Snart inleds förhandlingarna om 2,2 miljoner svenskars kollektivavtal. Under veckan hoppas LO bli överens om gemensamma krav på löneökningar. Som vanligt innebär det en intern dragkamp mellan de stora industriförbunden med nära band till tjänstemannafacken – främst IF Metall – och de mer stridbara facken inom bygg och frakt, som samlas under namnet 6F.

Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare för IF Metall, satte tonen redan under sensommaren: hans förbund ”tror inte på någon idé om att kompenseras för hög inflation”, sade han till TT. I veckan kom svaret från 6F. De föreslår att alla svenska löntagare får exakt samma löneförhöjning, i stället för att lönerna räknas upp procentuellt. På så sätt kan de lägsta lönerna höjas ordentligt utan att de högre lönerna drar iväg och riskerar elda på inflationen.

Någonstans mellan IF Metall och 6F finns Kommunal – Sveriges största fackförbund, som företräder majoriteten av välfärdens personal. Nu ökar trycket från dess största medlemsgrupp, undersköterskorna. Mia Christensson, grundare av proteströrelsen Undersköterskeupproret, säger till Flamman att hon och hennes kollegor kämpar för att ha råd med det mest basala: mat, värme och el.

– När jag startade Undersköterskeupproret var det första jag fick göra att sitta i samtal med gråtande kollegor över hela landet som satt fast i destruktiva förhållanden och inte hade råd att lämna. Det är en grupp som inte har en röst. Det går inte ihop för oss.

Problemen fanns redan innan de nuvarande prisökningarna, men de har gjort det värre, säger hon.

– När jag går i affären tittar jag efter svinnmatlådor. Jag bor i ett hus, men har inte satt på värmen. Vi eldar i spisen på morgonen och kvällen.

Christenssons kollegor – som Flamman har nått genom Undersköterskeupprorets Facebookgrupp med 25.000 medlemmar – bekräftar bilden.

”Vi eldar i kaminerna och har inte slagit på elementen ännu. Spolar inte i onödan efter toalettbesöket. Kan inte åka bil till vänner eller aktiviteter, knappt fram å tillbaka till jobbet. Inga klädinköp i onödan så hoppas dottern kan ha samma vinterskor som förra året”, skriver Christina Blomdin, undersköterska på Karolinska sjukhuset utanför Stockholm.

Emelie Aasen från värmländska Kil fyller i:

”Elpriserna gör att standarden inomhus får vara 17 grader då huset har direktverkande el som enda värmekälla. Man får se hur länge plånboken håller för att ha elen på. Som undersköterska (som jobbar på bilaga J och redan med det jobbar mer än 100%) med dålig lön lever jag på att jobba övertid eftersom det annars är svårt att få ihop räkningar och matbudget.”

Undersköterskor som jobbar för kommuner – den största gruppen – har 27 400 kronor i medianlön enligt arbetsgivarorganisationen SKR. Nivåerna skiljer sig kraftigt mellan olika kommuner. Många undersköterskor jobbar också deltid. Vårdbiträden, som utför liknande arbetsuppgifter men saknar utbildning, har 24 138 kronor i medianlön, enligt tidningen Kommunalarbetarens lönekartläggning.

Emelie Aasen skriver till Flamman att ”lönerna ska öka för att täcka upp för inflationen och några procent därtill.” Ina Horn, undersköterska i Falun, utvecklar:

”Jag förväntar mig att Kommunal går in i förhandlingarna med pondus och levererar riktigt jävla bra avtal. De har förhandlat bort alldeles för mycket och nu är det dags att de växlar upp många steg för att bevisa att de är värda medlemmarnas förtroende och pengar.”

Mia Christensson är orolig för vad som händer om förväntningarna inte infrias.

– Då försvagas fackföreningsrörelsen och Kommunal ytterligare. Medlemmar kommer gå ur och nya kommer inte att gå med.

Zandra Michal är nyvald förbundsstyrelseledamot i Kommunal. Hon var en av dem som drev igenom kravet på 30-timmarsvecka under sommarens kongress, mot dåvarande förbundsledningens vilja. Nu säger hon att det viktigaste i vinterns avtalsrörelse är att ”fattiga inte blir fattigare”.

– Vi kan inte ha fattiga arbetare i Sverige, det är emot vårt välfärdssamhälle. Det måste vara högt prioriterat.

Därför byter Kommunal nu fokus från att höja medlemmarnas ”status”, genom högre lön för människor med yrkeslegitimation, till generella lönehöjningar för alla anställda.

– Avtalsrörelsen kommer blir tuff, utifrån hur arbetsgivarna ser på frågan.

De svenska facken har vissa strukturella hinder som gör det svårare att leva upp till medlemmarnas höga löneförväntningar, som Industriavtalet och synen på inflationsbekämpning. Hur ska ni hantera det?

– Jag tror att det kommer vara jättesvårt att nå upp till de höga förväntningarna för vilket fackförbund som helst. I den tiden som är nu, med inflation och en blå regering, kommer det bli svårare än i dag, säger Michal och fortsätter:

– Det viktiga blir att vi gör allt vi kan. Samtidigt har vi en bildningsskuld om hur man kan påverka sitt avtal och lön. Det är A och O att varje enskild medlem vet vad man kan göra.

Kommunal är ett stort förbund, skulle man inte kunna driva fram högre löneökningar genom att till exempel lämna ordningen där industrifacken sätter lönenormen?

– Vi har försökt på olika sätt. Men det är skillnad på vad man är redo att gå i strejk för och hur man gör den strejken för att få vinning. Strategierna är olika beroende på bransch. Men då måste vi också ha mycket medlemmar, säger hon och avslutar:

– När LO varit splittrat så har det ibland gått bra för oss, men det gör inte fackföreningsrörelsen och medlemmarna på arbetsplatserna starkare att vi är splittrade. När vi har en federation måste vi påverka den, och det gör vi bäst om vi är överens. Kommunals förbundsstyrelse är redo att fatta modiga beslut.