När Timbros Fredrik Kopsch i våras tog på sig de rosa tajtsen för att sprida friska-tag-anda över cykelsbudsbranschen, var det på förekommen anledning. Uppdraget var Operation Rädda Ryktet. Det vaga sambandet mellan de frestande reklamfotografierna på tacos och pad thai som skulle levereras oskadda till hemmaarbetare eller konferensrum och de dödsföraktande ryttarna på cykelvägarna, hade ersatts av en del besvärande fakta. Granskningsgruppen Gigwatch var ute tidigt med att belysa de usla arbetsvillkoren och utsattheten, men det var när boken Cykelbudet kom ut pandemiåret 2021 som branschen också fick ett ansikte. Det var musikern Anders Teglunds.
Uppföljaren heter Slavdrivaren, men den här gången är det inte han själv som står i fokus. I stället är det den andra sidan: dispatchern, personen framför datorn med uppgiften att fördela uppdrag, övervaka att de fullföljs och lösa de problem som eventuellt uppstår för runnern längs vägen
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Boken utgår från en begränsad tidsrymd (en arbetsdag), en begränsad plats (några kvadratmeter i en lägenhet i Södertälje) och en enda person: Dennis, en man i trettioårsåldern med flickvän och rötter i Mellanöstern. I hans gejmingdatorskärm utspelar sig parallella universum, med datorspel, youtube-videor från exotiska platser, och däremellan själva arbetet: de abstrakta kartorna och meddelandena från huvudkontoret, från dem ute på vägarna och hans egna svar till dem. Korthuggna meningar i en blandning av datoriserat kommandospråk, engelska och svenska. Current status: Start time soon / Upcoming shift: 14:00–18:00 / Position: Rider Service. / Please end my break / Order Status: DROPOFF at 14:32:39 / Delivery ID: 14072254 [Copy] / Jag ser att du har väntat länge utanför kunden. / Kan jag hjälpa dig med något?
Med det begränsade utrymmet rör sig berättelsen i en omloppsbana kring Dennis livshistoria och reflektioner, och vidare essäistiska tidsutflykter till epoker och slavorganiserade arbetsvillkor genom tiderna. Fokus är hela tiden inställt på slaven, den kugge i maskineriet som inte gillas av någon, vare sig uppifrån eller nedifrån, och vars öde är ensamhet.
– Genom att bara utgå från en enda dag på en persons jobb så kan man leta sig vidare över tusentals år av arbetshistoria. Det genomströmmas av förflutet och samtid. Hur skulle jag skriva det?
Genom att röra sig i essäform, i spänningen mellan det bakåtblickande och Dennis lilla lägenhet, minskar Teglund glappet mellan då och nu, och visar på likheterna och utvecklingen från tvång till plattformar som använder algoritmer för att styra arbetet. Samt den tidlösa skräcken för att hamna i ett utsatt läge.
Jag tänker mig slavdrivaren som en privilegierad undersåte
Titeln på uppföljaren anger ett skifte, från saklig beskrivning (”cykelbud”), till ett begrepp som ekar av barbari: slavdrivare. På 238 sidor förekommer ordet ”slav” 395 gånger. Är det bokstavligen det han menar att det är frågan om?
– Jag tänker mig slavdrivaren som en privilegierad undersåte. Man vill men kan inte lösa allting och drivs av en dröm om att lyckas klättra.
Tesen Anders Teglund driver i sin bok är att den organisatoriska strukturen från slaveritiden finns kvar som modell. Men det har inte varit lätt att hitta vittnesmål.
– När jag har letat i historiska dokument så hittar jag mycket skrivet om slaveri, men mindre om dem som lyckades klättra och till vilket pris det skedde. Den som representerar makten, själva mellanledet, där saknas det ofta källor.
Var återfinns slaveriets rötter i gigekonomin tänker du?
– Självklart ser det annorlunda ut än på exempelvis plantagen i den amerikanska södern, men rollen och mönstret liknar varandra. En skillnad är att vi inte utövar fysiskt våld. Men under 1800-talets slaveri började man experimentera med andra sätt att motivera folk, och upptäckte att om man delar upp arbetet i mindre uppgifter, ungefär som ”gig”, så blir det lättare att disciplinera arbetare. Det går också att mäta resultatet på ett mer överskådligt vis. Det som plantageägarna lärde sig om styrning följde med in i industriproduktionen vid sekelskiftet.
