Socialdemokraternas brist på en nutida identitet genomsyrade söndagens pressträff.
Kan sossarna ens klassas som ett vänsterparti längre? Den frågan ställde jag mig efter söndagens pressträff, där Magdalena Andersson meddelade att S gärna vill ha Vänsterpartiets mandat, men inte släppa in partiet i regeringen.
Sett till ideologin är väl svaret nej. De har rört sig mot någon form av ”mitten” med svenska mått mätt. Det räcker inte med att ha några få sakpolitiska vänsterförslag för att kunna lova väljarna att man håller nyliberalismen borta från makten de kommande fyra åren. Nej, faktum är att sossarna ser upp till stora delar av högern.
Jag tror att det finns två typer av socialdemokrater: Den första tror på socialdemokratins storslagna kraft under nittonhundratalet och är övertygad om att den reformdrivna ideologin fortfarande genomsyrar partiet. Den andra minns också socialdemokratin på nittonhundratalet, men ser den i stället som ett bevis på att man fortfarande är störst och bäst – att man inte kan göra fel. Att det ideologiska arvet på något vis legitimerar alla de högerförslag man nu lägger fram.
Den socialdemokrati som en gång var finns inte kvar, och efter söndagens pressträff är det väl tydligare än någonsin hur lite vänsterpolitik sossarna faktiskt vill genomföra.
En viktig skillnad mellan dessa sossar är dock att den andra gruppen – magdasossarna – ser upp till högern. Deras tro på kapitalismen och rädsla för att anklagas för att vara socialister överskuggar deras tro på kollektivet. Det är där det brister.
Hur vet jag detta då? Jo, för att jag själv har varit sosse. Jag har sett hur man hånar Ulf Kristersson på SSU-möten, för att sedan håna Miljöpartiet minst lika mycket. Hur socialdemokrater på universitetet pratar varmt om Palmes tid för att sedan anklaga vänsterpartister för att vara kommunister. Vem tror ni att Palme hade röstat på i dag?
SSU är visserligen ett ungdomsförbund, men jag kan inte se någon radikal skillnad i partiförakt mellan förbundet och moderpartiet – om något är väl SSU mer vänster.
Den socialdemokrati som en gång var finns inte kvar, och efter söndagens pressträff är det väl tydligare än någonsin hur lite vänsterpolitik sossarna faktiskt vill genomföra. Trots det beter sig partiet som om man fortfarande har monopol på den svenska vänstern.
S är ett ideologiskt brett parti, ja, men att omvandla det till ett som innerligt tror på kapitalismen som räddare borde följas av insikten att man så småningom kommer att utkonkurreras av andra partier. Sådana som faktiskt vill genomföra vänsterpolitik på ideologisk grund.
Kanske är sossarnas förakt för Vänsterpartiet ett bevis på att man börjar inse just det och därför försöker återta rollen som det enda regeringsdugliga partiet till vänster genom att helt utesluta Vänsterpartiet. Tyvärr, kan jag meddela, är det för sent. Vi som en gång trodde på er har gått vidare.
