– Vi ser att det går att implementera den amerikanska strategin i Malmö. Arbetet har fungerat väl. Man har kunnat samverka och skapa en organisation som krävs för den här strategin, säger Caroline Mellgren (bilden).

Men de kan inte statistiskt säkerställa att det beror på Sluta skjut. Det hände mycket under perioden som projektet infördes, bland annat pandemin och operation Rimfrost. Enligt de som deltog i Rimfrost förstärkte de två insatserna varandra ömsesidigt.

Trots att det är svårt att göra en helt säker koppling mellan insatser och resultat är Karin Svanberg, chef för enheten för brottsförebyggande arbete på Brå, positiv till strategin. Hon menar att det man har sett i Malmö är helt i linje med hur det har sett ut i andra städer som har använt metoden.

– Självklart finns det svårigheter. Det är ett komplext arbete med samverkan mellan många aktörer som ska vilja göra det här. Men det vi har sett hittills gör att vi rekommenderar fler områden att göra försök med den här typen av insats, säger Karin Svanberg (bilden).

Går det att tillämpa en amerikansk strategi i en svensk kontext? Det var den första frågan som Karin Svanberg och hennes kollegor på Brå ställde sig innan de föreslog att GVI skulle kunna införas i Sverige. Det är en strategi och inte en fixmetod. Tanken är att den ska anpassas till lokala förutsättningar, samtidigt som den innehåller vissa kärnkomponenter.

– Bedömningen var att den fungerade med svensk lagstiftning. Den första utvärderingen visade att GVI går att använda i en svensk kontext, säger Karin Svanberg.

Strategin handlar bland annat om ”fokuserad avskräckning” och riktar sig mot de personer och grupper som utför det grövsta våldet.

– Vi behöver ta ett brett grepp i samhället för att förhindra att barn och unga hamnar snett, menar Caroline Mellgren. Inte bara införa strängare straff.

Arbetet bygger på att först identifiera personer som är aktiva i olika grad av kriminalitet, för att sedan söka upp och prata med dem på ett respektfullt sätt. Målet är att grupptrycket ska få individer att upphöra med våldet, snarare än att placera fler människor i fängelse. Om någon i gruppen trots allt utför ett brott kommer hela gruppen att utsättas för främst ett polisiärt fokus.

– Budskapet är: ”Vi är oroliga för dig. Vi ser att det finns risk för att du dör eller att du dödar. Vi som samhälle vill inte det, utan vi vill att du lever ett gott liv. Om du inte väljer att sluta kommer vi att göra allt vi kan för att det ska upphöra”. I praktiken innebär det att erbjuda stöd och hjälp för den som lämnar det kriminella livet. Det handlar också om att vara tydlig med att våld inte accepteras och att det får konsekvenser, säger Caroline Mellgren.

Lokal- och civilsamhället är en viktig del. Där finns en avgörande skillnad mot USA. Sverige har en etablerad socialtjänst som gör mycket av det som i USA bygger på frivilligverksamhet.

– Även yngre människor runt de tungt kriminella kan bli uppsökta av polis och socialtjänst och få information att det finns hjälp att få, säger Caroline Mellgren.

Koordinatorn för Sluta skjut i Malmö heter Glen Sjögren. Han har arbetat som polis sedan 1977 och har varit involverad i många projekt och insatser. Till Flamman säger han att skillnaden gentemot USA är att vi i Sverige förlitar oss på socialtjänsten i avhoppardelen. Men i GVI behöver myndigheter ta hjälp av civilsamhället för att sprida kunskapen och visa att det är en strategi där hela samhället är inblandat. Hela Malmö stad ska signalera att det är nog med skjutandet.

– Vi vill visa att vi alla står bakom budskapet. Det är så man blir tårögd, men det är så det ska vara. Polisen arbetar med att få civilsamhällets stöd för att få med sig killarna i de kriminella nätverken, säger han.

I informationsmötet med utvalda gruppmedlemmar där budskapet förmedlas från de som tillsammans jobbar med GVI – det vill säga polis, socialtjänst och kriminalvård – är representanter från civilsamhället viktiga. Det kan handla om en mamma som förlorat sin son, personal från sjukhusets akutmottagning eller engagerade personer i olika trossamfund, organisationer och föreningar.

– Grabbarna ska känna igen folk från sin hemmiljö och se det som ett stöd. Det ska inte bara vara pekfinger utan de ska träffa människor som vill dem väl, säger han.

Mesir Taki (bilden), handläggare för GVI-strategin på BRÅ, understryker att det gemensamma arbetet är ett viktigt ramverk för aktörer som civilsamhället, polisen, kriminalvården och kommunen. Tillsammans skapar de en förståelse för varandras betydelse och hur de kan arbeta för att minska det dödliga våldet.

