För tusen år sedan fanns varken yttrandefrihet eller tryckfrihet på våra breddgrader. Järnålderns människor talade och skrev ändå, givetvis. Men om de inte var försiktiga med vad de sade och ristade kunde de befinnas skyldiga till nid.
Nidet – vi har fortfarande ordet i sammansättningar som ”nidbild” och ”nidskrift” – var en smädelse, en ärekränkande tillvitelse riktad mot en potentat eller någon annan fiende. Norska Gulatingslagen, som föreligger i handskrift från 1250-talet, men tros ha kodifierats redan före 1000-talets utgång, skiljer mellan ”tungonid” och ”tränid”. Nidet kunde alltså vara dels verbalt, dels utskuret i trä. Det var förbjudet att säga om en annan ”det som icke kan vara eller varda och icke har varit: säger honom vara kvinna var nionde natt och att han fött barn och kallar honom varg”.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!