I artikeln som följde beskrevs Jeannette Eggers (bilden), som då arbetade med ”centrala konsekvensberäkningar” i utredningen om hur Svenska Kyrkan ska förvalta den halva miljon hektar skog man äger, som brottsmisstänkt. Det syftar på en klimataktion mot privatplan vid Grafair på Bromma Flygplats hösten 2023, där hon greps tillsammans med 16 andra aktivister från forskarnätverket Scientist Rebellion, en systerorganisation till Extinction Rebellion (XR). 

Jeannette småskrattar åt epitetet när Flamman frågar.

– Det är ganska lätt att bli brottsmisstänkt i Sverige i dag. Det var för flygplatssabotage först, trots att vi var på en allmän parkering utanför terminalen hela tiden, och de flesta av oss stod och höll i en banderoll, berättar hon.

– Det var ju helt galet hur vi behandlades efteråt. De topsade fingrar, man fick klä av sig så de kunde kolla att man inte gömde någonting i underlivet. Inspärrad i arrestkläder i sex timmar, mugshot, förhör och hela baletten.

Nu står samtliga 17, inklusive Jeannette, i stället åtalade för skadegörelse – sedan två av aktivisterna sprutade färg på en flygplatsbyggnad och en privatjet. I sakframställan ingår en beräkning på hur många som väntas dö i förtid av koldioxidutsläppen från Grafair-terminalen, enbart sedan aktionen i fråga.

Den kollektiva rättegången äger rum 7–10 april, och aktivisterna har redan fått viss juridisk medvind. Veckan innan frikändes fyra XR-aktivister för en annan aktion på Bromma flygplats 2021 – dock från misstankar om sabotage, inte skadegörelse. Solna tingsrätt klargjorde att ”ett par timmars” stängning och vissa flygförseningar inte kunde räknas som tillräckligt allvarliga konsekvenser för en fällande dom.

Jag antar att Flamman, liksom jag, skulle finna det direkt olämpligt om till exempel en högerextrem aktivist fick i uppgift att vara oberoende utredare för en ny brottsbalk.

”För att demonstrationsfriheten inte ska bli illusorisk får det godtas att vardagliga samhällsaktiviteter kan komma att utsättas för störningar, även om det väcker irritation hos dem som råkar drabbas”, konstaterade även rätten.

Fokus journalist Henrik Sjögren skriver i ett mejl till Flamman att han ansåg att Svenska Kyrkans utredare Göran Enander ”valde en olämplig person för uppdraget” i Jeannette Eggers, då ”hon är aktivist och pläderar för utomparlamentariska aktioner” vilket gör det rimligt att misstänka ”att hennes roll i utredningen också skulle kunna innehålla aktivistiska inslag”. 

Som klimatengagerad skogsforskare upplever hon sig allt oftare utpekad som ”agendadriven och opålitlig”.

– Inom akademin är vi vana att få kritik, det ingår i jobbet hela tiden. Men man förväntar sig att den är saklig, en kritisk granskning av metod och resultat. Vilka bedömningar man gjort, och hur man räknat. Inte vad personen i fråga gör på fritiden, eller har för politiska åsikter.

Men skulle inte resultatet bli mer trovärdigt om en forskare som inte är politiskt engagerad i frågan gjorde uträkningarna?

– Det finns en fånig tanke om att forskare ska vara helt neutrala, inte ta ställning för något, eller kan vara helt objektiva. Jag tycker det är nonsens. Vi är människor, färgade av våra erfarenheter, svarar Jeannette Eggers.

– I min värld betyder ”aktivist” inte något annat än att man engagerar sig för något man tycker är viktigt. Att förhålla sig neutralt till ett destruktivt system blir inte heller neutralt, utan bidrar ju till lidande.

Det senaste året har nya, mer oväntade aktörer tagit ”aktivistisk” ställning mot det svenska skogsbruket – storföretag som själva tenderat att vara föremål för miljörörelsens aktioner. Med direkta hänvisningar till protester från Greenpeace, Greta Thunberg och samiska renskötare har kosmetikajätten L’Oreal, klädimperiet Zalando, och självaste Nestlé klippt banden med SCA, och ratat förpackningar gjorda av träfibrer från företagets svenska skogar.