– Vi har lyckats implementera grundläggande delar i en apparat som kan ta emot människor som behöver hjälp. Men för att det ska komma fler till gagn behöver lokalsamhällets aktörer vara inkluderade i arbetet. De kan kommunicera och påverka kriminella på ett helt annat sätt. Det offentliga har byggt upp stödfunktionen men det viktiga är att vi förstår att det många gånger finns ett vakuum mellan den första kontakten till det offentliga och de berörda personerna. Det tomrummet behöver fyllas av lokalsamhällets aktörer, som har förmåga att hjälpa kriminella personer in i systemet.

Allt fler från lokalsamhället engagerar sig för att stoppa det dödliga våldet, konstaterar Mesir Taki. Det har funnits en tystnadskultur kring de kriminella nätverken, men han tror att organisationer och personer som försöker förhindra våldsproblematiken i sig kan förebygga rädsla och tystnadskultur.

Om vi inte pratar med dem kan vi inte heller förstå deras situation eller förändra den.

Tillsammans med sina kollegor var han nyligen på studiebesök i USA. Där har de jobbat med de här frågorna länge och lärt sig betydelsen av goda förebilder och trovärdiga budskapsbärare i stödprocessen.

– I Sverige måste vi förstå civilsamhällets viktiga roll i arbetet mot det dödliga våldet. Här är det det offentliga som driver på. I USA är det offentliga och civilsamhället en jämlik part.

Mesir Taki ser framtida nedskärningar i bidragen till civilsamhällesorganisationer som en potentiell katastrof. Det är enligt honom inte förenligt med det arbete som krävs för att lösa problemet med det grova våldet. Idrottsrörelsen exempelvis säger att de kan vara med och bidra, men att de också behöver pengar.

– Vi måste komma bort från att arbetet mot kriminalitet sker på ideell basis. För att förstå civilsamhällets viktiga roll måste vi vara ute och träffa människorna i det, och inte bara höra om dem i media. Varför är exempelvis religiösa ledare viktiga i de här sammanhangen? Jo, för att de har en auktoritet hos vissa av de här killarna. Religionen och dess företrädare kan ha en särskild påverkan eftersom de kan väcka känslor som skam, skuld och gottgörelse hos individen, säger Mesir Taki.

Johannes Knutsson (bilden), professor emeritus i polisforskning, är kritisk mot Sluta skjut. Han menar att man inte har lyckats belägga någon effekt, och att utvärderingarna visat att det inte fanns en signifikant skillnad. Han ifrågasätter om man verkligen kan ta en åtgärd från en helt annan juridisk och social kontext, implementera den i Sverige och förvänta sig att den fungerar.

– ”Fokuserad avskräckning” innebär att man riktar ett så starkt och trovärdigt hot om negativa reaktioner mot de grova kriminella så att de själva fattar beslutet att inte skjuta. I USA rör det sig om riktigt långvariga fängelsestraff. De möjligheterna finns över huvud taget inte inom det svenska rättsväsendet, säger Johannes Knutsson.

Glen Sjögren menar tvärtom att Sluta skjut har fungerat bättre än förväntat. Det är nog första gången som civilsamhället på allvar involveras, konstaterar han.

– Det är svårt att engagera vanliga medborgare. Men jag får en känsla att det blir enklare att få med folk. De ser att strategin är kommunikativ. Vi snackar med dem som alla snackar om, nämligen de som har kopplingar till kriminella grupperingar. De statistiska resultaten ser bra ut. Det beror inte enbart på Sluta skjut, men det har gjort att polis och andra myndigheter jobbar bättre tillsammans.

Samtidigt menar Glen Sjögren att även avskräckning mot kriminella grupperingar fungerar som metod. Om de inte väljer att hoppa av det kriminella livet eller fortsätter att skjuta, spränga eller utföra dödligt våld, får det konsekvenser för hela gruppen. Fokuset gör det svårt att ägna sig åt kriminell verksamhet.

– Ingen blir bättre av att låsas in, men i vissa fall är det enda lösningen att få isär en stark grupp, säger han till Flamman.

Under projektets gång har Glen Sjögren pratat med över 200 personer som har kopplingar till individuella grupperingar i Malmö. Av dessa är det bara runt fem som inte har velat lyssna på dem.

– Många säger ”tack för att ni bryr er om mig.” Några säger att det låter skitbra och undrar varför vi inte gjort detta tidigare. De är trötta på skjutandet också, säger han och fortsätter:

– Vår dialog med grabbarna är den viktigaste delen i strategin. Innerst inne är det vanliga hyggliga killar som har gjort fel val i livet. Om vi inte pratar med dem kan vi inte heller förstå deras situation eller förändra den.