För precis 100 år sedan förbjöds det kurdiska språket i det nybildade Turkiet. Men trots alla försök att utplåna det blomstrar det ännu.
Vad har kurdiska, belarusiska och katalanska gemensamt? Jo, de tre språken har intensivt motarbetats av olika regimer.
Katalanskan var förbjuden offentligt under en stor del av diktator Francos regim. Belarus är det enda landet i världen där den styrande regimen aktivt dödar den titulära nationens språk, belarusiska, genom att systematiskt eliminera språket från utbildning, administration och det dagliga livet samt utsätter dess talare för diskriminering och trakasserier.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Men den turkiska statens försök att mörda mitt modersmål, kurdiska, saknar motstycke i världshistorien.
I dag är det hundra år sedan den turkiska regeringen antog ett dekret som förbjöd kurdiska skolor, föreningar och medier. Samma dag antogs den turkiska republikens första författning där kurder nekades. Sedan den 3 mars 1924 har Ankara hävdat att kurdiskan bara är en dialekt av det turkiska språket, trots att kurdiska och turkiska har lika mycket gemensamt som finska och svenska.
Vissa perioder har varit svårare för den kurdiska befolkningen. I början av 1930-talet jagades det kurdiska språket bokstavligt talat. Gendarmer och kommunanställda bötfällde kurder som talade sitt modersmål inom rättsväsendet, i skolan, stadshuset, fängelse, på marknaden, på gatan eller caféet. Kurdisk musik och teater var också bannlyst.
Trots att toleransen för andra språk och minoriteter ökade runt om i världen efter andra världskriget, vägrade Turkiet att hänga med utvecklingen.
”Alla som har turkiskt medborgarskap är turkar” lyder paragraf 66 i den andra turkiska konstitutionen som tillkom 1961.
”Statens språk är turkiska” står det i 1982 års konstitution. Ingen kan uttrycka eller publicera sina tankar på ett språk som är förbjudet enligt lag. ”Förutom det turkiska språket tillåts inget annat språk som modersmål för turkiska medborgare på läro- och undervisningsanstalterna.”
När parlamentsledamöter talar kurdiska antecknas det som X i parlamentsprotokollet, eftersom Turkiet inte erkänner språkets existens officiellt.
Varför är den turkiska staten, med sin panturkiska ideologi, så paranoid inför det kurdiska språket? Jo, de och en majoritet av den turkiska befolkningen tror att det på allvar hotar Turkiets existens. I hundra år har alla turkiska medier och skolor upprepat en fiktiv berättelse om att Turkiet är hotat av aktörer som hjälper kurder att bilda en stat.
Det är bakgrunden till att Ankara nekar kurder namn som innehåller bokstäverna x, w och q som också finns i kurdiska alfabetet. Det är det därför kurder mördas för att de talar sitt modersmål på gatan eller sjunger på ett bröllop. Det är därför kurdiska namn på geografiska orter och personer turkifieras.
Det är därför Turkiet protesterade mot Sverige i mitten av 80-talet på grund av existensen av en kurdisk-svensk förskola i Tensta i Stockholm.
Ändå lever det kurdiska språket fortfarande, hundra år senare. Turkiet kommer aldrig att lyckats mörda kurdiskan – tack vare internet. Och att 20 miljoner kurder bor i Iran, Irak och Syrien är också en garanti för mitt modersmåls existens.
Hundra år har gått och språket är mer livaktigt än någonsin. Kurderna har visat att despoterna aldrig får sista ordet.