”Vi har arbetat med risker kopplade till landanvändning, biologisk mångfald och urfolks rättigheter i regionen i flera år. Som ett resultat av det, och vår höga standard, har vi omprövat våra affärsrelationer med leverantörer inblandade i ”kontroversiell utvinning”. Därför har vi slutat ta in nyfiber med ursprung i Norra Sverige”, stod på Nestlés hemsida i slutet av 2025. 

SCA har inte hållit med om bolagets bedömning, men tycks ha tagit beskedet med ro. ”Vi har en bred och diversifierad kundbas, och efterfrågan på våra förnybara produkter är fortsatt stark”, meddelade man SVT.

– Företag gör alltid riskbedömningar, även de som verkligen inte är Guds bästa barn. Och även de vill ju ”vinna poäng”, och signalera att man tar frågorna på allvar, säger Jeannette Eggers.

– Sedan har ju skogsbruket i norra Sverige verkligen stora hållbarhetsproblem. Men jag är tillräckligt cynisk att jag inte tror de bryr sig om sådana saker på riktigt, bortom varumärket. Eller att det skulle vara så mycket värre än vad de nu ersätter det med.

Någon som Attunda Tingsrätt nekat plats som expertvittne under Scientist Rebellion-rättegången är FN-rapportören Michel Forst. Han kommer oavsett sitta med som observatör.

– Det är första gången han nekas vittna i en rättssal, menar Jeannette Eggers.

I december 2024 skickade Forst (bilden) ett brev till Sveriges regering, om ”Clara” – en av de 17 forskaraktivisterna vid Bromma Flygplats, vars ansökan om medborgarskap nekades efter aktionen. I samband med rättegången gick hon ut med sitt riktiga namn, Isabelle Letellier, i Dagens ETC. Hon är förskoleforskare.

”Till följd av att ha hållit i en banderoll som kräver ett förbud mot privata jetplan, på en offentlig plats, har hon utsatts för förödmjukande behandling i polisförvar, misstänkts för ett allvarligt brott i mer än ett år, och – allvarligast av allt – fått sin ansökan om svenskt medborgarskap avslagen.”

Aktionen fick även Miljöpartiet att kalla det statliga flygbolaget Swedavia till Trafikutskottet. Man ville ha svar på varför de hävdat att den tomma privatjet som fick omdirigeras under aktionen var ett ambulansflyg, en falsk uppgift som snabbt fick spridning i bland annat Svenska Dagbladet. Grafair, vars terminal fick färg på sig, äger dock ambulansflyg, och under Bromma-aktionen 2021 – där aktivisterna nyligen friades – tycks ett från Grafair faktiskt ha försenats, utan patientpåverkan.

Några månader tidigare fick regeringen sin första osande kritik av Michel Forst. En ”Rebellmamma” hade då nyss blivit av med sin tjänst som gassamordnare på Energimyndigheten, på grund av sin aktivism med Extinction Rebellions ”mammagrupp”.

”I denna tid av klimatkris är jag djupt oroad över att regeringen har bedömt hennes deltagande i fredliga miljöprotester som ett hot mot rikets säkerhet”, löd brevet bland annat.

Historien om ”Fallet Anna”, som senare börjat föreläsa under sitt verkliga namn Marie Holmlund, blev först en nyhet via en artikel i tidningen Fokus våren 2024, där hennes anställning beskrevs som en ”enorm risk för rikets säkerhet” av den tidigare energisamordnaren Gustav Boëthius. Bakom artikeln låg Henrik Sjögren – samma journalist som ringde upp Jeannette Eggers innan kyrkovalet.

I texten ifrågasätter han det lämpliga i att en klimataktivist ges en roll som är säkerhetsklassad av Säpo, med insyn i Sveriges gasförsörjning – inklusive gasledningar, beroende verksamheter och andra sårbarheter i energisystemet.

