I februari 2021 lånar Fredrik Söderholm en röd Saab 9–5 av en kompis och kör mot Enköping. Medan han pillar med poddgrejerna i baksätet lär hans ”två favoritnarcissister” känna varandra i framsätet: hans mamma och Ola Rapace.
Målet är ett hus längst in på en privat grusväg där hans pappa sägs bo, mannen som en dag försvann till Berlin utan ett spår. Nu ska han för första gången prata med honom. Och göra som man gör i en radiofamilj: spela in allt.
Han anar oråd direkt.
– När vi kom fram stod där en massa riktigt fina amerikanare. Men de hade rostat sönder och allt liknade ett skrotupplag. Ugnar, skräp, halva bilar.
Så knackar han på dörren.
– ”Fredrik, är du här?” ”Hur ser du att det är jag?” ”Vi är ju jättelika.” Och då är det Shrek som öppnar. Så det var ju inte jättekul att höra, säger han och skrattar.
– En väldigt, väldigt, väldigt trasig man. Med tunna, tunna mjukisbyxor. Och sopor upp till taket.
Sedan följer en fem timmar lång monolog från pappan.
– Han berättade att det var hans bästa tid i livet. Att åka till Berlin och knarka och vara transa och knulla. Ha det gött.
Jag står och gråter i hallen över allt dåligt jag har gjort. Och så kollar jag mig ändå i spegeln och ser mitt sexpack och tänker: nu ska jag gå ned till vår lilla studio med mina kompisar och göra radio.
Till en början betraktar Söderholm mötet journalistiskt. Men i efterhand blir allt mörkare.
– Så här kan det gå, Fredrik. Med dina gener och ditt betingande. I värsta fall.
Fem år senare står han med facit: hans impulsivitet, rastlöshet och självdestruktivitet har byggt upp radiokanalen Gott snack till en av Sveriges mest kaotiska och levande radiokanaler. Men samma drivkraft håller nu också på att rasera allt. Sponsorer har försvunnit, relationer bränts.
Och allt balanserar plötsligt på avgrundens kant.
När vi ses i hans lilla lokal på Södermalm i Stockholm en fredag klockan 14 korkar han snart upp en flaska bubbel och räcker runt glas.
Bakom honom syns ett härligt potpurri: neonskyltar, ett foto med tvillingtornen i New York, en palestinasjal med Klippdomen i Jerusalem, en inramad röd jeansjacka med Bruce Springsteen på ryggen, en flaska Campari, en Spindelmannenfigur och Jeffrey Sachs-boken Vägen till fred i Europa.
– Jag är ganska bra på att bygga upp fina saker och rasera dem, säger han.
Gott snack startades 2020 med ambitionen att sända ”ofiltrerad och gränslös radio”. Det visade sig att folk älskade det. Vad som helst kunde hända i direktsändning – sexhistorier, kokainbekännelser, politiska bråk och sammanbrott.
I sin bok Sorry, allt gick åt helvete (2023) berättar Fredrik Söderholm om hur han spelar in sexvideoer med killar han träffat via Grindr efter att ha dragit kokain på billiga motell i Los Angeles. Han skriver också om kontaktannonser där främmande män får komma hem till honom och ”göra vad de vill”.
Men gränslösheten fungerade. Och han lyckades driva en oberoende mediekanal med en handfull anställda i flera år.
Så kommer Hamas terrordåd den 7 oktober 2023 och Israels följande invasion och förstörelse av Gaza. Gott snack förvandlas snabbt från stökig morgonradio till ett allt mer politiskt projekt. Fredrik Söderholm beskriver själv perioden som en ”två år lång psykos”.
– Jag kollade på döda barn och blev vansinnig på att folk bara fortsatte sina liv som vanligt.
Han hungerstrejkar utanför riksdagen, kampanjar mot kändisar som inte ”använder sina plattformar”, däribland sina tidigare arbetsgivare på Nexiko, Filip Hammar och Fredrik Vikingsson, samt sparkar en medarbetare som inte kände nog för frågan.
Jag sade något om att jag gillar ketamin och suga kuk och att jag inte vill bo i Iran.
Snart slutade sponsorerna svara. Och Patreonintäkterna har i skrivande stund rasat med 30 procent.
– Jag vill skjuta mig själv när jag tänker på hur dum jag var.
Engagemanget sträckte sig längre än till att kritisera Israel. Han har också intagit kontroversiella positioner, som att försvara Hamas rätt till väpnad kamp. I en debatt med högerdebattören Henrik Jönsson i SD-kopplade kanalen Riks den 15 augusti 2025 sade han att han ”stöttar deras rätt till motstånd mot ockupationen”.
– Man blir ju inte belönad av att stödja Hamas i det här samhället, säger han och vi skrattar.
– Eller kritisera Zelenskyj. Jag önskar att vi hade gjort det smartare. Vi har ju inga dåliga grundvärderingar, men man får ju tänka på hur man uttrycker sig. Att säga att man stöttar Hamas rätt till väpnad motstånd enligt internationell rätt, det är ju helt okontroversiellt. Men sedan håller jag inte med dem om allt. Det kanske man ska tillägga också.
