Simona Mohamssons förslag om tusen miljardärer i Sverige är inte bara orättvist. Det är ett hot mot Sveriges säkerhet.
I sin ständiga jakt på uppmärksamhet för sitt folkölsprocentiga parti har Mohamsson nu förklarat att hon vill se dubbelt så många miljardärer i Sverige. Hela tusen stycken fram till 2036. På frågan om hon vill att Sverige ska vara ett skatteparadis svarar hon kort och gott: ”Ja, det tycker jag!”
Det är oklart vilken väljargrupp hon jagar.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Möjligtvis de miljardärer vi redan har, och som nu känner sig trygga med att inte behöva fly till Schweiz med Liberalernas nya linje. Sedan har vi de Ernstbergertyper som är mångmiljonärer och beredda att göra allt för att bli miljardärer. Samt de grischkillar som tror att rikedom är livets högsta mål och som försöker nå dit genom börsklipp likt 80-talets yuppier.
Mohamssons utspel är förstås en kontring mot vänstersidan. Här har man i stället efterfrågat en miljardärsskatt för att hantera den extrema förmögenhetskoncentrationen. Bland förespråkarna finns nationalekonomen Gabriel Zucman, vars bok Miljardärsskatt – så kan den införas kom ut på svenska i våras.
Men det finns ett argument mot miljardärer som folk missar både till höger och vänster: säkerhetsaspekten.
När en jättelik koncentration av kapital ligger i händerna på en människa blir den människan också enorma maktfaktorer. Vi såg det på 90-talet när den annars så demokratisinnade George Soros spekulerade mot den svenska kronan och bidrog till att fördjupa krisen.
Vi ser det i dagens USA, där högerextrema techmiljardärer finansierar politikers kampanjer för att göra dem till lydiga marionetter. När de kontrollerar utfallet av krig som Elon Musk gör med sitt Starlink-system i Ukraina. Eller Peter Thiels dataanalyserande Palantir som används av olika länders myndigheter.
Att debatten om miljardärerna som säkerhetsrisk saknas är bekymmersamt. Inte minst att utbildningsministern spär på hotbilden än mer, såväl nationellt som globalt. Visionen verkar vara att göra Sverige till världens främsta skatteparadis för att locka hit miljardärer, som sedan använder landet som bas för att driva igenom sina ideologiska agendor.
Men miljardärerna, Ernstbergarna och grischkillarna lär knappast hjälpa Liberalerna förbi riksdagsspärren i höst. Kanske hoppas Mohamsson att de ska rädda Sveriges fattigaste parti från konkurs, på samma sätt som den oheliga alliansen med SD ska rädda dem från att åka ur riksdagen.
Varken miljardärer eller taktikröstande sverigedemokrater kommer dock att stoppa den kollaps som nu tycks förseglad. Om inte annat är det en seger för säkerheten både i Sverige och globalt.
