Ukrainas sak tjänas inte av att revidera historien

Det började med ett numera ganska vanligt förfarande: under ett besök i Kanadas parlament i slutet av september möttes Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj av stående ovationer. Vid ett tillfälle drog talmannen de församlades uppmärksamhet till en äldre man som satt på åhörarläktaren. Mannen ifråga var den 98-årige krigsveteranen Jaroslav Hunka, som presenterades som en ”kanadensisk och ukrainsk hjälte” för sina insatser mot Ryssland på den ukrainska sidan under andra världskriget. Så långt var det inga konstigheter – Ukrainas största påhejare, vare sig det är östeuropeiska grannländer eller nordamerikanska stormakter, har länge dragit historiska paralleller för att markera sitt stöd.

Att projicera den pågående konflikten bakåt i tiden har dock visat sig vanskligt. Det tog inte lång tid innan påpekanden om Hunkas egentliga aktiviteter under andra världskriget började höras. Det som inte gjordes explicit i den kanadensiske talmannens beskrivning var naturligtvis att om man stred mot Sovjetunionen på östfronten i andra världskriget stred man per definition på Tysklands sida. I Hunkas fall var det inte bara en strategisk allians med en fiende mot en annan fiende: han ingick i Waffen SS 14:e division, även kallad ”SS Galizien”. Denna division, som var en integrerad del av den tyska armén, gjorde sig skyldig till massakrer på bland andra judar, polacker, romer, slovaker, slovener och ukrainare under kriget. Enligt den ideella organisationen Friends of Simon Wiesenthal Center for Holocaust Studies var divisionen ”ansvarig för massmord på oskyldiga civila med en ofattbar nivå av brutalitet och ondska”. Judiska grupper riktade särskilt hård kritik mot beslutet att hylla en krigsbrottsling i parlamentet. Att Zelenskyj själv är jude gjorde det inte heller lättare för Kanadas regering att tona ned händelsens symbolik.

Jonas Elvander

Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.