör och ersättare i regionfullmäktige, gör en annan tolkning. Hon menar i stället att man ”slår vakt om den process som påbörjats” – även ihop med högerpartier som ”vurmar lite mer för privata aktörer än vi gör”.
– Det blir nog inte några ytterligare stora återtaganden framöver, men jag tycker man ska tolka detta som att vi håller fortet och kör rakt fram.
Mer som att bevara det ni påbörjat, än att dra i handbromsen?
– Precis. Och skrivelsen hindrar oss inte på något vis heller från att avsluta avtal med fuskande privata aktörer som inte sköter sig. Men detaljerna återstår att se i budget.
Linn Svansbo räknar alltså med att de genomförda reformerna ligger fast, men att de stora åtagandena upphör:
– Det här är inte det styret jag knackade dörr för, om jag säger så. Men jag ser inte heller att det öppnar för ännu ett ”privatiseringslapptäcke” över Stockholms sjukvård.
”Vård efter behov är min utgångspunkt”, skriver Aida Hadzialic (S) i ett mejl till Flamman.
”Även under mandatperioden 2022-2026 så bedrev vi en driftsneutral vårdpolitik i Region Stockholm. Förändringarna i vårdvalen behöver nu få sätta sig, samtidigt som vi utvecklar vården där det behövs. Patienterna ska kunna lita på vården, oavsett vem som driver den.”
Hannah Dahlbäck (V) kontrar med att plattformen ”just nu mest är fluff”:
– Det är en kompromissprodukt, med väldigt lite konkret politik i. Hur kommer det bli med vallöften som gratis SL-kort för vårdpersonal, arbetstidsförkortning och dubbelt natt-OB för undersköterskor?
Flamman söker Centerpartiet.