I ett mejl till Flamman skriver Henrik Sjögren att ”alla har rätt till åsiktsfrihet”, och menar att måltavlan inte är klimataktivister utan ”myndigheter som gör fel”.

Makt ska inte utövas på känsla, bara för att det blir höga brösttoner i media. Vi har lagar just för att de ska hålla även när det blåser.

”När en roll kräver oberoende, och det oberoendet kan ifrågasättas, så bör det granskas. En tydligt aktivistisk agenda gör dig direkt olämplig på vissa positioner, i synnerhet i fall där säkerhetskänslig information kan hamna i fel händer”, skriver han.

”Jag antar att Flamman, liksom jag, skulle finna det direkt olämpligt om till exempel en högerextrem aktivist fick i uppgift att vara oberoende utredare för en ny brottsbalk.”

Artikeln om Marie baserades till stor del på uppgifter från Gustav Boëthius – som sagt upp sig som gassamordnare samma höst som Nord Stream sprängdes. Vid det här laget hade Boëthius redan gett ut sin bok Ledningen med hård kritik mot Sveriges gasförsörjning samt Energimyndighetens arbetssätt och internkultur, börjat skriva för Second Opinion som ägs av Energiföretagen, och jobbat med Timbro-projekt.

”Det har framgått tydligt under det senaste året att den klimatradikala myndighetsaktivismen ingalunda är en spökhistoria”, skrev han i Norrköpings Tidningar i somras, i ledartexten ”De farligaste klimataktivisterna är de som går till jobbet”. Då hade DN:s Lisa Röstlund nyligen skrivit om ett ”hemligt stödnätverk”, bestående av omkring 60 anställda på 18 olika myndigheter, regioner och kommuner, främst engagerade i Rebellmammorna och Återställ våtmarker.

Fackförbundet ST, som organiserar statsanställda, valde för ett år sedan att stämma staten å avskedade Marie Holmlunds vägnar. I stämningsansökan hävdar man att den tidigare tjänstemannen Gustav Boëthius över telefon ska ha gett sin efterträdare ”oombedda instruktioner” med ”undertoner om att det skulle gå illa om hon inte följde dessa”, och även kontaktat hennes chefer och andra anställda.

”Vidare hävdar [Boëthius] att han har haft kontakt med statsråden Busch, Svantesson och Bohlin”, lyder stämningen. Bohlins pressekreterare har bekräftat att ministern haft kontakt med Boëthius, ”men inte om den aktuella händelsen”.

Kort efter att personal från Energimyndigheten knackat på hos Marie Holmlund, för att beslagta hennes jobbdator och meddela att hon stängs av från sin tjänst, skrev civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin på X om hur han ”sent i kväll haft ett bra samtal med Energimyndighetens generaldirektör för att informera mig om läget, med anledning av det mycket uppseendeväckande och allvarliga avslöjande som gjordes i tidningen Fokus”.

”Jag är djupt oroad av minister Bohlins offentliga uttalanden i ärendet”, skriver Michel Forst i sitt brev till regeringen.

”Det verkar som att han, snarare än att oroas över repressalier för deltagande i fredliga miljöprotester på fritiden, var mer oroad över att en miljökämpe var anställd vid Energimyndigheten från första början.”

– Att Bohlin blandade sig i det här är jättekonstigt, det var inte ens hans departement, säger Joakim Lindqvist (bilden), jurist på ST som ansvarat för stämningen.

– Makt ska inte utövas på känsla, bara för att det blir höga brösttoner i media. Vi har lagar just för att de ska hålla även när det blåser.

Så är det helt oproblematiskt att en aktivist, engagerad i nätverk som i vissa fall uppmanar till att inte lyda lagen, sitter på en sådan post?

– Det är helt orimligt att alla som har en säkerhetsklassad statlig tjänst ska redogöra för vilka fredliga demonstrationer man deltagit i. Om en person i ett Palestina- eller Pride-tåg med 100 000 demonstranter är misstänkt för brott, ska det smitta av sig på alla andra deltagare?

