Den artificiella intelligensen har kommit till arbetsmarknaden för att stanna. Nu menar både tidigare statsminister Magdalena Andersson och prisbelönta Daron Acemoglu att facken måste stärkas, om tekniken ska komma arbetarna till gagn.
– Jag är inte en optimist kring arbetarrörelsens framtid, men jag är inte heller så pessimistisk, säger Daron Acemoglu med ett brett leende.
Dagen innan mottog han tillsammans med två kollegor Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, för sin forskning om stabila institutioners roll i att bygga upp välstånd.
I dag står han på scenen i ABF-husets Zätasalen, döpt efter den socialdemokratiska kommunisten Zeth Höglund – en gång fängslad för förräderi, senare finansborgarråd i Stockholm. Byggnaden i sig är ett monument över arbetarrörelsens förvandling till just en rad mäktiga institutioner: ett rikstäckande fackförbund, ett statsbärande parti och en myllrande folkrörelse.
Men i dag är ämnet inte arbetarklassens historia, utan dess framtid. Som om inte sjunkande medlemsantal och en urholkad strejkrätt vore nog har en ny utmaning börjat avteckna sig vid horisonten.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Algoritmerna är överallt, vi är redan beroende av dem, dundrar Acemoglu från scenen.
– De är verktyg, och hur de används avgör vem som gynnas och vem som förlorar, fortsätter han.
Bredvid honom sitter Magdalena Andersson, ledare för Socialdemokraterna och tidigare statsminister.
– Borde vi inte tillåta så mycket automatisering som möjligt och använda den på ett bra sätt? Vi kan ju jobba mindre och uppfinna nya, spännande saker, kommenterar hon.
I partiets nya programförslag lyfts behovet av en ”innovationsekonomi” fram. Bland de saker Socialdemokraterna vill se under de närmaste åren finns ”[s]kapandet av en innovationsradar, antagandet av en deep tech-strategi och införandet av en riktad AI-folkbildning”. (Med deep tech avses särskilt investeringstung teknologi inom allt från robotik till rymdforskning.)
Till Flamman säger Magdalena Andersson att hon samtidigt är positiv till vissa begränsningar för de stora teknikbolagen, i synnerhet de som sysslar med AI.
– Om många företag är beroende av några få utländska bolags plattformar så skapar det en sårbarhet.
Vilka ska stå för regleringen av storföretagen?
– USA kommer inte göra det, särskilt inte under Trump. EU är den aktör som kan göra det, men som Daron underströk måste unionen bli en bättre drivkraft där.
Acemoglu föreslog under ert samtal att Sverige skulle ta en ledande roll i det arbetet. Håller du med?
– Ja, verkligen. Sverige måste skynda på med att ta fram en AI-strategi, och vi socialdemokrater bjuder in teknikbolagen till samarbete med oss kring det. Jag tycker att vi ska ha en sådan strategi på plats redan i april.
Hon berättar för Flamman att hon själv inte är främmande för att använda AI i sin vardag.
– Sist jag använde det så var det för något julrim, men det blev jättedåligt, säger hon, och lägger till:
– Men jag åt nyligen en AI-genererad italiensk middag. Det var några kompisar som hade bett AI att sätta ihop en meny. Det godaste var någon getost med honung som man hade värmt, med en rosmarinkvist i.
Vad blev det för dessert?
– Det kommer jag inte ihåg. Jag minns mest den där rosmarinkvisten.
– Det här är inte i framtiden, det är jättevanligt på lager redan i dag, berättar Jenny Wrangborg, utredare på fackförbundet Transport och författare till en ny studie om algoritmisk arbetsledning bland lagerarbetare.
Hon berättar att 9 av 10 lagerarbetare i hennes senaste studie uppgav att deras arbete på något sätt styrs av algoritmer. Hon exemplifierar med schemaläggning och fördelning av arbetsskift.
– Men också i plockprocessen, där det mesta sker. Där finns till exempel systemet pick-by-voice, där man har ett headset med en datorröst som förklarar vad man ska plocka och var man ska lägga det. Man blir styrd av en dator hela arbetsdagen.
På scenen lyfter Daron Acemoglu fördelarna som artificiell intelligens kan spela för arbetarrörelsen i framtiden.
– Det är fel att tänka på algoritmer och AI som av naturen partiska mot arbetare. De öppnar upp nya alternativ och kan användas för nya uppgifter, som i sin tur kan öka lönerna och skapa fler produktionstillfällen, berättar han.
Jenny Wrangborg vill nyansera påståendet om att AI enbart bör ses som ett verktyg.
– Jag håller med i sak. Men så som det implementeras, där facket inte involveras under hela processen, blir det inte neutrala verktyg, säger hon till Flamman.
Hon berättar om ett lager där algoritmerna ökat personalens genomsnittliga arbetsbelastning med 1,5 ton – per dag. Samtidigt är hon positiv till att tekniken kan leda åt rätt håll, så länge facken involveras.
– Rätt infört så kan automatiseringen leda till mer utvecklande arbetsuppgifter och mer avancerade roller. Men arbetarnas roll är helt avgörande. De vet vad som funkar.
En annan som hakat på AI-trenden inom arbetarrörelsen är Kalle Hindrikes, ombudsman på Socialdemokraterna i Stockholms län. Tillsammans med en partikamrat ligger han bakom tjänsten Aifred, som ”hjälper progressiva organisationer och företag att utnyttja möjligheterna med AI-digitalisering” genom att automatisera repetitiva uppgifter.
– Ska vi vinna kampen om dagordningen mot extremt resursstarka motkrafter behöver vi tänka både kvantitet och kvalitet, säger Kalle Hindrikes till Flamman.
Bland de uppgifter Aifred kan utföra för arbetarrörelsen listar han bland annat att sänka trösklarna inom föreningsdemokratin, att förbättra medlemskommunikationen och att stödja fackföreningarnas kamp mot fusk och brott på arbetsmarknaden
– Vi använder samma motor som Chat-GPT men riktar den till specifika arbetsuppgifter och förstärker den med en särskild databas, utvecklar han.
Aifred drivs som ett aktiebolag. Satsar ni på att bli teknikmiljardärer?
– Det som kännetecknar progressiva rörelser är nog mer drivet och viljan att förändra världen än enorma ekonomiska muskler, så jag bedömer inte risken att bli miljardär som särskilt överhängande.
Kalle Hindrikes poängterar att texterna ska ses som ett ”stöd i skrivarbetet” snarare än färdiga produkter. Jag ber honom att använda tjänsten för att skriva ett tal om den artificiella intelligensens förtjänster för arbetarrörelsen.
– Vi kan inte blunda för de farhågor som finns, men vi kan inte heller backa undan. Arbetarrörelsen måste omfamna den nya tekniken, förkunnar Aifred, och fortsätter:
– AI är inte ett hot, utan en möjlighet att förbättra arbetsvillkoren. Tänk på de avancerade maskiner och verktyg som genom historien har lättat det fysiska arbetet – AI kan göra samma sak, fast med kunskapsarbete.
Chatbotten avslutar med en välbekant liknelse:
– Men AI är bara en del av något större, som den lilla rosmarinkvisten på toppen av den stora festmåltid som arbetarrörelsen representerar.
