Ali Esbati, tidigare ekonomipolitisk talesperson i Vänsterpartiet, är i dag baserad i Norge. Nu kommer han ut med antologin ”For rikt for hvem?”, som ett inlägg i debatten om den norska förmögenhetsskatten.
Varför skrev ni boken?
– Den tidigare chefen för McKinsey i Norge, Martin Bech Holte, gav i början av 2025 ut boken Landet som ble for rikt. Den blev en extrem bästsäljare och dagordningssättare, och de rikaste i Norge gjorde förmögenhetsskatten till en stor fråga i valet förra året.
– Vi har inte direkt ”svarat” på Bech Holtes bok, utan har velat lyfta hans fråga om ”en svällande offentlig sektor” från ett helt annat perspektiv. Men vi tar också upp problemet med växande förmögenhetskoncentration och låg takt i klimatomställningen.
Stämmer det inte att norrmännen blivit lata av oljan?
– Nej, i alla fall inte alls på det sätt som slängs runt högerifrån, att det skulle vara väldigt många utanför arbetsmarknaden eller att produktiviteten är låg. Norge har tvärtom i internationell jämförelse en hög sysselsättningsgrad och hög produktivitet i arbetslivet. Jag menar tvärtom att man borde ha en större diskussion om hur man kan ta ut en större del av den produktiviteten och rikedomen i sänkt arbetstid, exempelvis.
Hur bedriver man vänsterpolitik med gott samvete i ett land som lever på olja?
– Det är ett missförstånd att Norge lever på oljeintäkter. Det är människors dagliga arbete som driver Norge. Oljeförmögenheten påverkar förstås, även om det bara är en liten del av den finansiella avkastningen som stärker statsbudgeten.
– Så i grunden är vänsterpolitik i Norge samma som i andra länder: välfärd och infrastruktur, begränsa förmögenhetskoncentration och bekämpa klassklyftor. Men det är klart att det också måste handla om hur man kan ställa om, bort från oljan, utan att tänka att pengarna kan ersätta behovet av nya näringar, infrastruktur och institutioner.
Har ni dragit några slutsatser?
– En röd tråd är önskan om att diskussioner om ekonomi ska involvera fler och utgå från verkligheten, snarare än högertyckarnas känslor. Och att det gemensamma borde växa för att svara på människors behov, snarare än tryckas tillbaka till förmån för att de rikaste ska få ännu mer fri lek.
Hur känns det att Sverige har blivit ett nyliberalt föregångsland?
– Det är glädjande att fler upptäcker att det är så, även om det i Martin Bech Holtes fall görs från motsatt perspektiv. För det är ju så: Sverige är ett av de länder som institutionaliserat nyliberalismen starkast och som nu lider under effekterna – från den bisarra situationen med vinstdrivna skolor till kaos i underhållet av spårtrafiken till automatiska nedskärningar i kommunal välfärd.
– Det är för jävligt förstås. Regeringsskiftet i höst är nödvändigt, men långt ifrån tillräckligt för att slå in på en annan väg.
