En grön gegga väller ut när jag tar en tugga av chokladen. De finkrossade pistagenötterna, uppblandade med knaprig kadayıf, smälter i munnen. Smaken påminner om nougat, och jag biter snabbt av ett stycke till.
Dubaichoklad, som sötsaken kallas, har tagit över Turkiet. Vart man än går i Istanbul ser man annonserna, utanför traditionella bagerier och i tunnelbanan. Ändå märker jag, när jag köper några paket på ett konditori, att försäljaren blir beklämd. Egentligen är det inte så konstigt – i stället för hans egenbakade baklava köper jag färdigproducerad choklad, inte annorlunda från en Snickers på närmaste Migros-butik.
När jag frågar om chokladens plötsliga popularitet muttrar han något om kidsen på Tiktok till svar. Och ja, visst brukar chokladsortens globala uppsving förklaras med att influerare spred dess evangelium efter besök hos en chokladmakare i Dubai. Men på gatorna i Istanbul ryktas det också om en annan, mörkare anledning till den plötsliga pistagepsykosen.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
För kanske har jag, under mitt emiratiskt inspirerade frosseri, råkat förgifta mig själv.
Under de senaste åren har nämligen mängder av turkiska exportvaror återlämnats från EU. Höga halter av giftiga ämnen har hittats i produkter som fikon, paprika – och pistagenötter.
På gatorna i Istanbul ryktas det också om en annan, mörkare anledning till den plötsliga pistagepsykosen.
Vad händer då med dessa återlämnade pistagenötter? De turkiska myndigheterna säger pliktskyldigt att de naturligtvis förstörs. Mannen på gatan har ett mer konspiratoriskt svar: ”De gjorde dubaichoklad av alltihop!”
Även om detta rykte inte nödvändigtvis är sant, pekar det ändå på flera problem i dagens Turkiet. Dels är det förstås skrämmande att det var först vid EU:s kontroller som gifterna upptäcktes, vilket lett till rädsla hos turkarna för att pistagenötterna som aldrig lämnat turkisk mark är lika giftiga som de som fick vända vid gränsen. Och att dubaichokladen därmed är giftig oavsett.
Men det visar också på en större brist på tillit. Det är inte bara dubaichokladen som kan vara farlig. Att dricka ett glas raki i Turkiets storstäder har blivit som att spela rysk roulette – bara under 2025 har över hundra dödsfall rapporterats, eftersom dåligt hembränt har tagit sig in på marknaden. Att sådana fuskprodukter blir vanligare är i sin tur en effekt av den krisande ekonomin – förra året låg inflationen på nästan 50 procent.
Denna utveckling, där man allt mindre tycks kunna lita på någon, och där pengar förlorar i värde i realtid, kan få ödesdigra konsekvenser under lång tid framöver. Under de senaste åren har det rapporterats att över hälften av landets unga vill lämna landet.
Med sådana framtidsutsikter är det kanske inte konstigt att dubaichokladen, trots sin omryktade giftighet, ändå är så populär. När allt ändå förfaller, varför inte ta en risk och unna sig, drömma sig bort till Dubai?
När jag kommer hem väntar ett sista paket choklad på mig i köket. Jag tvekar, efter att ha hört ryktet om gifterna. Men för Flammans läsares skull måste jag förstås bilda mig en ordentlig uppfattning om smaken, det räcker nog att bara ta ännu en tugga. Och sedan kanske en liten bit till.
