Mitt i skolornas luciafiranden och stress inför skolavslutningar gör Sverigedemokraterna i Trelleborg slag i saken och ger kulturchefen i kommunen i uppdrag att ställa in sagostunderna med dragartister. Detta bara några timmar innan ett luciatåg stoppas av en SD-topp i Bollnäs för att lucia varit ickebinär. Snöflingorna i SD gör sig ständigt påminda – det ser alltså ut att bli en vit jul.

Att politiker detaljstyr bibliotekens barnverksamhet är i sig extraordinärt i svensk kontext, där barnkulturen av hävd haft en stark ställning och varit känd för sin tradition av lekfullhet, antiauktoritär pedagogik och förkärlek för färgstarka antihjältar. Man hade kunnat förvänta sig protester och åtminstone ett formellt ifrågasättande från Jörgen Flink, kultur- och fritidsförvaltningens chef när han mottog det politiska direktivet att ställa in evenemanget. I stället svarar han lakoniskt att hans ”uppdrag är ju att följa politiska beslut och direktiv.” (DN 13.12) Därmed tycks saken utagerad.

När Tidö-avtalet offentliggjordes i oktober skröt Johan Pehrson över att hans parti fått med skrivningen ”armlängds avstånd”. Lite som att en demokratisk självklarhet tryckts in som grädde på moset tack vare Liberalernas hjälteinsats. Sedan dess har Pehrson alltmer framstått som Connor Roy i tv-serien ”Succession” – en monstruös hybrid av akut förvirring och storhetsvansinne. Att stå för något en dag och ducka nästa är redan något av Pehrsons signum.

Strax efter att nyheten om de inställda evenemangen twittrar Sverigedemokraten Björn Söder: ”Vänsterns argument om en armlängds avstånd till kulturen gäller därför att det är vänster som genom decennier har tillåtits dominera kultursektorn. Klart att de vill förhindra att deras meningsfränder ifrågasätts. Tror ni samma gäller när högern kommer dominera kulturen?”

Innebörden av Söders uttalande blir därmed är att det varit politiker som producerat innehåll och inte kulturarbetarna själva. Och att det är just vad Sverigedemokraterna ämnar göra. Vad det är för kultur som de drömmer om mellan raderna är lätt att gissa sig till. Jag ser framför mig stela uppläsningar av Heidenstams sämsta krigspoesi eller marscher genom stan för att hylla Engelbrekt. Däremot är det svårare att se vem som ska förverkliga stolligheterna. Precis som på riksplanet regerar SD i Trelleborg med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. En mer trolig utgång för bibliotekets öde är snarare bantade öppettider och minskad personal, en kompromiss som SD nog kan leva med. En än mer oroande sak är att SD:s gruppledare Mathias Andersson (SD) säger att han ”fick frågan om vi ville ställa in det och då svarade vi ja.” Då undrar man vem som ställde den frågan.