I mars 2026 höjde FN-experten Michel Forst återigen rösten om Bohlins inspel i fallet, och fick kritik i Aftonbladet, bland annat om hans syn på Århuskonventionen: undertecknad av Sverige 2005, med syfte att skydda människors rätt till information om och yttrandefrihet i miljö- och klimatfrågor.

– Århuskonventionen ligger inte inom ramen för mitt beredningsområde. Så det är inte en konvention jag i normalfallet arbetar gentemot, svarade Carl-Oskar Bohlin.

– Men viktigast i Sverige är ju att den offentliga makten utövas under lagar och grundlagar. Och att vi också är tillförsäkrade de fri- och rättigheter som ges i vår grundlag.

Enligt ST fattade Marie på sin handläggartjänst ”inga självständiga myndighetsbeslut för Energimyndighetens räkning”. Förbundets jurist Joakim Lindqvist säger till Flamman att ”myndighetsaktivism” just är att fatta myndighetsbeslut utifrån personliga åsikter, samt att i sin tjänst strunta i de lagar regering och riksdag har stiftat. Sådant utgör i värsta fall tjänstefel, och kan även leda till åtgärder som löneavdrag.

– I fallet på Energimyndigheten är det inte ”myndighetsaktivism” vi ser exempel på. Man blandar ihop korten, och vill ”smeta ned” tjänstemän med påstådda fel, bara för att de uttryckt någon form av samhällskritik, menar Joakim Lindqvist, och utvecklar:

– Det är vissa på senare år, främst sverigedemokrater men allt fler på högerkanten, som använt begreppet ”myndighetsaktivister” för att beskriva tjänstemän med åsikter som avviker från regeringens. Att man i sitt privatliv inte sympatiserar med de nu styrande partierna.

”Det är ingen svår sak att påvisa att tjänstemän driver sina egna agendor, inte minst genom vissa myndigheters handläggning gällande vattenbruk, skogsbruk och djurhållning”, menade M-politikern Rickard Axdorff och vattenkraftverks-aktivisten Lars Bredberg i en debattartikel i Altinget 2019, där man specifikt anklagar Kammarkollegiets miljöenhet för att ”jobbrotera” tjänstemän mellan myndigheten och aktivistorganisationer.

För att demonstrationsfriheten inte ska bli illusorisk får det godtas att vardagliga samhällsaktiviteter kan komma att utsättas för störningar, även om det väcker irritation hos dem som råkar drabbas.

I författaren Lars Åbergs Fokus-artikel ”Byråkraterna – de nya aktivisterna?” från 2022 djupdyker han i vad han uppfattar som exempel på ”den långa marschen in i fikarummen”, och jämför myndighetsaktivismen med ”den djupa staten”:

”De som talar om [en sådan] kallas ofta konspiratoriska, men har rätt i så måtto att myndigheterna utgör en seg struktur med långsiktigt inflytande. De flesta tjänstemännen riskerar inte att bli av med sina uppdrag efter nästa val. Dessutom avskaffades tjänstemannaansvaret för snart femtio år sedan.”

Som kontrast talar Skogsstyrelsens rapport Makten över skogen, släppt i år, om hur Sveriges ”skogsindustriella komplex” upprätthållit samma politik på området sedan tidigt 90-tal, möjliggjort av ”den svaga regleringen av svängdörrar mellan politik och näringsliv”.

Hösten 2023 släpper Svenskt Näringslivs forskningsinstitut Ratio rapporten ”Rättssäkerhet, tjänstemannaaktivism och skogsnäringens utveckling”, i vilken man lyfter fram hur Århuskonventionen ”ger miljöorganisationer rätt att representera allmänheten när det gäller miljöbeslut och miljöprocesser i domstol.”

”Organisationer, outsiders, ges således direkt tillgång och möjlighet till samverkan och koalitionsbyggande med tjänstemän, insiders, som har ansvar för tillämpning och tolkning av svensk miljölagstiftning. Inte minst gäller denna tillgång i frågor kring artskydd. Skogsbruksorganisationer eller enskilda näringsidkare ges inte samma rättigheter.”

