I sin insändare den 28 augusti, Överge inte skeppet – Rösta S, skrev Nils Backman att ”Vänsterpartiets förslag om att dela upp matjättarna för att istället ge utrymme för små lokala företag skriker av småborgerlig ideologi så att man blir döv.” Valet är nu över, men frågan om matjättarna är det inte, och påståendet förtjänar ett svar.
Det får mig nämligen att minnas 2021, när jag för första gången fick vara med på “uppsökeri” på olika arbetsplatser med Livsmedelsarbetareförbundet (Livs). Utöver vanlig facklig info fick vi med oss ett nytt flygblad om problemen med monopoliseringen av livsmedelsmarknaden av matjättarna. Lite visste jag då att Livs tydligen lurade på arbetarna “småborgerlig ideologi så att man blir döv”.
Backmans syn bygger på en begränsad bild av livsmedelsmarknaden. Monopolsituationen begränsar utvecklingen av livsmedelsindustrin och jordbruken, alltså där livsmedlen som ICA, Axfood och Coop säljer faktiskt produceras.
Fackförenings- och arbetarrörelsen står inför stora problem som inte går att lösa med floskler, gamla meriter eller att flörta med högerpartier.
I sitt program Livsmedelsarbetare för framtiden från kongressen 2021 skrev Livs uttryckligen att monopolsituationen måste brytas. Dagligvaruhandelns prispress trycker ner de vinstmarginaler som skulle kunna investeras i utveckling. Dessutom konkurrerar matjättarna med sina egna märken mot sina egna leverantörer, alltså livsmedelsindustrin. Även i ett program från 2019 skriver man att matjättarna vill ”skaffa sig större makt över produktionen och degradera tillverkarna till rena underleverantörer utan egen profilering”.
Vänsterpartiet hade kanske inte den bästa lösningen, och de pratade inte heller så mycket om produktion. Det viktiga är att ett politiskt parti tog i frågan, och att den inte försvinner nu när valet är över.
Övriga punkter kan avhandlas snabbt. Lönelyftet för välfärdsyrken går inte emot facket, eftersom förslaget bara är att det ska upprättas potter som parterna sedan förhandlar om. Det är alltså inte riksdagen som ska sätta lönen. Lex Tesla är rimligt, eftersom man inte kan lämna walkover för att utstationeringsdirektivet ska kunna användas för strejkbryteri.
Vad som faktiskt slog hårt mot fackföreningar var att Socialdemokraterna tryckte igenom en inskränkning av strejkrätten tillsammans med Miljöpartiet och högern. Inskränkningen riktades mot Hamnarbetarförbundet men gynnar i praktiken främst gula fackföreningar. Eller att S drev igenom en försämring av LAS, där man lyckades vända LO-förbund mot LO-förbund och slutligen använda PTK som hävstång mot LO.
Nu är valet avgjort. S gjorde sitt svagaste val i modern tid, medan V ökade. Oppositionspartierna S, V, MP och C har tillsammans 176 mandat mot Tidöpartiernas 173, men något färdigt regeringsunderlag är det inte, och förhandlingarna pågår. Fackförenings- och arbetarrörelsen står inför stora problem som inte går att lösa med floskler, gamla meriter eller att flörta med högerpartier. Om S vill genomföra det de lovat LO är det nu det ska visas: ett brutet monopol i livsmedelskedjan, ingen ytterligare inskränkning av strejkrätten och en LAS som inte spelar ut LO-förbund mot varandra.
