Candelas kolfiberfartyg svävar strax ovan vattnet med hjälp av bärplan – små ”vingar” under båten som skär genom ytan och skapar lyftkraft i tillräckligt många knop, en teknik som på engelska kallas hydrofoil. Till New York Times sade vd:n nyligen att inspirationen till företagets grundande 2014 var ”att hans sportbåt klunkade femton gånger mer bränsle än hans bil”.

I samma artikel kallade Geoff Simmons, talesperson för ”Uber Boat” i London, marknaden för passagerarfärjor ”en orörd blå supermotorväg”. Även Candela, ursprungligen fokuserade på lyxiga fritidsbåtar, har börjat satsa kollektivt.

Förra hösten tog Region Stockholm in den tolv meter långa elektriska bärplansbåten ”Nova”, en Candela P-12, i ett pilotprojekt med innovationspengar från Trafikverket. Färjan har i två testperioder gått parallellt med den vanliga färjan mellan Ekerö centrum och Stockholms stadshus, en rutt som vanligtvis tar omkring en timme – dock då med 90 platser ombord, jämfört med Candelafärjans 25.

– Men vi kan köra rutten på 30–35 minuter. Man kan för första gången åka både långt och snabbt, på batterier, till sjöss, säger Mikael Mahlberg (bilden), pr-chef på Candela, till Flamman och fortsätter:

– För konventionella båtar tar det också väldigt mycket energi bara att trycka undan vatten. Region Stockholms sjötrafik släpper ut oproportionerligt mycket, nästan lika mycket som busstrafiken men med en bråkdel av passagerarna. Att ”flyga över vattnet” som vårt fartyg gör drar 80 procent mindre än en vanlig båt, det låter som hittepåsiffror men är sant.

SL:s kollektivtrafik på land ska enligt uppgift inte ha bidragit till växthuseffekten sedan 2018. Men 2022 var fortfarande bara 56 procent av sjötrafiken i huvudstaden fossilfri, en ökning från 20 procent 2019. Candelas egna siffror backas upp av en livscykelanalys gjord av två masterstudenter på KTH, som kom fram till att P-12-färjan under 30 års tid i tjänst – inklusive byggfasen – skulle ha ett 97,5 procent lägre koldioxidavtryck än motsvarande dieselfärja.

”Det är för tidigt att säga något om slutsatserna, till exempel om vi kommer fortsätta med bärplansbåt i kollektivtrafiken, var det skulle vara möjligt eller i så fall vilken modell/tillverkare som är aktuell”, skriver Natalie Nordenswan på regionens trafikförvaltning till Flamman.

”Eftersom det är ett pilotprojekt kan det hända att turer har fått ställas in. Det kan bero på att något behöver justeras eller av andra orsaker. Men det är något man får räkna med i projekt där man verifierar och testar ny teknik i verklig drift.”

”Novas” marschfart ligger på 25 knop (45 kilometer i timmen), batteritiden på två timmar, och man har fått dispens att köra snabbare genom Riddarfjärden än vanligt då bärplansdesignen skapar mindre svallvågor. Sista juli avgick den sista teståkningen mellan Ekerö och Stadshuset, och Natalie Nordenswan skriver att det funnits ”stort intresse för den nya tekniken och hur den fungerar” från resenärer.

– Sista dagen var det jättelånga köer. Folk blev nästan lite arga när de inte fick åka, säger Mikael Mahlberg.

Under en film på båten på Instagram hoppas en stockholmare att den ”blir permanent”, och får över hundra likes. En äldre användare ser nymodigheten som en ”ful flytande plastkork”, och efterfrågar ett skönhetsråd för skärgården. En tredje har bara en fråga: ”Får man ha med elsparkcykel?”

När Flamman ringer Mikael Mahlberg ska han snart få besök av ”en brasiliansk minister”, som vill prata ”hållbara transporter på Amazonas”. Från indiska Mumbai till Lake Tahoe i USA visas i dag intresse för de svenska färjorna, men för ett år sedan fanns de största kunderna i gulfstater som Qatar och Förenade Arabemiraten – samt den futuristiska staden Neom i Saudiarabien, som är under uppbyggnad och planeras stå klar 2030.

Vi har rapporterat om förfärliga boendeförhållanden, med trängsel och vägglöss, sjukdom och 50-gradig extremvärme.

