Paris? New York? Eftersom jorden är sfärisk går det bra att placera norr i mitten. För bara fem år sedan spådde Handels-ekonomen Kjell A. Nordström att storstäder som Stockholm skulle explodera av tillväxt och innovationsglädje medan han benämnde glesbygden som ”skräpytor för en och annan alkis”. I dag finns bara plats för en ny stockholmare om hen heter Espresso i förnamn och House i efternamn. I stället är det mot de nordligaste regionerna som framtidsforskarna spanar. Bildmuseet i Umeå, sedan lång tid en av landets mest nyfikna konstinstitutioner, tar i utställningen Ned till norr ett grepp om land- och havsområdena norr om Polcirkeln. I samarbete med Portland museum of art (Kanada) och Reykjavik museum of art presenteras verk som gestaltar livet nära de biosfärer där klimatförändringarnas tröskeleffekter först slår igenom. Regionerna är alla kopplade till varianter av kolonial historia, samtidigt som en ny era av exploatering tar fart i det tysta. Namnlistan är lovande, med både välkända veteraner som Joan Jonas, Anders Sunna och Katarina Pirak Sikku, och yngre, intressanta konstnärer som Jordan Bennett och Jóhan Martin Christiansen. Det här blir en utställning att vallfärda till. Kanske en av årets viktigaste konsthändelser i världen? (26 maj–14 januari 2024. Fri entré.)

Katarina Pirak Sikku är en mästerlig berättare. Sparade fotografier, familjehistorier, hantverksföremål av bland andra hennes pappa, den berömde samiske mästaren Lars Pirak, åtföljda av egna forskningsresor och vandringar i rasbiologernas spår och platsbesök där LKAB och Vattenfall farit fram över landskapet, bildar tillsammans en oavslutad väv. Redan i slutet av februari passar Nordens till kvadratmeter största konsthall, Havremagasinet i Boden, på att göra en efterlängtad retrospektiv med en konstnär som på ett ovanligt sätt lyckas komplicera det personliga med det politiska genom att även ifrågasätta minoritetskollektivens normer och att redogöra för historiska skeenden genom föremål som både förmedlar och förskjuter innebörden av det samiska. (Katarina Pirak Sikku, Havremagasinet, Boden 28 februari–april. Fri entré).

Västernorrland hamnar nästan alltid sist i alla möjliga jämförelser i statistiken, från att äta vegetariskt till vårdköerna. Men i en region som sällan får uppmärksamhet har konsten ofta ovanligt bra förutsättningar att göra vad farao den vill, vilket betyder vilda grepp, fyndig gör-det-själv-stil och ett flöde av rövarhistorier att ta av. Det kallas Punksvall av en anledning. Den 3 juni lanseras Wonder Wander, konst längs en ny vandringsled från Örnsköldsvik som börjar med en färd med linbana upp till Varvsberget. Första helgen i augusti öppnar Blånagla Artfest med konst som knyter an till bruksorten Husum med sin massafabrik.

I Timrå kommun presenterar Nina Svensson – en stjärna på att sovra fram lokalhistorier med finurlig folkloristisk udd – ett verk som kretsar kring skulpturen av Bengt Lindströms Y och i Folkets hus i Junsele under återvändarveckan i juni visar Margareta Klingberg ett verk om Sven Edins väg.

Svenska museer bjuder gärna på återblickar. Sådana exposéer över ett nostalgiskt förflutet har en tendens att missa de livsdrömmar som klipptes av på grund av krig och förföljelser. Därför är Moderna museets utställning om Lotte Laserstein mer än efterlängtad – om än sent. Laserstein, född 1898 i Berlin, var en av få kvinnor som fick tillträde till en konstnärlig akademisk utbildning, lagom till modernismens genombrott, då akademin också tappade sin stjärnglans. Inte desto mindre framträdde hon som en av de mest lovande och efterfrågade i mellankrigstidens nysaklighet. Hennes monumentala Abend über Potsdam från 1930 dignar av olycksbådande stämning och förtätad ovisshet. 1937 fick hon en inbjudan att ställa ut i Stockholm och någonstans förstod hon att det troligen var hennes räddning. I Sverige fick hennes målarkarriär, vid knappt 40 år fyllda, ett abrupt slut och hon överlevde på enstaka porträttuppdrag åt privatpersoner. Som exilkonstnär i Sverige var hon inte inkluderad i konstlivet. (Lotte Laserstein – Ett delat liv, Moderna Museet Malmö 6 maj–1 oktober 2023, därefter Moderna Museet Stockholm 11 november 2023–14 april 2024. Entré cirka 150 kr).

Med Parasite, Squid game och Decision to leave har Sydkorea blivit ett land känt för att nå ut med sina filmer till en bredare internationell publik. Nu är det dags för publiken att dyka ned i en av landets mer kända konstnärskap. Lee Buls
futuristiskt blänkande rörliga konstruktioner väcker tankar om grandiosa visioner ur det förflutna. Den silverskinande installationen Willing to be vulnerable – Metalized balloon, (2015–2016), har samma dimensioner som den tyska zeppelinaren Hindenburg, som 1937 fattade eld och kraschade med passagerare utanför New York. En aktuell påminnelse om enfaldiga föreställningar om hur upprustning, teknologi och våld ska göra oss fria. (Lee Bul, Göteborgs konstmuseum
11 mars–27 augusti 2023. Inträde, cirka 100 kr).