För tre år sedan kandiderade Mattias Walving-Lundberg till språkrör för MP. Nu har den norrländska juristen öppnat Sveriges första shariadomstol – som han menar tar makten från konservativa imamer. ”Man blir mörkrädd”, säger Amineh Kakabaveh, ordförande i Varken hora eller kuvad.
– Jag märker att det här är en smart grej, för att man blir beskjuten från både höger och vänster.
Umeåsonen Mattias Walving-Lundberg är van vid att vara skandalomsusad. Han har varit vänsterpartistisk riskkapitalist, Ferrari-körande välfärdsmiljonär, och blivit petad som partiledarkandidat för Miljöpartiet – eftersom han var för dödsstraff. Själv beskriver han sin resa de senaste tio åren som ”från väldigt höger till väldigt vänster”.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Att jag är entreprenöriellt lagd kan jag inte hjälpa, skrattar han.
Den kontroversielle entreprenören och juristens ”smarta grej” är skiljedomsinstitutet Walving-Lundberg Business Court – ett tvådelat juridiskt projekt, där ena halvan tillämpar Svea Rikes lag, och andra halvan sharialag utifrån Koranen och andra av islams religiösa texter.
Huvudansvarig för ”shariahalvan” av skiljedomstolen är dock inte han själv, utan Rachid el Mounacifi – enligt Walving-Lundberg en ”kriminolog, tänkare och levnadsglad superstjärna” från Marocko, som ägt två tigrar och skrivit flera böcker, samt bloggat för Mattias krimsajt Confronto.
Det är ”vardagsmuslimerna”, vanligt folk, som kommer ha ett intresse av det här.
Trots att det snart gått ett år sedan lanseringen är kundkretsen fortfarande begränsad, berättar han. Tanken är dock att institutet på sikt ska ”bära sig självt”, samtidigt som man lyckas hålla priserna nere. Man har redan vissa samarbeten med muslimska organisationer, men Mattias vill inte nämna vilka av ”konkurrensskäl”.
– Det är inte görbart ekonomiskt att jaga enskilda kunder. Vi försöker få grupper, förklarar han.
Skiljedomsinstitut är ett slags privata ”parallella tingsrätter” som kan hjälpa till att lösa civila tvister mellan villiga företag eller andra parter, och har en lång historia i svensk lag. Beslutet att också starta en shariadomstol tog juristen efter att ha märkt av en efterfrågan, bland annat på att inte vilja betala ränta av religiösa skäl.
– Många av mina muslimska klienter klagade på att de inte känner riktig rättssäkerhet i Sverige, och att de hellre skulle vilja att mer avgjordes utifrån sharialag. Jag tänkte, okej: jag gör det. Jag kommer få haters här i buskarna när jag kommer hem, men det får jag väl leva med.
En av de som är skeptiska är Amineh Kakabaveh, ordförande i organisationen Varken hora eller kuvad, som arbetar ”mot patriarkalt förtryck i socialt och ekonomiskt utsatta förorter”.
”Detta är en fråga som jag ser som ytterst allvarlig för den svenska demokratin, rättsstaten, jämställdheten och framför allt kvinnors och barns rättigheter”, skriver hon i ett sms till Flamman, och tillägger:
”Det är särskilt allvarligt när religiöst motiverade normer förs in i frågor som rör familj, äktenskap, skilsmässa, arv, ekonomiska konflikter eller barns rättigheter. Där måste den svenska lagstiftningen och principen om allas lika rätt inför lagen vara helt överordnad.”
Hon kallar också personerna bakom domstolen för ”köpta”, och utvecklar senare:
”Många så kallade professionella får pengar av islamiska länder för att förgifta vår demokrati. Det är allvarligt för kvinnors och barns rättigheter inte minst.”
Jag tänkte, okej: jag gör det. Jag kommer få haters här i buskarna när jag kommer hem, men det får jag väl leva med.
Mattias Walving-Lundberg tar kraftfullt avstånd från spekulationen om utländsk påverkan, och beskriver det som en ”helt sjuk insinuation”.
”För övrigt är all juridik grundad på religion, inte minst det rättssystem Sverige har”, tillägger han.
Kakabaveh är dock inte ensam om att vara kritisk. Ungefär samtidigt som domstolen etablerades förra hösten lades en moderat motion i Riksdagen om att ”kriminalisera organiserad tillämpning av parallella rättssystem, exempelvis sharialagar”, och ”att se över möjligheten att stärka tillsynen över aktörer som verkar för att införa eller tillämpa parallella rättssystem i Sverige på ett sätt som hotar individens rättigheter och den svenska rättsordningen”. Motionen fick avslag.
Hittills har uppstartsfasen dock gått smidigt, enligt Mattias Walving-Lundberg. Under årets Almedalen höll han ett antal föreläsningar om den nya verksamheten. Men ”haters” har börjat dyka upp – på internet, om inte ännu ”i buskarna”.
– Vi har fått en del frågor den senaste veckan om vilka straff vi dömer ut, efter att någon sverigedemokrat drog i gång något på nätet, säger han, och fortsätter:
– Men vi kan inte döma så, det här är civilrättsliga grejer. Vi kan med bindande verkan slå fast att ”A har vunnit den här tvisten, och B ska betala så här mycket pengar till A”. Accepterar någon av dem inte det så kommer Svea Hovrätt, och kollar att vi följer reglerna.
Hur ser du på kritiken som beskriver sharialag som ett konservativt system för religiöst förtryck?
– Många tror att detta är något slags radikaliserande av samhället. Det är precis tvärtom: det är sekulariserande. Det här tar bort domsmakten från imamerna, som nog är de som borde bli mest förbannade i längden på det här. Det är ”vardagsmuslimerna”, vanligt folk, som kommer ha ett intresse av det här.
– Det har startats över 80 shariadomstolar i Storbritannien, för att folk inte litar på att de som redan finns inte styrs av en klan eller en annan. Som icke-muslim kan jag bli en pålitlig tredje part.
Amineh Kakabaveh är skeptisk:
”Att kalla detta för sekularisering förändrar inte den grundläggande frågan: vilka regler ska ytterst styra människors rättigheter i Sverige? Mitt svar är glasklart: det ska vara svensk lag, demokratiskt beslutad och tillämpad av Sveriges rättsväsende”, skriver hon, och fortsätter:
”Det här handlar inte om att begränsa människors religionsfrihet. Det handlar om att försvara demokratin från att religiösa eller andra parallella normsystem får en sådan ställning att de riskerar att undergräva principen om lika rättigheter och lika skydd inför lagen.”
