”Så har wokeismen förstört journalistiken – överallt.”
Tidigare utrikeskorrespondenten Malin Ekman håller inte tillbaka när hon förklarar varför hon lämnat Svenska Dagbladet (22/8). Hon skriver att en journalists uppgift är att ”rapportera vad man ser”, vilket i hennes fall råkar vara ”radikal vänsterideologi i skolor och företag”. Hon klagar också på att ”varje mening granskas” inför publicering.
Det sker även på Flamman – eftersom det är vanligt redaktörsarbete, snarare än en konsekvens av ondskefull ”wokeism”.
Malin Ekman har visserligen en poäng i att utrikesjournalistiken präglas av ett personligt tilltal som närmar sig politisk färgning. Martin Gelins och Björn af Kleens rapportering i Dagens Nyheter har andats av välmående östkustliberalism, medan Malin Ekmans vinklar snarare verkar ha hämtats i alternativhögern.
Själv har jag tänkt att det tillhör genren. Men medan af Kleen kan teckna sympatiska porträtt av Trumpväljare, har Malin Ekman konsekvent rapporterat hånfullt om Bernie Sanders rörelse. Visst ska även vänstern granskas, men jag har svårt att komma på ett tydligare exempel på ideologiserad rapportering än just Malin Ekmans.
I denna kontext är det knappast upproriskt att gå till en storbank, som Malin Ekman verkar tro
Därför blir jag inte överraskad över hennes senaste karriärsteg: en anställning på Handelsbankens tv-satsning EFN, där man kan gissa att hon får friare tyglar att raljera över den amerikanska vänstern, samt en trevlig slant på köpet. Det är svårt att se det som en seger för den oberoende journalistiken att hoppa över till bankkapitalet – som om en av Sveriges största privata banker skulle sakna agenda. I synnerhet som kanalen drar ut skribenterna från dagstidningarnas journalistiska kontext för att satsa på starka opinionsröster.
Nu får hon dessutom sällskap av Katrine Kielos-Marçal och Fredrik Strage, som i valet mellan DN och bank-tv valt det senare. Det är tre skickliga journalister som säkert kommer att göra sevärda inslag. Men nog är det ett trist tecken i tiden att behöva titta på Handelsbankens tv-kanal för att höra Katrine Kielos-Marçals skarpa ekonomiska analyser – med en ständig oro över att bankkritiska vinklar undviks.
Är problemet med svensk journalistik verkligen att den är för vänster? Detta påstående hörs ständigt från Sverigedemokraterna, som kallade TV4:s granskning av partiets trollfabriker för en ”gigantisk påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget”. Samtidigt finansierar Svenskt Näringsliv – där Handelsbanken ingår – ”angrepp på enskilda journalister”, som Johannes Nesser skriver i Journalisten. Bland de utpekade finns Peter Letmark och andra skickliga granskare av skolbolagen.
Detta samtidigt som nio av tio ledarsidor är borgerliga, och mediestödet omflyttas från oberoende tidningar till ett fåtal mediebolag, och från (inte sällan socialdemokratiska) andratidningar till (inte sällan borgerliga) förstatidningar.
I denna kontext är det knappast upproriskt att gå till en storbank, som Malin Ekman verkar tro. Snarare rör hon sig rakt i vindens riktning. Om hon menar allvar med att modigt ”rapportera vad man ser” har hon nu chansen att göra ett inifrånreportage om det uppenbara: att det är kapitalet som förstör journalistiken – överallt.