Enligt Anders Teglund är varje person bärare av hela samhället. Han för ljuset mot Dennis i hans trånga rum och hans upplevelser. Dennis och andra människor ur samtiden ställer Teglund i relation till historiska motsvarigheter i antikens Aten, 1800-talets plantage eller 1500-talets Mexiko.
– Slaveriets tendenser växer i allt fler sektorer, i Sverige och i värdekedjan globalt sett och det är ett problem. Detta har International labour organization, ILO, larmat om, och det verkar också som att rörelsen går ditåt även i sektorer som man inte är beredd på. Exempelvis inom IT.
Du var ju cykelbud och hade kontakt med andra ”dennisar”. Kände du samma negativa känslor som buden verkar känna mot honom?
– Jag var jättefrustrerad på dem och funderade till och med om de var robotar. Var det till och med en AI? Jag hade försökt att komma i kontakt med dispatchers men lyckades inte. Efter att jag skrev Cykelbudet var det han som kontaktade mig. Det var spännande att han ville berätta om sitt liv.
Sambandet mellan modern teknik och slaveri förklarar Anders Teglund så här:
– Algoritmstyrt arbete har många likheter med slavdrivare i historien. Kan man tänka sig att AI kommer att bli slavdrivarna av vår tid? Jag testade den tesen och insåg hur nära vi befinner oss slavdrivarens spöke i dag.
En institution som vilade på ofrihet och brott mot mänskliga värden, men samtidigt kort och gott en effektiv innovationsplats och testbank. Anders Teglund beskriver hur den data som produceras i kontrollen av det mänskliga arbetet varit nödvändigt för framväxten av artificiell intelligens och de algoritmer som styr arbetet i gigekonomin.
Slaveriets tendenser växer i allt fler sektorer, i Sverige och i värdekedjan globalt sett och det är ett problem.
– Tanken är att användare ska uppfatta Google, Amazon, Meta, Tripadvisor, Match och Uber som helautomatiska system, men i själva verket fungerar de tack vare en dold mänsklig arbetsstyrka. De arbetare som fyller dagarna med att göra mikrotjänster på löpande band åt plattformsföretag av olika slag är essentiella för att vi andra ska uppfatta internet som smart och välkurerat. Det digitala arbetet bygger på liknande principer som fanns på slavplantagen, som utvecklades i fabriksindustrins tayloristiska löpande bandproduktion och som sedan tog ytterligare steg till en global nivå när teletjänstarbete outsourcades från västvärlden till det globala syd under internets begynnelse.
En annan skillnad mellan Teglunds båda böcker är den kroppsliga dimensionen. I cykelbudens arbete finns det en aspekt av atletisk prestation, snabbhet och styrka i att ”äga vägarna”. Betydligt mer bildmässigt och sexigt än att sitta vid en gejmingdator.
– Att sitta vid en skärm kan vara fysiskt destruktivt. Men folk mår även mentalt dåligt av det då man tvingar andra att utföra arbete som de inte vill. Man kan likna arbetet med att moderera sociala medier. De här arbetarna som sliter bakom skärmarna bryts också ned av språket och bilderna de möts av när de rensar flödet från olagliga övergrepp.
Tillbaka till i våras med liberala initiativ för att lyfta cykelbudsyrket, som Timbro och boken En av dem av Qaisar Mahmood? Vad tyckte Anders Teglund om deras insatser?
– Jag tycker det är bra! Vi måste prata om de här jobben. Ju fler röster som hörs, desto bättre. Debatten väcks av det. Fler borde göra det, kanske även Alex Schulman och Sigge Eklund, som kritiserat mig i sin podd. Tänk om de fick sig en tankeställare av att se världen från ett cykelbuds perspektiv?
Är Slavdrivarna en mörkare bok än Cykelbudet?
– Det mönster som vi förknippar med slaveriet har inte bara överlevt, utan ser ut att växa och kryper närmare. Det finns en oro som jag anser är befogad. Algoritmstyrt arbete har rötter i slaveriets organisation, så skräcken för AI är rimlig.
