Och i vanlig ordning är boulevarderna en del av revolutionen. Även den feministiska.

I Marseille, Lyon och Paris täcks gator och fasader med budskap som ”Vi tror på dig” och ”Du är inte ensam” i svart text på vit bakgrund. Rörelsen Collages féminicides startades år 2019 och kallar sig även colleur-euses, limmerskorna.

Jag kände att jag ville göra något mer aktivt med min feminism.

Grundaren heter Marguerite Stern, en före detta Femen-aktivist som ville få regeringen att reagera på det dödliga våldet mot kvinnor. Sedan dess har rörelsen spridit sig till länder som Spanien och Tyskland. Här i Paris är kollagen nu en lika självklar del av stadsbilden som hundbajs och kafésorl, trots att aktivistformen är olaglig.

Det är därför ”Lil”, 33 år, inte vill berätta sitt riktiga namn för mig. I ett allt mer auktoritärt Frankrike är hon rädd för repressalier. Till vardags jobbar Lil i en ideell organisation som hjälper socioekonomiskt utsatta barn att få tillgång till bättre utbildning. Utöver det präglas Lils liv av feminism. Hon engagerar sig i kvinnogrupper, läser böcker på ämnet och är sedan två år tillbaka ute och tapetserar Paris gator.

– Det började med att jag inspirerades av [feministgruppen] Femen. Jag kände att jag också ville göra något mer aktivt med min feminism. Jag ville hamna i ett sammanhang med andra som också tyckte om det. Och då sökte jag upp den här gruppen.

Även om Lil har fått nya vänner är inte gemenskap gruppens viktigaste funktion. Det är att sprida budskapet, ta tillbaka gatan och inte låta samhället ducka för verkligheten.

För att bli en del av rörelsen kan du kontakta gruppen på instagram. Det går inte att bli medlem, och det finns inte heller någon hierarki i gruppen. Det enda du behöver göra för att få följa med gruppen är att gå en utbildning där du lär dig gruppens gemensamma värderingar och förstå att det de gör är olagligt. Och ja, inte identifiera dig som cis-man.

– Vi vill att alla i kollektivet ska känna sig trygga. Många som är engagerade hos oss har haft dåliga upplevelser med cis-män och kanske inte känner sig trygga att uttrycka sig eller ta plats i närheten av dem, säger Lil.

Men inte bara det:

– Det handlar också om att få ta plats på gatan, varken på mäns villkor, tillåtelse eller i deras skydd.

Däremot, understryker hon, inkluderar gruppen transkvinnor, transmän och icke-binära.

Det är något som gruppens grundare och en av två författare till den nyutkomna boken Transmania, Marguerite Stern, inte gör. Stern tycker inte att transkvinnor ska inkluderas i feminismen eller ses som kvinnor. På X skriver hon bland annat att t:et borde tas bort i förkortningen hbtq.

Den här synen på feminism delar inte Lil och de andra limmerskorna. Lil säger att hon själv inte har något problem med att inkludera andra minoriteter i feminismen, och att feminismen för gruppen handlar om inkludering, inte exkludering. En intersektionell feminism.

Hade Stern varit välkommen tillbaka i gruppen i dag?

– Nej, hon delar inte vår syn på feminism.

Dessutom är gruppen vänster, något som Lil menar att Stern inte är, och hänvisar till att Stern gjort rasistiska, transfobiska och högerextrema uttalanden. Stern twittrade själv nyligen, som svar på frågan och rädslan från tidigare vänner om hon blivit högerextrem, med att hon inte hoppas någon stannar till vänster, då vänstern just nu bidrar till den kemiska kastreringen av barn.

Dessutom, lägger Lil till, så slutade Marguerite Stern limma för flera år sen.

– Vi behöver inte heller bry oss om vad en viss person eller ens grundare säger. Vi har våra grundvärderingar och därefter diskuterar vi frågorna utifrån en demokratisk princip. När vi tar beslut är det majoritetens åsikter som går igenom, säger Lil.

Jag mejlar Stern för att höra vad hon tänker om gruppen och skiljaktigheterna de har sinsemellan. Stern, som är mitt uppe i att göra reklam för sin nya bok, svarar med att ”hon inte har tid”. Jag ber om att få en skriftlig kommentar, men får inget svar.

På X ser jag i stället hur hon twittrar om hur den kvinnliga hjärnan är annorlunda än mannens samt att Frankrike har problem med ”massinvandring”. Däremellan publicerar hon ett inlägg om en kvinna som mördats av sin partner.