Ett år senare lägger Josef Fransson (SD) (bilden) motionen ”Bekämpning av myndighetsaktivism” som menar att:

”Om anställda på myndigheter agerar på egna politiska agendor, i strid med intentionerna med politiskt fattade beslut, blir det demokratiskt problematiskt eftersom väljarna inte väljer – eller kan avsätta – tjänstemän”.

Riksdagen ställde sig initialt bakom förslaget, men konstitutionsutskottet sade nej. ”Myndigheter ska verkställa politik, inte bedriva den”, menade Lars Andersson (SD) i debatten som följde – där Ida Karkiainen (S) kom med mothugg:

”Självständiga myndigheter handlar också om att vi värnar tjänstemännens integritet, och har tjänstepersoner som vågar säga ifrån när något är fel.”

I februari 2026 kom Riksrevisionens rapport Infiltration i staten– tre myndigheters arbete för att motverka illojalt beteende. Myndigheten har tittat på hur Försvarets materielverk, Kriminalvården, och Kammarkollegiet jobbar mot röjning av känsliga uppgifter, ekonomisk korruption och påverkan från grovt kriminella – men också ”allvarliga störningar i samhällsviktig verksamhet”, och ”andra illojala beteenden”. Varken klimatet eller aktivism nämns specifikt. 

Riksrevisionen rekommenderar att myndigheternas säkerhetsprövningar ställer frågor om ”privatekonomi, social exponering, hot, hållhakar, beroenderelationer och karriärbesvikelser”. En som dock drog slutsatsen att att utredningen var till för att ”motverka myndighetsaktivismen” och kommer göra det ”svårare att driva en klimatradikal agenda inifrån” var Gustav Boëthius.

Men i fallet på hans gamla arbetsplats anser Boëthius att Energimyndigheten ”faktiskt varit illojal mot [Marie] Holmlund”.

”Det är uppenbart att man på chefsnivå kände till och accepterade hennes engagemang i XR. Sådana aktiviteter ligger helt i linje med kulturen på myndigheten”, menar han i sitt mejl till Flamman.

”Men om man väljer att sätta en klimataktivist på en säkerhetsklassad tjänst ska man också stå upp för beslutet när man får extern kritik. Sett i det ljuset var det djupt klandervärt att kasta henne under bussen när det hettade till.”

En myndighetschef som uttryckligen välkomnat klimataktivister, och positionerat sig som motvikt till Energimyndigheten i en intervju med Dagens ETC, är Naturvårdsverkets nye generaldirektör – miljöprofilen Johan Kuylenstierna, som både var styrelseledamot i Sveaskog och ordförande för Klimatpolitiska rådet samtidigt som han rankades som Sveriges tredje ”hållbarhetsmäktigaste” 2021, två platser under Greta Thunberg.

Bara jämfört med när juristen pratade om ämnet i ST:s podd ”Statshemligheter” för två år sedan upplever Joakim Lindqvist i dag en större rädsla för åsiktsbaserade repressalier bland ST-anslutna.

– Ärenden som tangerar efterforskningsförbudet har varit ovanliga förut, men vi tittar på ett par sådana nu. Vissa skrivningar i nya kommunikationspolicys, om hur anställda ska uttala sig, har vi också reagerat på som märkliga, berättar han, och fortsätter:

– Opinionsfriheterna – det som skiljer oss från diktaturer – inskränks allt mer, ofta med motiveringen att det på något sätt ska skydda Sverige från antidemokratiska krafter. Det sker i små steg, med argument om ”säkerhet”. Jag menar inte att vi ”passerat någon gräns” eller så, men om detta ska vara medicinen så är den nästan identisk med sjukdomen.

