Skandalen i det kanadensiska parlamentet visar på farorna med
att utsträcka det ukrainska slagfältet till hela historien.
Det började med ett numera ganska vanligt förfarande: under ett besök i Kanadas parlament i slutet av september möttes Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj av stående ovationer. Vid ett tillfälle drog talmannen de församlades uppmärksamhet till en äldre man som satt på åhörarläktaren. Mannen ifråga var den 98-årige krigsveteranen Jaroslav Hunka, som presenterades som en ”kanadensisk och ukrainsk hjälte” för sina insatser mot Ryssland på den ukrainska sidan under andra världskriget. Så långt var det inga konstigheter – Ukrainas största påhejare, vare sig det är östeuropeiska grannländer eller nordamerikanska stormakter, har länge dragit historiska paralleller för att markera sitt stöd.
Att projicera den pågående konflikten bakåt i tiden har dock visat sig vanskligt. Det tog inte lång tid innan påpekanden om Hunkas egentliga aktiviteter under andra världskriget började höras. Det som inte gjordes explicit i den kanadensiske talmannens beskrivning var naturligtvis att om man stred mot Sovjetunionen på östfronten i andra världskriget stred man per definition på Tysklands sida. I Hunkas fall var det inte bara en strategisk allians med en fiende mot en annan fiende: han ingick i Waffen SS 14:e division, även kallad ”SS Galizien”. Denna division, som var en integrerad del av den tyska armén, gjorde sig skyldig till massakrer på bland andra judar, polacker, romer, slovaker, slovener och ukrainare under kriget. Enligt den ideella organisationen Friends of Simon Wiesenthal Center for Holocaust Studies var divisionen ”ansvarig för massmord på oskyldiga civila med en ofattbar nivå av brutalitet och ondska”. Judiska grupper riktade särskilt hård kritik mot beslutet att hylla en krigsbrottsling i parlamentet. Att Zelenskyj själv är jude gjorde det inte heller lättare för Kanadas regering att tona ned händelsens symbolik.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Det sämsta Ukrainas vänner kan göra är att revidera historien på samma oansvariga sätt som dess främsta fiende gör.
Skandalen nådde inom en dryg vecka så stora proportioner att premiärminister Justin Trudeau fick be om ursäkt, talmannen tvingades avgå och Polen lämnade in en officiell begäran om att få Hunka utlämnad så att han kan ställas inför rätta för krigsbrott. Episoden är dock inget isolerat särfall – den säger något om hur kriget i Ukraina har hanterats i allmänhet, och av Kanada i synnerhet.
Bland västmakterna är det kanadensiska stödet till Ukraina särskilt starkt, mycket på grund av den stora ukrainska diasporan som finns i landet. Omkring 1,36 miljoner kanadensare har ukrainskt påbrå. Mindre känt är dock att omkring 2 000 av de ukrainare som kom till landet med brittisk hjälp strax efter andra världskriget hade varit kollaboratörer under den tyska ockupationen av Sovjetunionen. Dessa tränades i Tyskland och svor en ed till Hitler innan de sattes in vid östfronten. Exakt hur många ukrainska ex-nazister som undsluppit rättvisan genom att utvandra till Kanada är inte känt, eftersom en officiell rapport om saken från 1980 aldrig publicerats.
Hunkas försvarare hävdar att situationen i Östeuropa under andra världskriget var komplicerad, och att det inte fanns några bra val för dem som ville värna sina länders självständighet. Att strategiskt välja att alliera sig med Hitlertyskland må ha framstått som ett bättre val i länder som Finland, som först anfölls av Sovjetunionen. Men även där fanns långtgångna planer på att upprätta ett ”Storfinland” genom att annektera delar av Ryssland och Sverige (!). I länder som Ukraina kan vissa också ha sett det som en riskabel satsning att göra gemensam sak med Nazityskland mot vad man såg som en ännu värre främmande makt. Stepan Banderas fascistiska rörelse OUN och dess beväpnade gren, Ukrainska upprorsarmén (UPA), visste dock precis vilka långsiktiga mål de eftersträvade när de utförde etniska rensningar av polacker och judar i västra Ukraina och östra Polen på samma sida som de tyska SS-förbanden.
I samma andetag som han bad om ursäkt för Hunka-debaclet talade Trudeau om behovet av att bekämpa rysk desinformation. Det har han rätt i. Problemet är bara att Ryssland inte hade något med denna skandal att göra – den var ett resultat av en inhemsk kultur präglad av historisk naivitet och straffrihet. Rysslands smaklösa propaganda om att alla ukrainare är fascistiska ”banderiter” är lika falsk som den kanadensiska bilden av Ukraina som ett land fyllt av idel hjältar som aldrig tagit ett enda felsteg. Det sämsta Ukrainas vänner kan göra är att revidera historien på samma oansvariga sätt som dess främsta fiende gör.
