Akademin har blivit så rädd för anklagelser om ”cancelkultur” att man låtit en lärare trakasseras till sjukskrivning av en högerextremist.
Tänk dig att du går till jobbet. Tänk att du är lärare på ett universitet där du undervisar i ett ämne som varit en del av ett internationellt forskningsfält sedan 90-talet men med rötter som går tillbaka över ett halvt sekel. Tänk sedan att du får veta att en känd nazist anmält sig på din kurs med det uttalade syftet att kartlägga dig, det du säger och de andra studenterna för att publicera i högerextrema forum, där allt du sagt redigeras och omformas i ett nytt, toxiskt sammanhang. Med lite över ett år sedan ett politiskt motiverat mord begånget på öppen plats på ljusan dag, och vetskapen om att ditt namn står på diverse dödslistor. Och eftersom du oroar dig inte bara för dig själv, utan för dina studenters säkerhet, kontaktar du din arbetsgivare. Inget händer, inget kan göras. Du gör ditt jobb.
När kursen börjar händer precis det du varit rädd för. Trakasserier, filmande av de närvarande och en karusell av aktiviteter i rasistiska och nazistiska medier. Studenterna, som kanske tagit studielån, planerat sin utbildning och behöver ta sina högskolepoäng, väljer att hoppa av. Du står där ensam. Allt enligt plan.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Trakasserier, filmande av de närvarande och en karusell av aktiviteter i rasistiska och nazistiska medier.
Nu är Tobias Hübinette sjukskriven enligt principen röj undan den mobbade, inte mobbaren. Trots att hans chefer förvarnades om vad som väntade, fanns ingen hjälp att få, inga åtgärder. Här vilar ett tungt ansvar på arbetsgivaren. Att högskolorna känner sig pressade är inte konstigt. De har ögonen på sig, inte minst efter att utbildningsministern bara veckor efter Tidölagets första gemensamma pressträff, aviserat en stundande granskning av lärosätena för att kartlägga ”förekomsten av en tystnadskultur hos universiteten i Sverige”. Måltavlan är inte ens något som ska läsas mellan raderna, utan det är ”identitetspolitiken”, högerns förklenande hundvissel-benämning på det fält som Hübinette och andra forskare verkar inom, som ska stävjas.
Poängen med Uwe Wittstocks bok Februari 1933: Litteraturens vinter om hur Weimartyskland togs över av nazismen, var just det att in i det sista hade normalitet och rimlighet ett fast och tryggt grepp om samhället. Nazisternas våld var en polisangelägenhet med någorlunda tillförlitlighet. De sågs som busar. Men det kan gå fort. I inledningskapitlet Ett steg över klippkanten skriver Wittstock: ”Många av dem såg inte faran, de underskattade den, de reagerade för långsamt, kort sagt de begick misstag.” Ett sådant misstag är att likställa vithetsstudier (även av utbildningsministern benämnd som ”woke”) med högerextrema attacker på akademin. När nu en samlad höger allt mer konsolideras kring SD:s verklighetsbeskrivning kommer fler att råka illa ut.
Karlstads universitets ledning har funnit sig stå mellan två hötappar, där den ena vägen hade varit att agera kraftfullt, ställa sig kollektivt bakom sin kollega och rakryggat ta den juridiska risken. På det sättet hade de skickat ut en trygghetssignal för hela akademin – i hela världen: ”Vi står på er sida för vi är inte dummare än att vi ser vad som händer”. De valde att i stället lägga sig för utbildningsminister Mats Perssons skrämseltaktik. För vem vill bli anklagad för cancelkultur i dessa dagar? Oavsett vem som tystas och vilka värderingar som måste stå tillbaka för den allmänna trevnadens skull. För så illa kan det väl inte vara? Jo, det är det.
