Inför Europavalet skrev fackliga aktivister i den ukrainska stålindustristaden Kryvyi Rih ett upprop som påminde om att arbetarna bär krigets tyngsta börda. Det är de som saknar ammunition vid fronten, och därför är det också deras intressen som borde diskuteras av politikerna. De varnade för katastrofala effekter om arbetarnas villkor glöms bort, och för att eliten skulle använda stödet till Ukraina för själviska ändamål.
Yuriy Samoilov, ledare för den självständiga fackföreningen för gruvarbetare, sade: ”I våra familjer handlar vartannat samtal om kriget, och om hur man kan hjälpa dem som tjänstgör, eftersom den stora majoriteten av de mobiliserade är vanliga arbetare. Det är tydligt att detta har blivit fackets prioritet. Men samtidigt upphävs arbetslagstiftningen och de sociala utgifterna skärs ned, medan företagarnas och tjänstemännens barn roar sig utomlands.”
Det ukrainska samhällets motståndskraft hänger på vanliga arbetare.
Uppropet har redan fått stöd från en mångsidig grupp fackliga aktivister, studentaktivister och andra från hela Ukraina. De förenas av ett gemensamt missnöje med bristen på intresse för arbetarfrågor, och är övertygade om att deras gemensamma röst är nyckeln till förändring. De ser alla Ukrainavänner och alla arbetarrörelsens allierade, både i Europa och runt om i världen, som upprorets potentiella publik.
Enligt Oleksandr Skyba, ledare för den fria fackföreningen för järnvägsarbetare vid Darnytsia-depån, har arbetstagarnas rättigheter inskränkts avsevärt sedan krigets början. Han säger att de flesta förändringar inte ens har stärkt försvarskapaciteten, utan snarare försvagat den. ”Att tillåta arbetsgivare att godtyckligt avbryta anställningar och upphäva kollektivavtal är ett hårt slag mot fackföreningarnas roll och demokratins grundprinciper”, menar han. Oleksandr betonar sin tilltro till enighetens kraft och den gemensamma kampen, och vädjar därför till sina utländska kamrater om solidaritet.
Med tanke på att vårt öde ofta beror på EU-politikers beslut, vill vi, ukrainska fackföreningsmedlemmar och aktivister, vända oss direkt till er och betona följande:
Medan det internationella samfundet vacklar, går de ryska ockupationstrupperna gärna till attack. Våra kamrater dör vid frontlinjen, tvingade att slåss utan tillräckligt med vapen. I avsaknad av ordentligt luftförsvar drabbas våra kraftverk, fabriker och hem av förödande luftangrepp. Om stödet verkligen vore orubbligt skulle detta ha gått att undvika. Men i nuläget står vi ensamma mot angriparen.
Det ukrainska samhällets motståndskraft hänger på vanliga arbetare. De utgör majoriteten av de väpnade styrkorna och säkerställer att hemmafrontens produktion, transporter och kritiska infrastruktur fungerar. Samtidigt hotas landets försvarsförmåga och framtid av de alltmer påtagliga sociala klyftorna, med kollektiva nyttigheter som bara är tillgängliga för eliten, och enbart plikter för oss andra. Samtidigt som vi jobbar övertid för slavlöner och med en ständig risk att hamna på gatan, prioriterar regeringen avregleringar och gynnsammare villkor för företagare.
Våra familjers och vänners säkerhet och välbefinnande är det viktigaste av allt för oss. Det är de som får oss att stanna. Ändå är det smärtsamt tydligt att Ukraina efter kriget kommer att sakna möjligheter till ett anständigt liv om arbetarna inte får tillräckliga verktyg för att lösa sina problem. Det är med fasa som vi inser att vi förmodligen kommer att behöva söka ett bättre liv utomlands, arbeta dag och natt och tävla om svältlöner från giriga arbetsgivare.
Det är ingen hemlighet att även era eliter fryser lönerna, höjer priserna, ställer in helgdagar och krymper välfärden. Därför framhålls även allt detta som villkor för stödet till Ukraina, samtidigt som era hemländer fortsätter bedriva ömsesidigt fördelaktig handel med Ryssland, med pengar och teknik som stödjer deras militära kapacitet. Denna politik är extremt farlig för solidariteten och förtroendet mellan våra folk.
Endast tillsammans kan vi försvara demokratin och den sociala rättvisan från imperialisternas invasioner, trycket från diktatorer, oligarkers aptit och extremhögerns demagogi.
Därför uppmanar vi er att:
1. Stoppa vapenexporten till tredjeländer och prioritera leveransen av vapen och ammunition som är nödvändig just nu för försvaret av Ukraina. Vårt krig får inte bli en förevändning för att tjäna pengar på vapenförsäljning.
2. Gör det omöjligt för Putins regim att kringgå sanktioner, vilket bland annat kräver att hemlighetsfulla leveranssystem som utnyttjas av ryska, ukrainska och andra oligarker stängs ned. Varje överföring och reservdel hjälper Ryssland att fortsätta kriget.
3. Skriv av den orättvisa skulden och se till att era pengar inte spenderas på antisociala experiment i vårt land! Internationellt stöd bör bidra till att återställa och utöka allmän hälso- och sjukvård och utbildning, återuppbygga bostäder till överkomliga priser och offentlig infrastruktur och säkerställa anständiga jobb och arbetsvillkor.
4. Upprätta kontakter med ukrainska fackföreningar och organisationer i det civila samhället, lobba för deras deltagande i beslutsfattande på alla nivåer, och insistera på vikten av kollektivavtal och föreningsfrihet! I ett deformerat politiskt system är detta nästan det enda sättet för vanliga människor att hävda sina rättigheter.
5. Avslöja den falska solidaritet som används för att maskera egenintressen. Konfiskera ryska tillgångar, stäng av offshorebolag och beskatta de superrika. Men ställ inte människor inför ett falskt val mellan att offra ukrainarna eller de mest utsatta i det egna hemlandet.
Antogs vid ett möte för fackförenings- och studentaktivister i Kryvbas med anledning av första maj, under ordförandeskap av Yuriy Samoilov och deltagande av representanter för de oberoende fackföreningarna ArcelorMittal Kryvyi Rih, Kryvyi Rih Iron Ore Plant, Metinvest och Rudomine, Kryvyi Rih Free Trade Union of Healthcare Workers, Kryvyi Rih Free Trade Union of Educators and Scientists, studentfackförbundet Direct Action, Witches of Kryvbas, Spravedlyvist och Sociala rörelsen.