”Neom är ett mycket ambitiöst projekt, som det är spännande att vara en del av. De bygger allt från grunden, med målet att allt inklusive transport ska vara fossilfritt”, sade vd Gustav Hasselskog till affärstidningen Sifted hösten 2024 – då Candela precis sålt åtta P-12:or till den planerade megastaden vid Röda havets kust, för omkring 200 miljoner kronor.

Neom har sedan 2017 varit kronprins Mohammed bin Salmans visionära lekplats – en påbörjad utopisk futuristregion, kronjuvelen i den större omställningsplanen ”Vision 2030”. Ambitiösa transportuppstartare – som det tyska lufttaxi–företaget Volocopter – har uppvaktat jätteprojektet sedan dag ett, tillsammans med större bolag som Hyundai, som nyligen testade en vätedriven buss i området.

Förutom Candelas färjor, som enligt plan ska levereras i år, tog det svensk-malaysiska byggföretaget SIBS förra året emot beställningar på över 3 000 lägenheter till megastaden. ”En revolutionär stadsutveckling vi verkligen tror på”, sade vd Erik Thomaeus om Neom.

Trots utlovade distrikt som det flytande åttakantiga industriområdet “Oxagon” har nog flest blickar dragits till ”The Line” – en stad ritad i en helt rak linje, 170 kilometer lång men endast ”markeffektiva” 200 meter bred. Här skulle ursprungligen nio miljoner människor (25 procent av Saudiarabiens befolkning) kunna bo, i vad som på konceptbilder liknar ett spegelblankt rakblad som skär genom öknen. Visionen är att ta sig från en linje-ände till den andra på 20 minuter – utan bilar, gator och utsläpp. Förra året tvingades man justera planerna till verkligheten något: till 2030 beräknas högst två och en halv kilometers linje vara klar, och maximalt husera några hundra tusen.

I skuggan av grönskande, datorgenererad glans och optimistiska kalkyler finns en brutal verklighet. Över 6 000 människor har tvångsförflyttats för att göra plats för Neom, småstäder har jämnats med marken. Flera lokalbor som protesterat mot projektet har dömts till döden för ”terrorism”, och 2020 sköts en man ihjäl av soldater när han vägrade lämna sin hemby.

Maja Åberg (bilden), policyrådgivare på Amnesty Sverige, säger att man har dokumenterat fördrivningar av urfolk i samband med Neom-bygget, som också börjat dyka upp allt mer i deras granskningar av migrantarbetares situation i Saudiarabien.

– Vi har rapporterat om förfärliga boendeförhållanden, med trängsel och vägglöss, sjukdom och 50-gradig extremvärme. Folk som ibland inte fått mat, ofta för att man försökt organisera sig och klaga på villkoren. Personer som inte stod ut med arbetet, som skulle betala upp till 21 000 kronor bara för att få lämna landet.

Människorättsgruppen Al Qst larmar i en granskning från november 2024 om att projektet, om dagens planer färdigställs, kommer sluta i ”en dystopisk urban miljö och ekologisk katastrof”. Månaden innan avslöjade en ITV-dokumentär att Vision 2030-byggena hittills totalt kan ha lett till hela 21 000 arbetares död – uppgifter som avfärdats som ”desinformation” av den saudiska staten.

Precis samtidigt var Sveriges bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) i Saudiarabien, och blev visad ett annat futuristiskt 2030-projekt utanför huvudstaden Riyadh.

– Svenska företag har spetskompetens inom områden som är högintressanta för Saudiarabien, inte minst inom innovation och grön omställning, sade ministern till Affärsvärlden vid tillfället – samt att han ”verkligen ser en stor chans för svenska företag att tjäna pengar”.

På fem år har Sveriges export till landet ökat med 72 procent.

– Om vi bara skulle göra affärer med länder som har exakt samma syn på jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter som oss, så hade vi i princip bara funnits på den nordiska marknaden, konstaterade ministern.

”Den moraliska frågan är rätt simpel”, ansåg även Candelas vd Gustav Hasselskog när han intervjuades om Neom-affären:

”Alla länder, inklusive Nordkorea, behöver övergå till en fossilfri ekonomi”.

Mikael Mahlberg instämmer, ett år senare.

– Som Gustav sade måste alla länder ställa om, och det är fantastiskt att man satsar på grön teknik i stället för något fossilt och utdaterat. Hur färjorna ska användas får Neom själva svara på.

Flamman har sökt SIBS.