Nakna röster, gitarr, refräng som går att skriksjunga och sparkar uppåt. Finns det något svenskare än svensk progg?

Dagen vi träffas bjuder på ett väder som är lite som låtarna på skivan: melankoliskt med tveksamma solstrålar kämpar igenom ett molntäcke. Men det finns hopp. På en träponton i vid Årstavikens nybyggda skyskrapor glimmar vattnet gråblått. Sanna bär skinnjacka medan Tove är klädd från topp till tå i funktionskläder.

Som 22-åring erövrade Tove Styrke världen med låtar som ”Borderline” och ”Say my name” och blev förband åt megastjänor som Katy Perry och Lorde. Dessförinnan hade hon korats till trea i TV-tävlingen Idol. Hon borde vara nöjd.

Men med textrader som ”ge mig solidaritet och sammanhang / Ge mig bom chicka bom bom bom / Ge mig allt du har, det kommer tusenfalt tillbaks” verkar det inte riktigt så.

– Vår skiva skulle kanske inte ens räknas som politisk under proggens guldålder. På den tiden var texterna mycket grövre i sina budskap. I grunden handlade proggen om att frigöra sig från kommersiella krafter och tala för det gemensamma och för idealsamhället. Den är antielitistisk och vänster. Att alla kunde vara med och spela, säger Sanna.

Så här gick det till när bandet Året var kom till: Hon och gitarristen och partnern i livet Sanna Sikborn Erixon hade spelat och turnerat mycket ihop, blev kära och fick ett barn som i dag är två år. Det var deras vardagliga samtal som ledde till idén om samarbetet.

Varför progg?

Sanna tar kommandot. Tove ser tillitsfullt på henne. Så blir resten av samtalet. Sanna lägger ut texten, Tove preciserar och fyller i.

– Man vill förändra samhället. Det är budskapet som är i fokus, men också att själva melodin är på väg någonstans – den vill berätta något. Och så måste man ha flöjt och orgel också. Det har vi.

Hur var det att skriva på svenska?

– Det går inte att göra det här på något annat sätt. Progg är musik på svenska. Sanna skriver de flesta av texterna och det tycker jag du gör väldigt bra.

– I låten ”Pärlan – Äta, spy, byta keps”, är det en bit som är lite rap. Det var som en stream of consciousness. Orden bara kom.

Äta, spy, byta keps. Vad betyder det?

– Det är något som min mormor brukade säga. Jag tror hon menade att man måste få ur sig saker och sedan gå vidare. När man spytt i sin keps tar man på sig en ny. Men låten får en också att må illa av köpsjukan, säger Sanna.

I låten sjunger de: Skit, skit, skit. Aperol spritz. Nya Airpods. Instagram. Babygym. Iberico gris. Sous vide. Goda oliver.

– Det behövde inte redigeras utan blev rent och ärligt. Perfekt. För det handlar inte om att vi har tänkt ut allt och bestämt att ”nu ska vi kritisera konsumtionssamhället”, utan känslan av att vara mitt i det. Ingen är fri. Till och med när man ska slappna av, då ska man köpa en kurs!

Samtidigt tycker de att det är lite pinsamt och understryker att de inte vill fördöma eller moralisera.

– Vi driver ju också med oss själva eftersom vi också är fast i det.

Nu har vi fryst klart på pontonen och går in på ett fik. Medan jag köper mackor åt oss hör jag dem prata om hämtningar och lämningar, att den och den kompisen flyttat till den och den söderförorten. Typiskt 30-årssnack.

Tove Styrke växte upp i Umeå och beskriver sig själv som medelklass även om än med viss tvekan. Ingen av hennes föräldrar har gått gymnasiet. Inte hon heller. Men framför allt kommer hon från en musikalisk familj. Pappa var dansbandsmusiker i Max Fenders, en av de mer framgångsrika grupperna i en genre som var lite som proggens föraktade syskon. Folkligt men kommersiellt.

– Vi kommer båda från arbetarstäder, fyller göteborgsfödda Sanna i. Jag arbetar med kultur och musik. Men jag kommer aldrig att känna mig som en del av en kulturklass.

– Aldrig, säger Tove eftertryckligt.

Vad tycker ni om Tidöregeringen?

Det kommer en suck och ett djupt andetag.

– Jag kommer bara att säga något dumt!

– Det är dags att byta regering. Tonårsutvisningar är det värsta. Vår låt ”Om 100 år” handlar om det. Om hundra år liksom, vilken sida av historien man vill vara på? Vi har blivit så avtrubbade. Vi reagerar knappt på folkmord längre. Folk borde göra uppror.

Tove och Sanna är millennials vars vuxengeneration predikade att man ska engagera sig för att förändra världen.

– Vilka såg man upp till, vilka var hjältarna? Det var Mandela och Ghandi. Nu är det Kardashians och Elon. Det som premieras i dag är att bli framgångsrik.

Vill ni vara förebilder?

– En förebild är inte något man väljer att vara, det är någonting man blir. Det är inte som att vi tror att de unga ska se upp till oss. Men kulturen och konsten måste ge de unga någonting att leva för.

Hur ska man få de unga att bry sig?

– Jag tycker fler ska starta band. Att det saknas ställen för spelningar är en fara för vår demokrati. Kulturen har aldrig burit sina egna kostnader, det är inte så det funkar. Vi har ju rotavdrag så byggbranschen bär ju uppenbarligen inte sig själv heller.

Tove, du har lång erfarenhet av musikbranschen internationellt och man har hört att kvinnor far illa. Vad är din upplevelse?

– Det har ändrats. Nu för tiden finns det många kvinnor som skriver, producerar och sitter på chefspositioner. När jag började tror jag inte det fanns en enda kvinnlig chef på Sony music. Nu finns flera och det gör stor skillnad i hur det känns att vara verksam i branschen. Det är många kvinnor på scen också som instrumentalister. Kvinnor är också bättre på att rekrytera kvinnor.

Du har varit förband åt megastjärnor, hur var det?

– Jag brukade hänga i Lordes loge efter konserterna. Hon brukar ha med sig 10 000-bitpussel som hon lägger för att varva ned. Så det har vi gjort.

Vad händer för dig härnäst, Tove?

– Jag är mitt i en pågående release, det kommer ett fullängdsalbum i höst, det mest ambitiösa jag någonsin har gjort. The Afterparty. Den kommer också att vara väldigt samhällskritisk fast på ett annat sätt.

– Den skivan tacklar mer existentiella frågor, livet och döden och allt däremellan. Till exempel separationen mellan mor och barn. Även om det är en naturlig separation så är det en av de svåraste.

Det är en onämnbar skräck för att min mamma skulle dö.

– När man blir förälder slutar man bry sig om allt. Men man börjar också bry sig om allt.