Idag är Yasin en av vår tids största svenska artister – och ökänd förbrytare med kopplingar till några av de mest brutala gängen på 2020-talet, Shottaz. Om de här åren, formativa för bilden av Sverige idag och den unika musik som skapades, har kulturjournalisten Mohamed Yussuf skrivit Nation av poeter. 

”Mysigt”, är Mohamed Yussufs omdöme om Flammans stökiga redaktionsrum på söder. Jag börjar med att fråga hur han tog sig an arbetet. Ett steg blev att flytta till Järva, börja besöka fritidsgårdar och snacka med folk. 

– ”Öh, jävla journaliser vem fan är du?” undrade de. Även om de inte var direkt avvisande så gjorde de ändå klart för mig att de inte tänkte ställa upp. Misstron mot media och ”dom från stan”, och det där. Jag trodde att det skulle ge mig fördelar att jag är svart, talar somaliska och smälter in. Jag hade fel. 

Boken skulle egentligen handla om Järvas rapkultur, berättelsen om musikmiraklet i Järva och vara den första historieskrivningen om en plats, en tid, omständigheter inbäddade i en värld där ny musik hände. Liverpool, Nashville – Rinkeby.

Men några veckor efter att bokkontraktet var påskrivet kommer en flash i Mohameds mobil: den berömde nittonårige rapparen Nils Einár Grönberg var död.

Plötsligt blev boken något annat, mycket svårare. 

Historien tar sin början med en liten grabb i Rinkeby som har det extremt svårt i skolan, som börjar skolka tidigt, dras in i kriminalitet med uppdrag från en anonym ”arbetsförmedling” som kommer med allt högre krav. Parallellt upptäcker pojken, som knappt kommit i målbrottet, att han njuter av och är bra på att sätta samman ord, uppfinna nya uttryck (lallish) och på ett slagfärdigt sätt får hans lilla gäng att känna att de har något coolt och bra. 

Yasin Abdullahi Mahamoud bildar som tonåring Byn Block Entertainment och började rappa låtar som släpptes direkt på Youtube. Sedan går det fort, både med den musikaliska och den kriminella banan. 

Efter en fängelsevistelse för grovt vapenbrott släpper han singeln singeln ”XO” som gavs ut tillsammans med rapparen Dree Low från Husby och som placerade sig på första plats i Topp 50 Sverige på Spotify. 2021 hade Yasins musik en miljon lyssnare i månaden. Samma år vinner han Årets hiphop/r’n’b och Årets artist på P3 Guld-galan. Men han är inte där själv eftersom han sitter häktad sedan januari 2021, misstänkt för stämpling till människorov på rapparen Einár. En bild har valsat runt i sociala medier som visar pojken bunden och förnedrad. 

Vad tänker du om gangsterrapen som genre, hur viktigt är det att lyssnaren får en bit av den kriminella världen? 

– Kriminaliteten har gynnat artisterna kan man säga. Eller som Yasin själv säger i en låt: No smoke without fire. Jag är kulturjournalist och min avsikt var att skriva en bok om hiphop. Musik är också samhälle och då kommer jag in på kriminalitet.

Yasin har svart bälte i att förklara sig själv för andra och snacka sig ur saker. Kände du dig aldrig komprometterad?

– Jag upplevde att han var ärlig och att jag har kommit nära. Det finns vissa saker jag hade kunnat gå djupare in på men jag försöker förstå det komplexa. Sedan vet jag inte om jag har lyckats. Jag har inte mer information än någon annan. Men nej, jag har inte lyft upp honom. Det är bara en historia jag vill berätta. Läsaren får ha sin egen moral. 

Under vårt samtal försöker jag flera gånger ställa frågor för att förstå hur nära Mohamed har kommit Yasin och vad han vet om det som alla undrar. Hur ser han på Yasins kopplingar till de olika gängkrigen? Något direkt svar får jag inte. ”Boken handlar inte om det,” upprepar han. Själv är jag osäker på vad jag ska tycka om att en person som visserligen inte är dömd för mord, men där så mycket är outrett kring Einárs och andra unga pojkars död. Shottaz, det gängnätverk som Yasin förknippas med, är inte nämnt alls i boken. 

– Jag ville att boken ska läsas av unga. Kanske kommer jag att misslyckas. Jag vet innerst inne att unga inte läser men jag tänker hoppas att de läser min bok. Mina syskonbarn som är i tonåren är intresserade. Jag har skrivit mycket för dem. 

Titeln Nation av poeter har en medveten dubbelhet. Dels anspelar den på rapen som en värld utanför det etablerade samhället och det som förenar människorna i erfarenhet och språkdräkt.

Men ännu mer syftar det på en benämning på den rika somaliska poesitraditionen. En kulturyttring som i första hand skett genom muntlig överföring där själva framförandet är en del av det konstnärliga uttrycket. Att utantill läsa upp långa dikter inför publik med en särskild känsla och suggestiv rytm var en del av prestationen. Nej, just det – inte  olikt rap. 

En stor del av boken utspelar sig vare sig på scenen eller i Tenstas och Rinkebys gränder, utan i de magiska mötena där låtarna föddes. I studion sena nätter, i sällskap av andra rappare, producenter och hela entourage av entusiastiska kompisar som tillsammans bildar den fertila kritiska massan som ska förvandla ingenting till något. 

Som kulturjournalist själv fascineras jag av kopplingen Mohamed Yussuf gör mellan somalisk poesi och rap. Yasin, Jaffar, Sharma Boy… Jag vill veta mer.  

– Ja, jag smyger in en egen tes där men det går inte att bevisa. Men just det att gangsterrap bara förknippas med lågkultur och våld, det här är en annan ingång. Likheten är att minnesknepen är att sätta in i rytmer, det är samma sak. Kanske är rappen ytterligare ett litet steg i den här långa traditionen.  

Vad är din egen relation till det somaliska språket, har du hört poesiuppläsningar själv?

– Nej, bara återberättat av min morsa, hon kan nästan inte säga något utan att tala i ordspråk.  Jag kan de flesta, men det jag gillar mest går ungefär: Att be om för mycket hjälp och att hela tiden lida och klaga gör att folk undviker dig. Det är typ ”skärp dig!”. Det är kul att jämföra med det västerländska motsvarigheten, att man hjälpa sin nästa och vara så himla ”fin”. 

Hur låter det?

– Baryo badan iyo bukaan badanba waa laysku nacaa.

Somaliskan är uppenbarligen full av allitterationer. 

Himlakroppen som berättelsen kretsar kring är Yasin och hans liv, som omsorgsfullt tecknas fram från Kvarnbyskolans hopplöshet och adhd-diagnos, perioden hos pappa i Birmingham, rånöverfallen, de trevande delningarna på youtube till den triumfatoriska konserten Kadetten i Sandvika i Norge 2022. 

Inte minst lyfter han fram fritidsgårdarnas betydelse.

 – Blå huset i Tensta, Framtidens hus i Rinkeby, Folkets hus. Jag kom nog in i berättelsen den vägen. Om du bor i Rinkeby och vill göra musik så finns det möjligheter. De här platserna är absolut en framgångsfaktor. Det och historien därifrån med Infinite Mass. Om man är en 15-åring i dag så är steget inte så långt. Kan Yasin så kan jag. De har förfärliga förutsättningar och ändå lyckas de –  det är inspirerande för vem som helst! Det är historien.