Men det är inte bara medlemmarna i Collages féminicides som har utvecklats, det har även gruppens syfte. Sedan några år tillbaka har andra ämnen dykt upp på väggarna. Förutom stöd för transpersoner syns bland annat slagord om klimatet och stöd för Palestina.

– Det har varit en utmaning, särskilt i den sistnämnda frågan, att veta var gränsen går. Vi vill ju inte tappa fokus från det sexuella våldet, men samtidigt handlar ju rörelsen om att lyfta andra rättvisefrågor, säger Lil.

Hon menar att frågorna hänger ihop:

– För många är aktivismen dessutom en sorts terapi, ett sätt att få ut sina känslor. Då handlar det också mycket om det som är aktuellt för tillfället.

För många är aktivismen en sorts terapi, ett sätt att få ut sina känslor.

I tidigare intervjuer har rörelsen också berört det som en kollektiv terapi. Som att kvinnorna som går ut på natten ”tar tillbaka gatan”, en plats som annars känns som avsedd för mannen. Mörka gator ger ofta ensamma kvinnor obehag, det är något man undviker. Aktivismen blir därför en revansch, ett sätt att tvinga samhället att lyssna på de berättelser som annars tystas. För gatan är en plats som varken filterbubblor eller algoritmer rår på.

Men det är alltjämt olagligt. Ibland möter Lil och hennes vänner polisen när de är ute. Då och då får de böter, men ofta blir de bara ombedda att ta ned orden.

Hur känns det för er?

– Förödmjukande. Som att man är ett barn som har gjort något dumt hyss och ska skärpa sig.

Lil menar att det blir som att rösterna tystas, att staten fortsatt inte tar ”icke-mäns” verklighet på allvar. Frankrikes polismakt har också uppmärksammats för att inte ta hoten om våld och sexuella trakasserier på allvar eller rentav förlöjligar kvinnor som anmäler. Därför blir hon upprörd, men inte lika arg när en privatperson saboterar deras klotter.

– Det är såklart tråkigt och lite konstigt att någon blir arg för att vi säger ifrån mot orättvisor, sexuellt våld och diskriminering. Men samtidigt får jag acceptera att gatan tillhör dem lika mycket som oss.

I Frankrike bor nära 68 miljoner personer. När Collages féminicides startades år 2019 hade 146 kvinnor mördats av sin partner eller expartner, och i fjol var siffran 94 stycken.

När limmerskorna startade sin verksamhet hamnade kvinnomorden och våldet högre upp på nyhetsagendan. Men hur är det nu, lyssnar politikerna fortfarande?

– Det tas fortfarande inte på det allvar som det behövs, och det har det aldrig gjorts. Men det finns vissa politiker och artister som tar upp det eller repostar våra inlägg.

Även president Emmanuel Macron?

– Nä, inte Macron. Jag vet inte om du såg det, men han försvarade ju till och med Depardieu i tv.

Det stämmer. I samband med att skådespelare som Charlotte Arnould och Hélène Darras anklagat Gérard Depardieu för våldtäkt försvarade Macron skådespelaren i en tv-intervju. Macron svarade då med att han avskyr mediers jakt på individer och att Depardieu varit en viktig person för filmindustrin i landet. Han betonade även att ingen är oskyldig förrän motsatsen bevisats.

Kritiken lät sig inte vänta. Kvinnorättsgrupper menade att presidenten tog förövarens sida. (Depardieu är ännu inte dömd för något brott. Rättegången för sexuella övergrepp mot två kvinnor under en filminspelning 2021 kommer att äga rum i oktober.)

Några månader senare blev Macron historisk då Frankrike som första land i världen grundlagsskyddade rätten till abort. Under pågående OS och transdebatt har den franska regeringen även tagit ställning för hbtqi-rättigheter, bland annat genom att låta en dragartist bära OS-facklan.

I samma veva går skådespelaren Judith Godrèche hand i hand med sin dotter och kollegor på röda mattan i Cannes. Framför kamerablixtarna ställer de sig på led och håller för munnen. Munkaveln ska nu bort, vilket är samma budskap som Lil och gruppen tar med sig ut i natten.

På väggarna lyser de vita arken av ilska. Vid gryningen möter de morgonpendlarna, dagisbarnen och förövarna. Orden och namnen blir omöjliga att filtrera bort.

Fram tills ordningsmakten kommer och tvättar rent.