Och ingen kan säga att det går bra för det tyska vänsterpartiet Die Linke. Efter magplasket i EU-valet med 2,7 procent av rösterna följde i söndags två svidande valnederlag i delstaterna Sachsen och Thüringen. I Sachsen, där vänstern under flera årtionden var näst störst i parlamentet, fick partiet bara 4,5 procent av rösterna. Partiet klarade sig kvar i delstatsparlamentet endast genom att det tog två direktmandat i Leipzig. I Thüringen som Die Linke har styrt under lång tid föll partiet från 31 till 13 procent. 

Det ser illa ut även inför delstatsvalet i Brandenburg 22 september, då partiet riskerar att få mindre än fem procent även där. Alla tre delstater har tidigare varit fästen för vänstern.

Wagenknecht har karisma och är en skicklig populist, men är ökänt svår att samarbeta med

I stället har högerextrema Alternativ för Tyskland och populistiska Bündnis Sahra Wagenknecht (BSW) triumferat i östra Tyskland. Det senare partiets ledare var tidigare framträdande i Die Linke, men bröt sig ur i vintras tillsammans med flera framträdande medlemmar från vänstern. BSW har dock tagit röster från flera partier, och även om de beskrivs som vänsterparti ligger de snarare till höger när det kommer till klimat och migration. De vill förhandla med Putin, stoppa hjälpen till Ukraina och avskaffa sanktioner mot Ryssland, i praktiken en eftergiftspolitik inför Rysslands olagliga invasion.

Så sent som 2017 fick Die Linke 9,2 procent i förbundsdagsvalet, medan partiet nu får runt tre procent i mätningarna nationellt och riskerar att marginaliseras i tysk politik. Krisen är skapad av partiet självt. Den tyska regeringen med socialdemokrater, gröna och liberaler är djupt impopulär. Många tyskar efterfrågar mer ekonomisk vänsterpolitik, och frågor om priser, hyror och klimat är viktiga för väljarna. Ett bra läge för ett vänsterparti. Men i stället har Die Linke ofta skjutit sig själva i foten.

Partiet har präglats av interna konflikter och ett spretande ledarskap som för fram olika politiska linjer, vilket stöter bort väljare och tröttar ut partimedlemmar. Die Linke har allt mer blivit ett parti för unga och alternativkultur i storstäderna, men ett vänsterparti måste också ha en förankring bland arbetare och i fackföreningar. Partiet för fram ett smörgåsbord av reformer, men har svårt med trovärdighet och att prioritera. För delar av partiet är det självklart att vilja regera, både lokalt och nationellt, medan andra vill ha mer av ett protestparti. Die Linke fördömer Rysslands invasion av Ukraina men vill inte hjälpa Ukraina med vapen – en pacifistisk ståndpunkt svår att försvara. Till det kommer att de nu pressas av BSW:s stora framgångar.

På sikt kommer BSW knappast att fortsätta att växa. Wagenknecht har karisma och är en skicklig populist, men är ökänt svår att samarbeta med. Nu måste BSW förhandla om makten på delstatsnivå, ingen enkel uppgift för en nyligen hoprafsad populiströrelse. 

Tyskland har definitivt utrymme för ett modernt vänsterparti. Frågan är om Die Linke förmår ta sig samman, komma tillbaka och axla den rollen

Die Linke är inpressat i ringhörnan och kämpar för att stå kvar på benen. Men partiet är varken nedslaget eller uträknat. ”Vårt parti har upplevt många nederlag, men har alltid kunnat ta sig upp igen”, sade delstatens partiordförande Stefan Hartmann på valkvällen i Sachsens huvudstad Dresden.

Bland partimedlemmar finns också en känsla av lättnad över att man åtminstone överlevde delstatsvalen och att den ständigt oppositionella Wagenknecht till sist har lämnat partiet. Så kanske det äntligen kan bli mer ordning, färre konflikter och arbetsro i partiet. 

Kanske är det önsketänkande, kanske en verklig möjlighet till förnyelse. Inför den stundande partikongressen i oktober har i alla fall bägge de sittande partiledarna kastat in handduken. I kulisserna står två nya kandidater beredda att ta över: kärnkraftsmotståndaren Jan van Aken och Ines Schwerdtner, tidigare chefredaktör för tyska upplagan av Jacobin. Vi får se om de lyckas slå sig in i matchen igen, en tuff uppgift i ett Tyskland där väljaropinionen har svängt kraftigt åt höger. 

Tyskland har definitivt utrymme för ett modernt vänsterparti. Frågan är om Die Linke förmår ta sig samman, komma tillbaka och axla den rollen. Det närmaste året blir i alla fall avgörande – i september 2025 är det val till förbundsdagen.