Det norska landslaget väckte internets ilska när de poserade i vikingakläder. Men i själva verket gör de mångkulturalismen en tjänst – genom att ta tillbaka vårt arv från högernationalisterna.
När det norska landslaget nyligen samlades för fotografering inför avresan till sitt första VM på 28 år kläddes hela truppen ut till vikingar. Haaland fick ett svärd i handen, medan lagkaptenen Ødegaard poserade med ett gigantiskt bockhorn för att mana sina krigare till strid.
Norge går all in på vikingastilen i sommar. Namnen på matchtröjorna är skrivna med runliknande bokstäver. På läktarna ska fansen ropa ”Ro! Ro! Ro!” i takt medan de imiterar årtagen från besättningen på ett vikingaskepp.
Alla är inte lika förtjusta. Oxfordprofessorn Tarik Abou-Chadi mötte landslagets vikingabild på Bluesky med kommentaren: ”Försöker alla nu aktivt att förvandla detta till ett vit makt-VM?”.
Att överlämna nationella symboler med samlande potential till högernationalisterna bidrar bara till att stärka deras sak.
I Norge har en professor kallat landslagströjorna ”högerextrema och hypermaskulinistiska”, medan en kulturredaktör får associationer till ”den sortens töntiga nynazism som gömde sig i internets och bygde-Norges utkanter när jag själv var ung”.
Kritiken är baserad på missförstånd på gränsen till det idiotiska. Det stämmer att högernationalister länge har försökt lägga beslag på den fornnordiska kulturen. Runor, nordisk mytologi och till och med den norska flaggan används av den extrema högern världen över.
Men det innebär inte att de högerextrema äger vikingatiden. Den tillhör oss som bor i Norden som en del av vårt kulturarv. När landslaget klär ut sig till vikingar, eller när norska supportrar reser till New York med vikingahjälm på huvudet, är vi med och tar tillbaka detta arv från extremhögern.
Det finns knappast något mer inkluderande i Norge än landslaget. Under vikingahjälmen finns plats för alla, och på ett sätt som gör det svårare under VM än annars att driva nationalistiska budskap som delar upp norrmän i ett ”vi” och ett ”de”. Namnen Antonio Nusa och Oscar Bobb är skrivna med samma runskrift som Haaland och Ødegaard.
Alternativet är att överlåta både vikingatiden och det fornnordiska arvet till de högerextrema. Men det vore att ge dem alldeles för mycket gratis. I Brasilien har till exempel högerpopulisten Jair Bolsonaro lyckats göra anspråk på den berömda gulblå landslagströjan. Nu för vänstern, med Lula i spetsen, en hård kamp för att ta tillbaka den. Att överlämna nationella symboler med samlande potential till högernationalisterna bidrar bara till att stärka deras sak. I stället måste vi ta tillbaka flaggan och fylla den med ett progressivt innehåll som inte verkar exkluderande.
Det handlar också om mångkultur. 64 länder deltar i VM, från alla delar av världen. De flesta kommer till Nordamerika med sina nationella klichéer. Skottarna klär sig i kilt, brasilianerna dansar samba och mexikanerna spelar i tröjor med aztekiska mönster – trots att aztekerna ägnade sig åt människooffer.
För att denna mångkulturella smörgåsbordstanke ska fungera måste nästan alla länder ta med sig något eget. Då kan vi inte tänka att alla andra nationers kulturer är betydelsefulla och spännande, medan den norska (eller svenska) är töntig och högerextrem.
Jag reser till VM med Norge i sommar. Men innan jag åker ska jag köpa mig en vikingahjälm.
