– Det enda svåra har varit att få in alla de frågor som vi ville få med i plattformen. Men i principdiskussionerna har vi varit överens.

Hon är toppkandidat, enligt det förslag på kommunlista som läggs fram på kongressen. På plats två står Daniel Riazat. Båda lämnade i somras Vänsterpartiet, efter en infekterad konflikt med partiledningen. I december lanserade de partiet Framtidens Vänster, med ambitionen att ställa upp i region- och kommunval 2026.

Hur skiljer ni er sakpolitiskt från Vänsterpartiet?

– Vårt förhållande i politiken är inte gentemot Vänsterpartiet, utan mot systemet. Vi är en koalition där alla tre partier har olika perspektiv och arbetssätt.

Du riktade samtidigt ganska hård kritik mot det rödgröna styret i ditt öppningstal. Var har de misslyckats?

– De har misslyckats med att vara ett motstånd i det rådande klimatet. Jag tror och vet att en kommun kan göra mycket mer än vad de gjort.

– Jag har själv varit ordförande i stadsdelsnämnden och vet hur det politiska redskapet kan användas, och tycker inte att man gjort det. Man har inte heller varit tillräckligt hård mot de begränsningar, budgetar och lagar som kommit från staten och som påverkat arbetarklassen.

Borde Stockholm kräva mer i kommunbidrag?

– Ja, och kommunen borde också motsätta sig de lagar som påverkar var och en av oss. I förorten har repressionen blivit vardag med drönare och poliser, samtidigt som man inte stärker de områden människor verkligen behöver. Där måste man använda de politiska verktyg som finns för att skapa motstånd.

Vad skulle ni göra som styret inte gjort?

– Kommunen borde bryta monopolen på marknaden, till exempel med kommunala byggbolag och livsmedelsföretag. Genom att korta ned arbetstiderna i kommunala verksamheter kan man också göra mycket för folks vardag.

– Man kan också styra hur bostäderna fördelas och vilka som har rätt till dem. I dag lever många kvinnor på vandrarhem med sina barn, där måste det gå att prioritera bättre.

På Instagram skriver Lorena Delgado Varas att ”rörelserna ska få plats och makt” i Stockholm. I sitt öppningstal riktar hon också ett budskap till krafter utanför partiet, från lokala hyresgästföreningar till ”ungdomar vid tunnelbanan”:

– Använd oss, tryck på oss, håll oss ansvariga.

Säg att ni ingår i styret efter valet. Hur skulle ni arbeta för att göra detta?

– Man kan ha en budget som hjälper förortsorganisationer, etniska föreningar och antirasistiska grupper att ta plats. Men tanke på rådande klimat är det något som behövs i Stockholm i dag.

– I Skärholmen har rörelserna haft en egen beredning och varit en del av bland annat bostadsprocessen. Under arbetet med plattformen har vi också bjudit in antirasistiska rörelser och grupper inom asylrättsfrågan som kunnat få in konkreta förslag.

Vilka partier kan ni samarbeta med för att få igenom er politik?

– Absolut inte Tidölaget, utan då är det partierna till vänster. Vi har våra tankar om hur en kommun ska styras och vill att det ska kunna göras mer autonomt.

Vissa på konferensen uttryckte en förhoppning om fortsatt samarbete även i framtiden och på fler platser. Är det något även ni är öppna för?

– Absolut. Det är flera partier som pratar i andra kommuner. Vi ser det inte som ett samarbete bara under valet, utan som ett sätt att arbeta politiskt. Vi pratar gärna med andra för att få makt och bestämma.

Nu får stockholmarna ännu ett vänsteralternativ. Försvagas inte vänstern av att stadens rödgröna väljare delas upp mellan flera olika partier?

– Jag håller inte med. Hälften av dem som söker sig till oss saknar tidigare partipolitisk bakgrund. Så jag ser det snarare som att vi breddar vänstern.