När Giorgia Melonis nyfascistiska parti Italiens bröder kom till makten efter valet i september märktes först ingen större förändring. Några sporadiska demonstrationer hölls i protest, men i stort sett pågick livet som förut.

Men en grupp märkte direkt av regeringsbytet. Journalister blev direkt måltavlor för hot och hat på sociala medier och i privata kanaler. En reporter vid dagstidningen La Reppublica blev nyligen den första i Europa som fått polisskydd dygnet runt för sina grävande reportage om extremhögern. Läsare har bland annat hotat att tortera honom med ricinolja, en praktik som användes under Benito Mussolinis fascistiska regim. Totalt har över 200 italienska journalister fått polisskydd de senaste åren, de flesta på grund av sin rapportering om extremhögern.

Roberto Pietrobon är reporter på vänstertidningen Il Manifesto. Han har inte själv blivit utsatt för personliga hot, men han har märkt hur landskapet har förändrats för journalister på senare år. Han menar att det beror på hur högerpolitiker själva har behandlat stora delar av pressen i landet under en lång tid.

– Premiärministern Giorgia Meloni har en selektiv inställning. Under presskonferenser väljer hon om och vilka journalister hon ska svara, och undviker besvärliga frågor och kollegor som inte är med på hennes ideologiska linje, säger han till Flamman.

Det är dock en praktik som knappast är ny i Italien, menar Roberto Pietrobon. Det var Silvio Berlusconis högerregeringar, där Meloni var minister, som först intog en konfrontativ attityd mot pressen. Han riktade redan på 1990-talet hot mot enskilda journalister och fick dem sparkade från det statliga tv-bolaget Rai. Pietrobon är nu orolig för att den politiskt tillsatta ledningen för Rai kommer att gå i den nya regeringens ledband.

– Eftersom Rais styrelse tillsätts på politisk väg är det troligt att högern kommer att ta placera personer lojala med regeringen i ledningen till alla tre kanaler. En av cheferna för dessa kanaler, Rai2, har redan blivit kulturminister i Melonis regering.

Hoten mot journalister kommer dock även direkt från de nya makthavarna. Den kända författaren och skribenten Roberto Saviano står till exempel åtalad för att ha kallat Melonis och hennes koalitionspartner Matteo Salvinis politik mot migranter för ”skitstövelsbeteende”.

Förändringen märks även i statistiken. Italien har snabbt sjunkit i mätningarna över pressfriheten i världen som utförs av Reportrar utan gränser. I år låg landet på plats 58 över de 180 undersökta länderna, 17 platser lägre än föregående år, och efter länder som Jamaica, Elfenbenskusten, Taiwan, Gambia och Rumänien. Enligt Roberto Pietrobon beror det inte bara på extremhögerns frammarsch, utan även på vänsterns långvariga kris i landet.

– Den fria pressen mår inte bra i Italien. Det beror också på vänsterpressens kris. De senaste 15 åren har flera tidningar lagts ned. Det började med den historiska tidningen L’Unità som grundades av Antonio Gramsci och var det italienska kommunistpartiets organ. De olika transformationerna av det partiet ledde till att det blev dagens centristiska Demokratiska parti, vilket gjorde att tidningen gick i konkurs.

Dessutom köptes den progressiva La Repubblica nyligen av arvtagarna till den inflytelserika Agnelli-familjen, som bland annat äger bilmärket Fiat och är en symbol för italiensk kapitalism. Som svar på det har La Repubblicas tidigare ägare grundat den nya tidningen Domani.

– Samtidigt har flera tydligt höger- eller högerextrema tidningar grundats de senaste åren, vilket förpestar den politiska debatten med kampanjer mot vänstern, invandrare och folk som är avvikande i allmänhet. Il Manifesto, som grundades av den kritiska vänstern 1971 och ägs av medarbetarna, gör motstånd under stora svårigheter.