Bananens syfte är att förvandlas till fler bananer. Jacob Lundberg känner både avund och äckel inför Kjell A. Nordströms apkonster.
”Vad ska jag med en banan till?” frågar sig Henrik Berggren. I en tv-intervju från mitten av 90-talet ligger Broder Daniel-sångaren till sängs och zappar på tv:n medan han berättar om sitt tidigare jobb som tidningsutdelare. ”När jag gick där i trappuppgångarna så tänkte jag: Om jag klarar den här trappuppgången så har jag tjänat in tillräckligt mycket pengar för att köpa en banan. Och vad ska jag med det till? Vad ska jag med en banan till?”
Frågar du Kjell A. Nordström är svaret självklart: bananens syfte är att förvandlas till fler bananer. Och det finns bara en apa som kan utföra den magiska replikationen: den hårlösa primat som går under beteckningen människa.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
För Nordström är bytet själva essensen av människans natur: det som skiljer oss från djuren är vår förmåga att genomföra transaktioner som gynnar två parter. Det ligger bakom civilisationens uppkomst, men framför allt den massiva utveckling av det mänskliga samhället under de senaste 200 åren är produkten av en marknad som utvidgats till att omfatta hela samhället: apitalismen. Förlåt, jag menar förstås kapitalismen.
Ständigt närvarande i Nordströms bok, vid sidan av naturen, är magin. Här ligger han på sätt och vis inte långt från Marx, som också han återkom till magi som metafor för marknadens krafter.
Men där Marx frammanade bilden av svart trollkonst och häxmästare som förlorat kontrollen över sin skapelse presenterar Nordström snarare kapitalismen som en serie partytrick, där den osynliga handen drar upp kanin efter kanin ur hatten. Titta vad marknaden nu trollat fram!
Om vänstern kunde uttrycka sina idéer lika lättfattligt som Nordström skulle mycket vara vunnet
Nordströms centrala poäng – att människan är det enda djur som genomför ekonomiska transaktioner – stämmer visserligen. Men det finns fler områden där vi särskiljer oss från den globala faunan. Vi är till exempel det enda djur som kan känna en gemenskap och solidaritet med artfränder vi aldrig träffat – och, inte minst, det enda djur som har förmågan att planera storskaliga projekt och investera resurser i framtiden.
Det sistnämnda är inte något som nödvändigtvis har med kapitalismen att göra, vilket ekonomihistorikern Aaron Benanav utforskar i en nyligen publicerad essä om icke-kapitalistiska investeringar. För honom är det uppenbart att alla mänskliga samhällen måste förhålla sig till hur resurser ska fördelas för att inte bara tillgodose mänskliga behov, utan också åstadkomma mänsklig blomstring.
Apan och kapitalet skulle kunna avfärdas som den dumma personens smarta bok. Nordströms sockrigt populärvetenskapliga tilltal och de käcka illustrationerna får mig efter tjugo sidor att känna samma kväljande känsla som om jag satt i mig två påsar skumbananer.
Men låt inte det lura dig att förkasta boken – för det här är också dess största behållning. Om jag hade varit 15 år gammal hade jag slukat Apan och kapitalet. Jag hade svalt argumenten med skal och allt, och fått känna mig smart när jag återberättade dem för mina kompisar eller plockade fram dem i debatter på nätforum som Reddit.
All heder till vänsterskribenter som undviker enkla förklaringar, bristfälliga analogier och anekdotisk bevisföring – men behöver inte också vi, någon gång till och från, spela apa? Om vänstern kunde uttrycka sina idéer lika lättfattligt som Nordström skulle mycket vara vunnet.
För den som vill sälja in sina idéer hos människor finns det alltså många ingredienser att plocka från Nordströms fruktstånd. Men letar du efter en gedigen analys av kapitalismen kan du gott lägga dina surt förvärvade bananslantar på något annat.
