Arbetsgivarna har hittat nya sätt att få in urinprover och lusläsa de anställdas brottsregister. Samtidigt vill både Socialdemokraterna och Tidögänget öka bakgrundskontrollerna. Men att jaga maffian är en sak – att spionera på sina anställda en annan.
Den 14 november 2023 gick bilmekanikern JW till sin chef på Wallhamn AB på Tjörn med ett förslutet kuvert.
Där låg ett utdrag ur hans belastningsregister som arbetsgivaren bett honom beställa. Där kunde chefen läsa att JW, som jobbat på företaget en månad, var dömd för brott. Elva dagar senare löpte hans tidsbegränsade anställning ut. Han fick inte fortsätta.
Det är svårt att bevisa varför. Men när IF Metall tog fallet till Arbetsdomstolen blev en detalj avgörande: arbetsgivaren hade bara läst pappret utan att registrera några uppgifter. I mars i år slog domstolen därför fast att hanteringen inte omfattades av GDPR.
Arbetsgivare kan alltså ta reda på vad du dömts för, så länge du själv lämnar över uppgiften. Men frågan är hur ”frivilligt” ett sådant val är när personen på andra sidan bordet bestämmer om du får jobba kvar.
Och det handlar inte bara om grova brott. En statlig utredning konstaterade redan 2019 att narkotikabrott hörde till det som arbetsgivare oftast ville kontrollera, vid sidan av våldsbrott och ekonomisk brottslighet.
Sedan dess har kontrollapparaten bara vuxit. Företagshälsovården Avonova uppskattar att antalet arbetsplatser med slumpvisa drogtester ökar med omkring tio procent om året. Och de senaste åren har det rapporterats om flera anställda som blivit av med jobbet efter positiva prov.
Sverige blir ett allt mindre förlåtande samhälle, samtidigt som allt mer makt flyttas från arbetaren till chefen.
Inte sällan på just Ica. I ett av deras lager fick Erik sparken efter att ett drogtest visat THC, och i ett annat fall avskedades lagerarbetaren Johan efter att ett slumpmässigt salivprov visat låga halter av amfetamin. I mars i år gav Arbetsdomstolen arbetsgivaren rätt, eftersom han hade kört truck samma dag.
Där finns åtminstone ett säkerhetsargument. Men om Ica får välja ska alla anställda leva renlärigt. De tar nämligen urinprov på alla som ska anställas på koncernen, från toppchefer till lagerarbetare. Det här har väckt Integritetsskyddsmyndighetens intresse, som den 30 september inledde en granskning av hur företaget behandlar uppgifterna.
Förlåt, men vad spelar det för roll vad en kommunikatör, ekonom eller butikschef har gjort på lördagskvällen, så länge hon kommer nykter till jobbet på måndag?
Visst vill jag att busschauffören och piloten är nyktra när de kör mig. Och jag är beredd att följa med en bra bit på resan när det handlar om organiserad brottslighet. Självklart måste arbetsgivare kunna upptäcka när kriminella nätverk försöker infiltrera hamnar, företag och myndigheter.
Det är också skälet till att regeringen nu utreder bredare bakgrundskontroller i både offentlig och privat verksamhet. Socialdemokraterna vill inte vara sämre och har lovat att ”jaga på regeringen” i frågan. Men tyvärr har båda sidor berusats så mycket av denna nyvunna repressiva era att man passar på att jaga småbrukare.
Jag skulle aldrig klandra mitt lokala Coop-biträde för att hon röker en gås för att varva ned på kvällen. Och om någon faktiskt har utvecklat ett problembruk borde väl den första frågan för en ansvarsfull arbetsgivare vara hur personen kan få hjälp, inte hur snabbt passerkortet kan klippas.
Det räcker inte med de problem som betalningsanmärkningar eller innehav av ett par gram cannabis orsakar direkt: om vissa företag får välja ska det förfölja dig ett helt yrkesliv.
Det är en obehaglig utveckling. Sverige blir ett allt mindre förlåtande samhälle, samtidigt som allt mer makt flyttas från arbetaren till chefen.
Bekämpa gärna maffian. Men chefen har fortfarande inte med din lördagskväll att göra.