Men var 7 oktober ett försvar enligt folkrätten då?
– Nej, alltså att döda civila är ju aldrig enligt folkrätten. Men det var främst en militär operation, vilket man inte alls pratade om.
Drygt 800 av de dödade var civila, av totalt över 1 000. Var det ett terrordåd?
– Både och, skulle jag säga. Det var en militär operation och terror på samma gång.
Hur blev du så engagerad i just den här frågan?
– Det är någonting med min hjärna som gör att jag blir besatt av saker, faller ned i kaninhål. Men det var också någonting med att se ett livestreamat folkmord. Det har jag aldrig gjort förut. I kontrast till att folk bara fortsätter sina dagliga liv. Det gjorde mig vansinnig.
Jag medverkar ibland i Gott snack och då brukar vi skämtsamt kalla Flamman för ”oberoende sionistisk” för att vi utöver kritiken mot Israel även har tagit ställning mot antisemitism inom vänstern. I ett inslag med Kajsa Ekis Ekman anklagar hon tidningen för att vara sponsrad av CIA för att vi kritiserat Irans och Venezuelas ledarskap.
– Det vill vi också bli, säger Fredrik Söderholm när jag frågar om han håller med.
Har er hållning till Hamas lett till problem?
– Ja. Och jag ångrar att jag inte lyssnade mer på mina medmänniskor och lade upp en strategi. Jag bara går på impuls. Och det kan bli kul och bra ibland. Men det kan också gå käpprätt åt fanders.
Det fanns ingen redaktör som sade stopp.
– Nej. Och nu försöker jag ta in mer input från min fina delägare, säger han och tittar på kollegan August Bohlin.
– Jag är en svart hingst, jag behöver tyglas.
Är ni besvikna på honom?
– Jag kan bli jättearg på honom för att han skadar sig själv så mycket, säger Sanna Dollan från soffan.
– Jag kan bli frustrerad ibland. Jag försöker göra en kul podd. Men så kommer det helt nya infallsvinklar, och då ska vi bara göra det. Du är inte alltid jättebra på att ta input i de lägena, säger August Bohlin.
Fredrik Söderholm säger att positionerna däremot inte leder till särskilt stora nya intäkter.
– Det är många hjärtemojier, men de betalar ingen hyra.
Då känner jag bara att det inte går. Det går inte att sätta partipiska på mig.
Hans senaste infall är att bli politiker. Den 11 april meddelade han att han kandiderar till riksdagen för det vaccinkritiska mikropartiet Mod i riksdagen, som växte fram under coronapandemin. Men nu har han redan ångrat sig.
Han förklarar det med att hans kontroversiella positioner ledde till en känsla av utanförskap som en nischmiljö kan fylla.
– När man känner sig utesluten ur ett rum, och övergiven och ensam och rädd, och sedan blir välkommen in i ett annat rum… även om det rummet är lite problematiskt så är det varmt och mysigt. Och gemenskap och kärlek. Och bekräftelse.
Men han insåg snart att han inte skulle bli långvarig efter att ha lagt upp en öppenhjärtig kortvideo på Instagram.
– Jag sade något om att jag gillar ketamin och suga kuk och att jag inte vill bo i Iran. Då hörde någon av sig: ”Den där reelen kanske …” Då känner jag bara att det inte går. Det går inte att sätta partipiska på mig.
– Jag är ju för fan journalist. Jag måste kunna säga vad fan jag vill.
Fredrik Söderholm har inte träffat pappan sedan den där februaridagen för några år sedan. Och i både boken och radiokanalen har han beskrivit en långvarig konflikt med sin mamma.
I boken skriver han att hon fått honom att känna att han förstört hennes liv. Han återger hur hon ska ha sagt att hon ”hade haft det bättre utan er” och att hon annars blivit chef på Sveriges Radio.
På senare år har de försonats.
Vad tycker hon om din öppenhet om er relation?
– Vi har haft en dialog om det. Sedan kan jag tycka att jag hade kunnat sköta en del saker privat. Att allt inte måste vara podd och bok. Jag har ju varit väldigt gränslös och inte tänkt på hur mycket det påverkar mig själv och andra att bara fläka ut allt. Så det hade jag gjort annorlunda i dag.
– Men jag tänker som jag tänker när jag förlåter mamma och pappa: att jag gjorde det bästa med det jag hade då. Ändå.
Nu funderar han på att skaffa barn och lugna sig lite. Den ständiga berg- och dalbanan är utmattande. Han berättar om en av många scener där allt brast, men hur han ändå någonstans mår okej.
– Jag står och gråter i hallen över allt dåligt jag har gjort. Och så kollar jag mig ändå i spegeln och ser mitt sexpack och tänker: nu ska jag gå ned till vår lilla studio med mina kompisar och göra radio.