Fenomenet och begreppet är åtskilliga år äldre, men har fått ett uppsving först under de senaste åren, då invånare i en del byar och småstäder i bland annat Bali och Portugal börjat beklaga sig över en invasion av köpstarka ”techies” som driver upp lokala prisnivåer. Idén om ett digitalt ”sidogig” blev också allt populärare.

Det fanns en tid när ett IT-arbete framstod som den mest stabila karriär man kunde ha, men nu känns det varken tryggt eller säkert längre.

David, ursprungligen från USA, var en av dem som nappade på idén om ett nomadiskt liv försörjt med pengar från teknikindustrin.

– Jag är till största delen självlärd, arbetar som webbutvecklare huvudsakligen inom e-handel, och har tillbringat de senaste fem åren i olika delar av Latinamerika, berättar han för Flamman.

Jag möter honom i stadsdelen Palermo – Buenos Aires ungefärliga motsvarighet till Södermalm – på den klassiska nomad-arbetsplatsen, ett kafé med modernistisk inredning och låg musik. Han är i landet på turistvisum, så han föredrar att inte ge sitt efternamn eller vara med på bild.

– Man måste ha erfarenhet och ett stort kontaktnät för att det här ska funka. Det är inte som många fått för sig de senaste åren att de bara kan ta en snabbkurs för att lära sig koda. Och inte som alla influerare som ger bilden av att du kan sitta och dricka te vid en strand och jobba ett par timmar per dag. De försöker bara sälja sina egna värdelösa kurser. Du måste ha strikta rutiner och visa dig pålitlig.

Utkontrakterat arbete över nätet har helt omvandlat delar av arbetsmarknaden i länder som Indien, både för högt kvalificerade programmerare och för ett nytt IT-proletariat av till exempel chattmoderatorer – ett högstressjobb med medelmåttig lön, men fortfarande ett alternativ till kroppsarbete för nya grupper.

Micaela Chiofalo (bilden) är en dem. Hennes far är busschaufför och modern hemmafru, och hon är den första i sin släkt som har ett skrivbordsarbete, som låtit henne lämna föräldrahemmet i en förort och flytta till Buenos Aires-stadsdelen Floresta. Något år efter gymnasiet gick hon igenom ett av provinsens jobbsökningsprogram inriktat på nätarbete. Hon jobbar hemifrån med att granska publikationer för Latinamerikas motsvarighet till Amazon, Mercado Libre.

– Man ska se om de känner till reglerna för vad som är godkänt, som varierar från land till land och ändras hela tiden, jämföra bilder med text, leta efter felaktiga kategoriseringar. Man får en hög varje morgon. 70-80 procent är det fel på från början, köparna ser det aldrig, men det är vi som rättar till allt det först.

Hon är nöjd med arbetet, säger hon, fast det kan bli stillasittande och isolerat, och hon hade önskat att cheferna någon gång lyssnade på förslag från de anställda.

Men de senaste två-tre åren har sprickor dykt upp i tech-drömmen. Sidan layoffs.fyi, som samlar varsel inom teknikbranschen, beräknar att minst 102 000 personer sagts upp från i IT-företag bara sedan årsskiftet. Under 2023 var läget ännu värre, med drygt 260 000 sparkade.

”Det fanns en tid när ett IT-arbete framstod som den mest stabila karriär man kunde ha, men nu känns det varken tryggt eller säkert längre”, säger en uppsagd mellanchef från sociala medier-konsulterna Jellysmack till den amerikanska tv-kanalen NBC, som i ett reportage skildrar hur arbetslösa programmerare söker stöd i ”Linkedin, terapi och varandra”.

Microsoft gjorde sig av med 2 000 personer i olika spelstudior tidigare i år, och har flaggat för flera ytterligare nedskärningsomgångar sedan dess. Ebay skär bort nära 10 procent av sina anställda. Spelföretaget Riot Games gör nedskärningar i liknande storleksordning. Google sade upp 12 000 personer förra året och ytterligare minst 1 000 hittills under 2024.

Varför har den tidigare drömsektorn plötsligt blivit ”varken trygg eller säker”? I de flesta fallen handlar det knappast om att företagen hotas av konkurs – deras affärsmodeller fungerar bättre än någonsin. Googles moderbolag Alphabet spenderade tidigare i år den svindlande summan 20 miljarder dollar bara för att köpa tillbaka egna aktier och därmed höja aktiekursen.

