I slutet på augusti meddelade Tidöpartierna att ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter och kommuner ska utredas vidare liksom att man ska undersöka om vissa verksamheter kan undantas. Motståndet från berörda yrkesgrupper växte ytterligare. Söndag den 10 september fylldes Fatbursparken på Södermalm i Stockholm av människor som ville demonstrera under parollen ”Stoppa angiverilagen”.

Frasen ”Jag är läkare, inte gränspolis” myntades när läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale beslutade sig för att göra ett inlägg på Facebook.

”Läkarförbundet har sedan förslaget blev känt framfört kritik, både genom debattartiklar och genom intervjuer. Jag kände att jag den här gången ville skriva något mer personligt och kanske lite friare om hur jag tänker kring det här förslaget som läkare och medmänniska”, skriver hon till Flamman.

Paraplyorganisationen Saco ställde sig bakom budskapet och sedan dess har fler fackförbund följt efter. Till dem hör Sveriges lärare som sprider bilder med texten ”Jag är lärare, inte gränspolis”.

– Till vår yrkesetik hör det att se till barns bästa. Vårt motstånd handlar om att vi ska kunna genomföra vårt uppdrag och följa barnkonventionen, säger Åsa Fahlén (bilden), ordförande för Sveriges Lärare.

Åsa Fahlén lyfter vikten av förtroende.

– Om elever är rädda för att deras lärare ska anmäla dem till polisen, kan lärarna inte genomföra sitt uppdrag som är att ge alla elever en god utbildning oavsett om de saknar papper, säger hon.

På liknande sätt pekar Sofia Rydgren Stale på att rädslan att bli anmäld kan innebära att patienter inte söker vård trots att de behöver, vilket kan leda till att sjukdomen eller skadan blir svårare eller dyrare att behandla.

Även bibliotekarierna ser vikten av förtroende i deras yrke.

– Vår verksamhet handlar i stor utsträckning om relationsbyggande. Med de här förslagen skapar regeringen en rädsla som kan bryta förtroendet för oss, säger Paula Bueno.

Bibliotekarierna pekar på hur alla sorters människor söker sig till biblioteken och att en viktig del i deras arbete handlar om samhällsorientering.

– Folk kommer till oss för att skriva ut blanketter till Migrationsverket, säger Richard Andersson.

Till skillnad från ”Jag är x, inte gränspolis” kommer kampanjen ”Biblioteket anger inte” inte från fackligt håll utan uppstod ur ett initiativ från tre bibliotekarier.

– Men vi har samarbetat med facket, berättar Richard Andersson.

Under våren spred ”Biblioteket anger inte” fackförbundet Diks namninsamling mot anmälningsplikten.

Nätverket har växt och består nu av ett antal biblioteksanställda som sprider budskapet på sociala medier, delar ut pins och sätter upp affischer.

– Det handlar också om att ta snacket med kollegor och vänner. Häromdagen såg en kvinna på tunnelbanan min pin och hon kände inte till lagförslaget så då hade vi ett samtal om det, säger Madelene Wallinder.

Migrationsministern Maria Malmer Stenergard har sagt till SVT att anmälningsplikt inte leder till ett angiverisamhälle utan att det handlar om att man som offentligt anställd drar åt samma håll för att domstols- och myndighetsbeslut verkställs. Vad tänker ni om det?

– Jag förstår inte hur det ska vara möjligt. Förslaget krockar med barnkonventionen och bibliotekslagen, säger Paula Bueno.

I bibliotekslagen står det ”Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla” och biblioteken ska bland annat ge särskild uppmärksamhet till barn och ungdomar samt människor med annat modersmål än svenska.

Madelene berättar att de har utbyte och inspireras av inlägg från ”Vi anger inte” och ”Socialarbetare anger inte”.

– Vi drar åt samma håll så att säga, säger Richard Andersson.

I den pågående utredningen ska man titta på om det finns grupper som kan undantas att behöva anmäla. Detta är ”Biblioteket anger inte” emot.

– Vi är tydliga med att ingen ska undantas, lagen måste skrotas i sin helhet, säger Madelene.

Även om Paula Bueno upplever att cheferna också är emot förslaget, önskar hon att det fanns ett större engagemang.

– Vi önskar att cheferna signalerade mer utåt. Vi får höra att vi ska invänta förslag från politiskt håll men vi vill att våra chefer ska vara en kanal uppåt också, säger Paula Bueno.

På arbetsplatsträffarna har lagförslaget tagit långt ifrån lika mycket plats som den höjda terrorhotnivån.

Vi är tydliga med att ingen ska undantas, lagen måste skrotas i sin helhet.

– Men faktum är att det främsta hotet kommer inifrån, säger Paula Bueno och får medhåll av sina kollegor.

– Regeringens förslag är ett existentiellt hot mot biblioteken, säger Richard Andersson.

När Paula Bueno, Madelene Wallinder och Richard Andersson får frågan om de har något att tillägga börjar de kolla igenom punkter nedskrivna i mobiler och anteckningsblock.

– Det vi gör nu är inte radikalt. Vi uttrycker bara bibliotekens mål, säger Paula Bueno.

Som tjänstemän ska de inte uttala sig politiskt, men i likhet med Åsa Fahlén på Sveriges lärare, anser bibliotekarierna att de enbart agerar utifrån sin yrkesroll.

Samtidigt anser de att det finns en risk att bibliotekslagen förändras.

– Då kanske vi blir tvungna att bli mer radikala och exempelvis ta till civil olydnad, säger Paula Bueno.

Sveriges lärare har ännu inte tagit ställning om hur man ska agera om förslaget blir verklighet.

– Vissa lärare menar att de aldrig skulle anmäla medan andra säger att om de blir ålagda en arbetsuppgift kommer de att utföra den, säger Åsa Fahlén.

Flamman har vid upprepade tillfällen sökt migrationsminister Maria Malmer Stenergard.