Malmö är fullt av skitungar. De åker elsparkcykel inne på ICA. De röker gräs runt varje tänkbart hörn. De springer ut från sitt internetkafé en gång i halvtimmen med mobiltelefoner i vardera hand. De står i min trappuppgång och frågar om jag vill köpa hasch. Kanske på skoj eller kanske på allvar.
I söndags kväll greps en 13-årig pojke för att ha skjutit en 25-årig man i närheten av den lekplats på Möllevången som i folkmun heter Hajparken. Mannen som sköts blev allvarligt skadad men läget sägs vara stabilt.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Bara ett par timmar tidigare hoppade min treåring över gupp och ropade ”ett, två, bång!” på just den lekplatsen, medan ett annat barns pappa blåste såpbubblor.
Pojken hade i flykten hunnit korsa Nobelvägen innan en polis på motorcykel hann i kapp honom. Sydsvenskan rapporterar att han då hade en skarpladdad pistol på sig. När det uppdagades att den misstänkte skytten bara var 13 år gammal hävdes gripandet och han fördes över till socialtjänsten som omhändertog honom.
Ystadsgatan, där skjutningen ägde rum, är Sveriges vackraste stråk. Här drar skräpet förbi över trottoarerna likt stäpplöpare i vilda västern. Högst upp vid cykelrondellen tronar ett av de älskvärt smaklösa Notelle-husen innan gatan drar förbi Arbetets ära, Möllans kaffebar, Al Basha-konditoriet, Hajparken och vidare ut till Jesusparken. Är du i Malmö och går på fotboll eller deltar i en demonstration (Malmöbors två favoritsysslor) så rör du dig garanterat i närheten av Ystadsgatan.
Barn älskar Ystadsgatan men barn dör också på Ystadsgatan
Barn älskar Ystadsgatan men barn dör också på Ystadsgatan. Vintern 2019 mördades en 15-årig pojke i ett dåd som chefen för polisens nationella operativa avdelning beskrivit som en avrättning. I söndags försökte ett ännu yngre barn skjuta ihjäl en person på samma gata.
Det går inte att leva i Malmö utan att ha ett välutvecklat sinne för humor. Ibland är saker bara för dumma. Som när man hör skrik och skrän från ett slagsmål på gatan över en Ipod (ja, en Ipod) eller har bråttom till jobbet men någon har snott ens cykelslangar. Malmö är en frihetlig stad där man har överseende med småbovarna och tycker att snuten inte ska lägga näsan i blöt i onödan.
Men det här är något annat. Barn som mördas och mördar är hela samhällets angelägenhet. Och det är okej att känna ilska mot förövarna. De riktiga förövarna. De vuxna män som använder barn i sin sjuka jakt på pengar och personlig prestige.
Malmö har alltid haft sina skitungar. Varje generation påstås på något nytt sätt komma ”utifrån” men de har alltid varit ett stående inslag i stadsbilden. Det enda nya är att de numera rekryteras för att mörda.
Klassamhället, rasismen och reaktionära könsnormer är bara några delförklaringar. Den riktigt explosiva mixen uppstår när de paras ihop med en akut brist på framtidstro. Rädslan att dö eller dödas är avsevärt mindre hos den som inte tycker sig ha någon framtid.
Vill vi rädda våra skitungar? Bygg en framtid för dem att tro på.