Den förklaring som hörts oftast – särskilt från företagen själva – är att företagen överexpanderade under karantänerna 2020 och den åtföljande explosionen för allt nätrelaterat. Om det är huvudorsaken så utgör de senaste åren bara en korrigering efter en exceptionell situation, snarare än en djupare ny trend.

En annan förklaring som ofta lyfts fram är den artificiella intelligensens intåg. Chat GPT och liknande program kan numera skriva enklare kod för standarduppgifter. Tanken om att skriva program som kan skriva program hade dessförinnan gäckat utvecklare i många årtionden.

Med AI – eller snarare språkmodeller som glorifierat kallas ”AI” – vill nu nätföretagen ersätta många av de tiotusentals lågkvalificerade, anonyma arbetare som hållit sidorna fungerande. Det rör sig om textproducenter, moderatorer, kundservice och mycket annat. Resultaten är blandade. Tidigare i år avslöjades att Amazons ”AI-styrda” butik till allra största delen sköttes från ett rum med mänskliga anställda i Indien. Ambitionen är däremot tydlig. Automatisering hotar i dag även skrivbordsarbeten, som få hade kunnat föreställa sig var i farozonen bara för ett par år sedan.

Investerarna kräver att nätjättarna fortsätter leverera samma avkastning, och det enda sättet att göra det är genom att skära ned.

Men alla köper inte de uppenbara förklaringarna, i varje fall inte som de enda faktorerna. Les Leopold från New York Labor Institute skriver i TRT World att ”massuppsägningar handlar om makt”, och att inte bara Google, utan Facebook, Microsoft och ”praktiskt taget alla massuppsägningar senaste tiden” motiveras av att visa handlingskraft för investerare, återköpa aktier och höja aktiekurserna.

En liknande tanke uttrycks av New Republics Timothy Noah: nätjättarna har till slut släppt ambitionen att ”kultivera kreativa arbetslag med sushibar i kafeterian och pingisbord på kontoret” och fullt ut börjat se sina anställda som ”vilka kontorsslavar som helst, som väntar på dagen då de blir överflödiga”, och att uppsägningar ”inte signalerar styrka utan svaghet” till investerare – det ses som ett tecken på att de är banbrytare i att ersätta människor med AI.

Paris Marx (bilden), en amerikansk teknikjournalist som driver podden Tech won’t save us, stämmer in i analysen.

– Till viss del är det verkligen en justering efter pandemi-boomen, men det i sig förklarar inte skalan det sker på nu, säger hen till Flamman, och fortsätter:

– Det har snarare att göra med att investerarna kräver att de fortsätter leverera samma avkastning, och det enda sättet att göra det är genom att skära ned. Det var inte för att de inte hade pengar att betala löner. Elon Musks massuppsägningar från Twitter erbjöd en modell som andra kunde kopiera.

Digitalteoretikern Cory Doctorow beskriver på sin blogg hur det pågår en ”proletarisering av IT-arbetare”. Han påminner om händelser som när Googles anställda stoppade utvecklingen av spionteknologi för Kina och militär AI för Israel – ovanliga fall där arbetare utmanade företagsledningen, inte bara över egna löner och arbetsförhållanden utan över själva produktionens inriktning. Massuppsägningarna, menar han, syftar till att påminna arbetarna om att de är utbytbara som alla andra och återställa disciplinen.

– Uppsägningar av aktivister inträffade före den senaste vågen också. Men det stämmer nog att det kan ha vara avskräckande för IT-arbetares vilja att utmana sina arbetsgivare. Nya jobb kommer fortfarande, inom militär teknologi och AI bland annat, men löner och specialförmåner verkar inte återgå till samma nivåer som under boom-åren på 2010-talet, säger Paris Marx.

Doctorow (bilden) myntade ett begrepp förra året som snabbt spritt sig: ”sugifiering” (enshittificiation). Det beskriver hur nätföretagen först erbjuder genuint användbara tjänster, för att sedan, när de försäkrat sig om en massiv användarbas – helst global dominans –, höja priserna, försämra tjänsten och/eller dränka användarna i reklam.