I början av 2026 gick ST:s universitets- och högskolesektion ut med ett uttalande ”till försvar för rätten att engagera sig – oavsett medborgarskap”, och mot den ”ökade repressionen av aktivister”. Man skrev att civil olydnad varit centralt för ”fackföreningar, medborgarrättsrörelser och andra grupper som lagt grunden för det demokratiska samhälle vi har i dag”. Nu har facket centralt även lanserat kampanjen ”Guardians of democracy”, där statsanställda avbildas som anime-superhjältar som ”varje dag står på demokratins frontlinje”.

Om man väljer att sätta en klimataktivist på en säkerhetsklassad tjänst ska man också stå upp för beslutet när man får extern kritik.

I uttalandet till stöd för civil olydnad nämns ”Fallet Clara”, samt David Alcer – 29-årig tysk forskningsingenjör vid Lunds Universitet, och den Återställ våtmarker-aktivist som bland annat avbröt Loreen på scen inför Melodifestivalens miljonpublik 2023. ”Det bästa gruppen någonsin gjort”, tyckte komikern Jesper Rönndahl nyligen när klimataktivism diskuterades i Skavlan, då det man avbrutit ”ändå bara är trams”. Han fick medhåll i studion – av Jan Emanuel.

Sedan dess har David blivit misstänkt – men inte dömd – för grov skadegörelse, i samband med två aktioner där aktivister fyllt igen torvdiken och sprutat färg på en Tesla-butik i Malmö. 

– Det lät löjligt att något av det skulle räknas som grovt, men man kan också ha rubricerat det så för att få häkta oss. Då krävs det en grov misstanke, som jag förstått det, förklarar David Alcer för Flamman.

Nu använder gränspolisen just rubriceringen ”grova skadegörelsebrott” för att motivera att David ska utvisas – trots att han inte dömts för några sådana. Han ”ägnar sig åt kostsamma och brottsliga gärningar för att få igenom en förändring som endast kan ske medelst politiska beslut”, skriver man, och ”bedöms därför som ett hot mot den demokratiska grundordningen”.

– Uttalandet får mig att undra om gränspolisens demokratiförståelse är ett hot mot vår demokrati. När de agerar så här mot mig, som högutbildad, vit EU-medborgare med fast jobb, blir jag rädd för hur de behandlar andra som inte har samma privilegier, säger David Alcer.

En annan tysk aktivist i Lund – studenten Lorentz Püttker – dömdes för ohörsamhet efter att inte ha lämnat Lundagård på polisens order under en Palestinaprotest 2024. På väg till demonstrationen mot nazistmarschen i Salem stoppades han av polis, som ansåg honom vara ett ”hot mot allmän ordning”, och beslutade att utvisa honom med inreseförbud fram till 2030. Migrationsverket har sedan dess upphävt polisbeslutet.

I december skickade regeringen ett lagförslag på remiss, som innebär att Polisen framöver ska kunna initiera eller rekommendera utvisa utlänningar som ”har samröre” med ”kriminella nätverk”, utan att de själva dömts för brott. 

”Då lagstiftningen ej är på plats än kan Polisen inte bedöma vilka som kan komma att omfattas”, skriver Tomas Sawicki vid Gränspolisen Syd till Flamman.

– Jag tror absolut de skulle beskriva delar av både klimatrörelsen och Palestinarörelsen som ”kriminella nätverk”. Med ”samröre” är man redan på en nivå där i stort sett alla i rörelsen kan misstänkas, säger David Alcer, och tillägger:

– Det är ett jättestort hot mot demokratin.

Jeannette Eggers är – precis som David Alcer och Lorentz Püttker – uppvuxen i Tyskland, och undrar om både landets kultur och historik med att ”bara lyda order” kan bidra till hennes perspektiv.

– Får man orimliga order som statsanställd ska man väl ha integritet nog att hålla något slags röd linje. Att lyda order, oavsett vad, kan inte vara svaret. Då blir man bara en kugge, en medlöpare, menar hon.

– Men jag upplever att det är lite svårare i Sverige att vara rakt på sak. Folk är konflikträdda, vill gärna ha konsensus, och kan ha svårt att skilja på sak och person.