När lärare, konstnärer och författare petas för sina Palestina-sympatier och rekordmånga böcker rensas ur amerikanska bibliotek har vi ett cancelproblem – och det kommer från höger.
Förra veckan var jag inbjuden att sitta med i en panel på temat ”Wokeism och extremism på universiteten” på Kulturhusets debattscen. De övriga inbjudna var Anna-Karin Genusdoktrinen Wyndhamn, bibelöversättaren Natalie Lantz och den trakasseridrabbade forskaren Tobias Hübinette.
Frågeställningen på det fullsatta evenemanget handlade om huruvida woke tagit över våra lärosäten på ett sätt som hotar demokratin, genom att lärare mobbats av politiskt korrekta HR-avdelningar och studenter.
Men hur stort hot är problemet? Wyndhamn var säker på sin sak. Hon har ju ändå skrivit en bok baserad på ett tjugotal fall, där lärare blivit ifrågasatta när de använt n-ordet, föreläst om biologiska könsskillnader eller där en skur av pengar sköljt över ett fluffigt jämställdhetsprojekt på en teknisk högskola. Genusdoktrinen, som hon skrev med trollpappan Ivar Arpi, är ett av de tyngre inläggen som föranledde Mats Persson att hösten 2022 beställa en kartläggning av cancelkulturen på universiteten. I februari kom resultatet: hoten kommer från extremhögern, som i det kända fallet när tidigare NMR-medlemmen Christian Peterson trakasserade Tobias Hübinettes kurs på Karlstads universitet, och där rektorn valde att se mellan fingrarna.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Vi kan också konstatera att woke-alarmism är ett vapen av många i kriget mot demokratin.
Zoomar man ut i världen blir det ännu mer uppenbart att Kvartal-falangen (väl hörbara i publiken med sina uppskattande garv när Wyndhamn citerade sin bok), som ser ”genus” som ett reellt hot, slåss mot en väderkvarn stor som en McDonalds-leksak. Just nu rullar nämligen huvuden på löpande band i den tyska kulturvärlden. Bilan i giljotinen är IHRA:s kontroversiella definition av antisemitism, som likställer kritik mot Israel med förintelseförnekelse. Konstnärer och curatorer som öppet tagit ställning för Palestina ser sina uppdrag, tjänster och utställningar försvinna ut i tomma intet. Det som händer i Tyskland just nu bådar inte gott.
Det började med konstnären Candice Breitz, själv judinna, som fick se sin utställning inställd efter att hon anklagats för att ha undertecknat ett upprop av den i Tyskland förbjudna organisationen Boycott, Divestment and Sanctions BDS, vilket hon inte hade. På Berlins konsthögskola, UDK, fick den tidigare högt respekterade utställningskuratorn Tirdad Zolghadr, som arbetat med de mest prestigefyllda internationella uppdragen, i veckan veta att hans chefskap inte förnyas med hänvisning till hans hållning i Palestinafrågan. Listan kan göras lång – bokstavligt talat. Instagramkontot Archive of silence leder till ett prydligt exceldokument som i skrivande stund innehåller 117 fall med inställda konst- och kulturyttringar som riktat ljuset mot Israels grova våld mot palestinierna i Gaza.
Samtidigt konstaterar The Guardian att 2023 var året då flest böcker förbjöds i biblioteken i USA. Biblioteksföreningen American Library Association rapporterade det rekordstora antalet 4 240 titlar. Måltavla: böcker på temat hbtqi och rasism.
Snarare än att skydda ett öppet samtal verkar wokekritikernas dröm alltså vara att ostört få visa grafer om att kvinnor är sämre på matte och att få säga n-ordet. Visst finns lärare som blivit bryskt behandlade av ängsliga chefer och bortskämda studenter som ser sig som ”missnöjda kunder”. Men vi kan också konstatera att woke-alarmism är ett vapen bland många i kriget mot demokratin, oavsett om det sker mot ett bibliotek i Florida eller mot en kurs på Karlstad universitet.