I en analys gör han nedskärningarna till en del av samma ”sugifiering”; företagen är klara med sin imperiebyggande fas och är redo att casha in. Kostnader måste skäras ned för att maximera vinster, och om det betyder att kvaliteten sänks, till exempel genom att människor ersätts av AI och chatbottar, spelar det inte längre någon roll.

Samtidigt påpekar Doctorow att det finns en positiv sida med nedskärningarna: de har krossat illusionerna hos många i sektorn att de tillhör någon form av högre kast, och visat att de bara kan behålla sina förmånliga villkor om de kämpar för dem. En bekräftelse på det är till exempel grundandet under senare år av Tech Workers Coalition och en fackavdelning på Alphabet. Det har, enligt Doctorow, tydliggjort att IT-arbetare till syvende och sist fortfarande är just arbetare.

Oavsett de bakomliggande orsakerna har konsekvenserna av nedskärningarna börjat sprida sig som ringar på vattnet. Tillsammans med en ny ”tillbaka till kontoret”-politik har de gjort att distansarbete inte längre är en lika blomstrande marknad. ”Högbetalda distansarbeten håller på att försvinna snabbt”, skriver finanssidan Wtop, medan Forbes rapporterar efter en genomgång på LinkedIn att jobberbjudanden om distansarbete i en rad europeiska länder fallit med 15-20 procent eller mer.

Resejournalisten Mark Freeman har skrivit om de mängder av hotell som investerat i faciliteter för digitala nomader, men påpekar att ”inte många […] utnyttjar dem”. Han möter en hel del personer som kallar sig digitala nomader, skriver han, men de flesta av dem är snarare ryggsäcksturister som förlänger sin resa med enklare gigarbeten, som ofta är mycket sporadiska.

Och den sortens arbetsuppgifter – copywriting, översättningar, illustrationer och foton, att planera någons kalender eller sköta sociala medier-konton – tas i ökande utsträckning över av AI. AI gör fortfarande ofta ett sämre jobb, vilket var och en som är bekant med Chat GPT-producerade texter kan intyga. Men eftersom poängen med att lägga ut sådana uppgifter som nätgig ofta är att få dem gjorda så billigt som möjligt, och eftersom ingen människa kan konkurrera med AI i pris, är kvalitet sekundärt för uppdragsgivarna. I stället råder Freeman förhoppningsfulla digitala nomader att ”skaffa sig unika och efterfrågade färdigheter”. Som vi har sett är dock sådana jobb inte heller säkra längre.

”Tillbaka efter fem år. Vart har alla jobb tagit vägen?”, frågar en användare på plattformen Reddits underforum om digital nomadism, medan veteraner inom distansarbete upprepade gånger varnar nykomlingar om att alla enkla, välbetalda arbeten som numera erbjuds är bedrägerier. Vad som ser ut som genuina arbetserbjudanden – till exempel att ”ta 100 foton av vardagsföremål” – läggs fortfarande upp, men de kommer oftast mot en betalning som kan vara attraktiv för arbetare i Indien eller Kenya och långt ifrån västerländska lönenivåer.

David tycker, trots att han är bättre förberedd än många andra, inte desto mindre ha märkt att det blivit hårdare att klara sig under senaste åren.

– Många företag tycker de har för lite kontroll och vill ta tillbaka jobb till kontoret. Även om det är hybrid med bara en dag i veckan på plats försvinner möjligheten att resa samtidigt. Eller så kräver de att man befinner sig i USA. En del försöker lura systemet med en VPN (uppkoppling som döljer användarens position), men det är riskabelt. En person jag brukade träffa här sade upp sin lägenhet i London för att digitalluffa, men fick sparken från sitt distansjobb med bara två månaders besparingar att leva på. Jag vet inte hur han löste det i slutändan, säger han och fortsätter:

– De som har överlevt på enklare jobb har det svårare än vi techies, översättningar har till exempel nästan helt utraderats. Det är inte att alla jobb försvunnit, men det finns tio gånger så många som söker dem i dag. Och att hitta jobb har blivit besvärligare för att det finns så många bedrägerier och vilseledande erbjudanden att sålla bort för att hitta de riktiga.

Micaela Chiofalo har också noterat smygande förändringar.

– Publikationerna brukade komma som de är, men de senaste månaderna har en AI gått igenom dem först. Men det finns så många olika sätt som något kan vara fel på, så det händer fortfarande ofta att AI:n missförstår. Vi får se hur det blir i framtiden.