Det är en sorg att se antisemitismen göras till ett verktyg under förintelsens minnesdag – från både höger och vänster.
När högerregeringen och Judiska församlingen i de större svenska städerna odelat ställde sig bakom israeliska regeringens råheter blev behovet av en samlad svenskjudisk vänster akut. Vi sågs för att sätta ord på sorgen över att som vänsterjudar varken känna oss hemma i de ofta högerlutande församlingarna, eller i en vänster som ibland viftar bort kritik om antisemitism som ett högerfenomen.
Överdrivna farhågor, tyckte vissa kamrater, och hemföll åt kampfraser med antisemitisk skorrning. Och ändå. Det är alltid lätt att hitta skäl till att avstå motstånd. Att visa förtvivlan och solidaritet vägs mot käcka paroller som rispar lite här och lite där. ”Är jag alltså en självhatande jude?”, ”Vad menar de egentligen med från floden till havet?” Men vi går med i tågen som Judar för fred och rättvisa. Med öronen på spänn tar vi trevande emot främmande personer som vill krama oss.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Dagens stora Palestinademonstration i Stockholm har parollen: ”Aldrig igen för någon”. Under samma paroll har kampgruppen Jewish Voice for Peace demonstrerat framgångsrikt i tusental i flera amerikanska städer. Det syftar förstås på aldrig mera Förintelsen. Visst är det sant att Israel kan vara på väg att begå folkmord i Palestina – och det är hoppfullt att Internationella domstolen i Haag tar sig an fallet.
Den jude som inte känner rysningar när Jomshof öppnar munnen finns inte
Men när orden är dagens tema på demonstrationen som sammanfaller med Förintelsens minnesdag, så väcks frågor i mig. Varför nämns inte referensens ursprung i annonserna? Utgör vi judar återigen ett praktiskt förråd av laddade begrepp att använda för ett i och för sig gott syfte? Arrangörerna får ursäkta, men det är tjatigt att påpeka giftigheten i sådana trivialiseringar. Har vi inte kommit längre? Tydligen inte. Jag vill så gärna marschera för palestiniernas sak men ni gör det inte lätt en sådan här dag. Kanske får vi göra som Jewish Voice for Peace – agera oberoende om än i samförstånd med Palestinademonstrationerna.
Demonstrationen är inte ensam om en sådan instrumentalisering. I dag talar även Ulf Kristersson i Stora synagogan. Visserligen är det vad statsministrar gör, men situationen är förstås extraordinär. När Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof tidigare i veckan föreslog förbud för den islamiska halvmånen och ge symbolen samma dignitet som ett hakkors blev det knäpptyst från högern, utom dess städjour Liberalerna. Den jude som inte känner rysningar när Jomshof öppnar munnen finns inte. Vi minns saker – som när han sade att sådana som jag inte är ett problem ”eftersom den judiska gruppen är så pass liten”. Det är ett mysterium att Judiska församlingen finner sig tillrätta med en statsminister som har så obekymrade band till förintelseförnekare och konspiratörer.
Dessa upplösta gränser kröns av nystartade Manifestation mot antisemitism. Initiativtagarna kommer från högerkristna Svenska evangeliska alliansen. På talarlistan syns Hanif Bali och Julia Kronlid, kreationist och före detta vice ordförande i Sverigedemokraterna. Mer överraskande är förra kulturministern Amanda Lind och vänsterpartisttiska riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau. Säger namnet Hans Weichbrodt någonting? En präst som regelbundet skriver i högerextrema, islamofobiska Världen idag. Vilket gäng.
Det selektiva och målinriktade judeälskandet i det nya högeretablissemanget handlar ständigt om något annat – avhumaniseringen av muslimer
Det selektiva och målinriktade judeälskandet i det nya högeretablissemanget handlar ständigt om något annat – avhumaniseringen av muslimer. Senast när statsministern ifrågasatte muslimers nationella lojalitet i krig. Hans ord ekar från Polen 1969, där samma argument användes för att misstänkliggöra judar. Det är därför Sverige blev mitt hem.
Det är en grym besvikelse att just i dag upptäcka hur judars historia instrumentaliseras ännu en gång. Hur svårt ska det vara att tänka dessa enkla tankar: judarna får aldrig igen behandlas som 1945, och Israels folkmord mot palestinierna måste få ett slut.
Not: I dag möts Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) i en egen minnesmanifestation på Raoul Wallenbergs torg klockan 17:00.
