I klimatarbetet sätts tilltron ofta till två punkter: tekniken och skogen.

Stressad? Skogsbad! Socialt isolerad under pandemin? Skogspromenad med stormkök! Koldioxidutsläpp som kommer leda till svält och pandemier världen över? Skogen får fungera som kolsänka! Sjätte massutdöendet? Det fixar skogen!

Om all tro ska sättas till skogen, som kolsänka och sista utpost för den biologiska mångfalden, så måste den också finnas kvar. Trots detta är svensk skogspolitik otydlig och full av kryphål för skogshuliganer som skövlar träd med höga naturvärden.

Nyligen kritiserade Skogsstyrelsen skogspolitiken för att vara ”orimligt otydlig” eftersom skyddsvärd skog ska bevaras. Samtidigt ska det ske på frivillig basis från ägarens håll. Detta öppnar för oklarheter i hur skyddsvärd skog ska behandlas.

För vad händer om ägaren vägrar bevara skog med höga naturvärden? Till synes ingenting, i alla fall om vi ser på fallet kring Jokkmokk i Norrbotten som Ekot rapporterat om (7/6). Där har över tusen hektar avverkats på finansmannen och skogshuliganen Jonas Wahlströms marker, långt mer än vad som egentligen är möjligt att få tillstånd för. Detta har han löst genom att dela upp skogen på flera bolag, däribland Hvalfisken – ett passande namn med tanke på att 8 av 13 valarter anses hotade eller sårbara av Världsnaturfonden.

Myndigheterna har inte kunnat stoppa skövlingen trots att man planerade att göra marken till naturreservat.

Bakom inhägnader som hindrar Skogsstyrelsen från att granska har skogen huggits ned systematiskt i vad en skogsbiolog beskriver som ”naturvårdssabotage”, bland annat flera hundra år gamla tallar. Myndigheterna har inte kunnat stoppa skövlingen trots att man planerade att göra marken till naturreservat.

Kan ett sådant systematiskt övertramp gå ostraffat? Ja, för även om det hela anmäldes som miljöbrott så hann det preskriberas. Medan huliganen går fri och fortsätter skövla marken efter eget tycke skulle det ta hundratals år att återställa de tallar han kapat.

När landsbygdsminister Peter Kullgren bemöter kritiken rörande skogspolitikens otydlighet berättade han för Ekot att han vill se ännu en utredning: ”Vi kan inte fortsätta skydda mer och mer och mer skog i all evinnerlig tid heller. Det är varken bra för ekonomin eller klimatet” (7/6).

Det är dock exakt vad vi måste göra. Vi måste skydda allt mer skog, inte bara på kort sikt utan även på lång. Det gäller inte bara skogen som kolsänka utan också biologisk mångfald. Klimatet tar nämligen ingen hänsyn till vem som äger marken eller om den avverkas med ekonomisk vinst eller inte.

I skogsdebatten ställs gång på gång bevarandet av den biologiska mångfalden och klimatarbetet mot skogsägarnas rätt att göra som de vill med sin mark. I vår tids största kris väljer regeringen att utreda än en gång, i stället för att ta sitt ansvar och skydda skogen.

Juni har bara börjat men redan är temperaturen och torkan skrämmande lik den situation vi såg 2018. Bränderna har börjat bli ett dagligt inslag i nyhetsrapporteringen och bönder är oroliga för skörden. Klimatkrisen är här och det är dags att agera. Varför inte börja med skogshuliganerna?