Socialdemokraterna är drygare än någonsin, skriver Xander Marteleur i ett svar till Sigge E. Jansson.
I sin replik i Flamman den 28 augusti ”Socialdemokraterna är Sveriges enda arbetarparti”, skriver Sigge E. Jansson att socialdemokraterna inte bara är de mest arbetarvänliga av samtliga riksdagspartier, utan också är det enda partiet med framtidsvision. Med en provokativ rubrik som rustning gör Jansson ett modigt korståg mot sin egen arbetarrörelse.
Tyvärr är det tydligt i dag vad det är med den moderna socialdemokratin som inte är ”sossigt”.
För det första: Socialdemokratin har sedan 90-talet blivit ett parti av döende ambitioner, regeringsduglighet utan ände samt själsmördande byråkrati. Partiet må skryta om sin farliga vänstersväng – om att förstatliga HVB-hem och stoppa vinstjakten i skolan. Alla dessa är bra förslag som Vänsterpartiet och Miljöpartiet på samma sätt vill genomföra. Att stoppa kommersialiseringen av våra skolor har drivits på av Vänsterpartiet långt före Socialdemokraterna.
Hur kan ett arbetarparti, ett vänsterparti, kalla den goda folkhemstanken förlegad och omöjlig för att ge plats åt “breda överenskommelser”?
Att investera i den gröna industrin ville Miljöpartiet först, att avskaffa karensen vill samtliga. Frågan är hur Socialdemokraterna skiljer sig från andra i vänsterblocket. Skärpta straff? Breda överenskommelser? Chat Control?
För det andra: Det var Vänsterpartiet och Miljöpartiet som drev in Socialdemokraterna i det Jansson beskriver som vänstersväng. Det var de partierna och trycket från oss i SSU som har fått partiet att kasta ifrån sig sin misslyckade nyliberala politik och rädslan för att någon någonsin föreslår någonting.
Är det nästa steg för Socialdemokraterna då att stolt klappa sig på axeln, och kalla sig själva för Palmes parti igen så att de kan sparka på samarbetspartierna?
Det är dags för socialdemokratin att mogna och mobilisera mot samtidens stora hot: den reaktionära politikens nya skapelser, mittenpolitikens ständiga misslyckanden i kampen mot nationalkonservatism, urholkningen av den radikala framtidsvisionen och folkgemenskapen som en gång definierade vårt parti.
För det tredje är det en löjlig åsikt av Jansson att Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle sakna vision, sakpolitik eller värde inom arbetarrörelsen. Det är historielöst och odemokratiskt. Har inte Vänsterpartister alltid kämpat för ett bättre samhälle? Och har inte Miljöpartister gjort detsamma, har de inte uppfunnit den svenska miljödebatten?
Hur kan man säga att båda dessa partier saknar sakpolitik när det samtidigt är deras sakpolitik vi anammat och Jansson själv som skriver att de har ”vissa bra sakförslag”?
Hur kan ett arbetarparti, ett vänsterparti, kalla den goda folkhemstanken förlegad och omöjlig för att ge plats åt “breda överenskommelser” och en fortsatt utstötning av samarbetspartier?
Sverige behöver en ny folkhemsidé – en socialdemokratisk vision! Det är vad de gamla socialdemokraterna hade tyckt, det är vad vi nya socialdemokrater också tycker!
Ve er som talar om den ljusa framtiden, ve er som talar om den förestående segern. Det som väntar oss är en kamp mot något som aldrig tidigare funnits i Sverige, en rörelse som stjäl till sig vår historia, vår strid, vår själ för sitt eget hat och förakt.
Så rikta då istället alla era vackra ord mot de som finner tonårsutvisningar etiska!
