Den feministiska bästsäljaren “Underskott” gör allt för att undvika att skriva ut namnet som börjar på K och slutar på X. Har författaren missat 200 års teoribildning?
Jan Björklunds skeva leende, orden ”Feminism utan socialism”. Så valde dåvarande Folkpartiet att marknadsföra sig i valrörelsen 2014, som en reaktion på de rosa vindar som då blåste hårt genom politiken och kulturen. Lite drygt tio år senare kan man konstatera att andra brisar fläktar.
Men inte i Danmark! Där skulle forna FP:s slogan tvärtom kunna vara den, måhända oavsiktliga, undertiteln på en bok som förra året gjorde stor succé i landet. Nu utkommer den feministiska föredragshållaren Emma Holtens debutbok Underskott, med – den faktiska – undertiteln omsorgens ekonomiska värde, på svenska på Albert Bonniers förlag (2025).
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Emma Holtens tes framgår med andra ord redan på omslaget. Hon vill driva i bevis att både avlönat och oavlönat omsorgsarbete har ett värde för samhällsekonomin, trots att både vabb, deltidsarbete och undersköterskor framstår som blott och bart utgiftsposter i de ekonomiska modeller som vägleder politiken.
Ett annat sätt att säga exakt det här är att i kapitalismen är produktivt arbete beroende av reproduktivt arbete. Men det här är inte glosor Emma Holten vill befatta sig med.
Hon skriver hellre om ”den etablerade ekonomin”, ett uttryck som inte ska förstås som samhällsekonomin som sådan, utan det dominerande synsättet inom ekonomi som vetenskap. Holten menar att denna etablerade syn behöver utmanas av så kallad ”feministisk ekonomi”, alltså ekonomivetenskapliga teorier som utgår ifrån att omsorgsarbete gör allt annat arbete möjligt.
Det är inte så att Emma Holten (bilden) har fel i sak. Tvärtom. Det är bara det att hennes slutsatser förtjänar bättre, för upplägget gör verkligen inte ämnet några tjänster. Texten är repetitiv och tradig, överförenklad och samtidigt rörig. Den vetenskapshistoriska översikten är så grund och anakronistisk att jag frågar mig hur Holtens egna kunskaper i ämnet egentligen ser ut. Alternativt hur korkade hon tror att hennes läsare är. Hon drar paralleller mellan medeltidens häxprocesser och modernitetens mekaniska människosyn som hade kunnat vara intressanta, men slutsatserna är så långtgående att det i stället blir sökt och spekulativt.
Det mest förunderliga är ändå hur Emma Holten genomgående utelämnar en viss Karl från sin historik och analys. Vid ett tillfälle skriver hon om William Thompson och Anna Wheeler, vilka enligt Holten ”ingick i en grupp tänkare som kallade sig ’utopiska socialister’”. Det här är ett flagrant faktafel. Termen och idéläran ”socialism” var knappt uppfunna under Thompson och Wheelers livstid, utopisk socialist har ingen någonsin kallat sig själv. Det var etiketten som Marx och Engels retroaktivt satte på sina föregångare för att skilja deras idéer från den egna ”vetenskapliga socialismen”.
Det är svårt att avgöra om Emma Holten helt enkelt inte känner till de avgörande bidrag som en av historiens mest centrala ekonomiska teoretiker har gjort till den tanketradition Underskott ändå måste sägas ingå i, eller om hon utesluter dessa avsiktligt för att inkludera en större läsekrets. Ovanstående exempel pekar dessvärre på det förra. Oavsett vilket utgör detta exkluderande en gigantisk blind fläck som undergräver författarens ärende.
Grundarna av den feministiska socialistiska podcasten Diabolical lies sade nyligen i en intervju att ”alla från Friedrich Engels till Milton Friedman vet att obetalt arbete i hemmet är idealt för kapitalismen”. Friedman var förstås även en av ingenjörerna bakom nyliberalismen, ett politiskt projekt som bland annat innebär en överflyttning av makt och politiskt inflytande från demokratiska institutioner till ekonomer och teknokrater.
När Holten tar upp denna utveckling lyser dock även ordet ”nyliberalism” med sin frånvaro. Varför ekonomi sedan 1980-talet anses vara ”den enda neutrala vetenskapen om politik” framstår därmed som något av ett mysterium. Ska man tro Underskott ger ekonomer politiker vissa råd för att de helt enkelt inte vet bättre, inte för att de verkar i ett visst ekonomiskt system. Holtens lösning går därmed inte att tolka på något annat sätt än att byter vi bara ut den ”etablerade ekonomin” mot en feministisk så kommer politikerna att förstå vikten av omsorgsarbete och lägga om kursen. För att nå den slutsatsen behöver hon bortse från 200 år av antikapitalistisk teoribildning.
