Du som har följt våra sociala kanaler vet vad som hände under lördagens demonstration för Palestina i Borås.
En 68-årig man från Vetlanda körde in i folkhopen upprepade gånger, som tur är utan att någon kom allvarligt till skada. Själv säger han att han själv blev förföljd och angripen med basebollträ och kniv. Polisen tvekade mellan de båda berättelserna, och även den initiala rapporteringen var sparsmakad.
Vid det här laget var många till vänster rättmätigt arga. Varför skriver ingen om detta?
Även vi ville skriva, men ovanligt nog fanns inga videofilmer eller bilder som kunde bekräfta det som först sades. Då är det svårt att veta vad som har hänt om man inte är på plats i Borås.
Flammans nyhetsredaktör Jacob Lundberg grävde dock djupare och fann något annat – ett oändligt mörker.
Mannen hade nämligen uttryckt grovt hatiska kommentarer i sociala medier. Om palestinierna på Västbanken säger han att man borde ”slå ihjäl skiten och använda som gödsel”. Vid ett annat tillfälle skriver han att palestinier ”gärna [får] svälta ihjäl”, och en annan gång: ”Slakta på. Palestinier är bäst döda.” Ett ord han verkar särskilt förtjust i är ”utplåna”, som förekommer i inlägg efter inlägg om palestinier.
I en uppföljande artikel berättar Expos utredare Mårten Finnsiö att radikalisering av äldre är ett växande problem. Den som är oroad över ungas skärmtid borde alltså kanske även ägna en tanke åt de äldres nätvanor.
När mannens potentiella motiv uppdagades började fler medier nappa – Borås Tidning och Dagens ETC skrev båda om mannens näthat och länkade till Flamman. Men från de stora medierna är det fortfarande tyst. Då tog Fanny Jönsson på Aftonbladet ordet från munnen: ”Varför är det så tyst om bilattacken i Borås?”
Nu har även Göteborgs-Posten följt upp, och kanske kommer fler att haka på. Men jag undrar ändå varför attacken inte har blivit en större sak.
En faktor är de lindriga skadorna, vilket antyder att han inte körde in med full fart. Möjligen ångrade han sig halvvägs. Likväl är det oerhört allvarligt. Jag föreställer mig att något liknande hade utförts av en palestinsk man mot en proisraelisk demonstration. Lika hemskt naturligtvis, men hade gensvaret varit lika svalt?
Jag har svårt att tänka mig det.
Hela det borgerliga ledarmaskineriet hade varit igång, det hade citerats i texter, tal och upprop, och kanske hade detta även bidragit till att styra rapporteringen. Vilket får mig att inse vilken makt ledarsidorna har kring att styra agendan. Och hur viktigt det är för nyhetsjournalistiken att sålla bort sådana partsinlagor – förstärkt av X-troll – och göra egna publicistiska bedömningar.
Ibland leder denna ledardrivna publicistik till drev baserade på falska eller overifierade uppgifter, som när det spreds att en skola vägrat sjunga för en 11-årig judisk flicka – och sedan pinsamt nog fick avpublicera sina artiklar, utan att ens be om ursäkt. (Den falska informationen kom dock absurt nog från Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborg, som specialiserar sig på extremism, så jag kan förstå att man litar på vad han säger.)
I vilket fall tycker jag att det här är en felbedömning av de stora medierna, inte minst som det spelar in i ett större mönster av högerextrema män som radikaliserats på nätet för att sedan ta till våld – från attacken mot teatern i Gubbängen till de brittiska kravallerna.
Tur då att det finns vänstertidningar som kan ta vid där stormedierna slarvar.
