Svenskarna bor rymligast och finast i världen – och dyrast. Det beror inte bara på att det är kallt och mörkt och att vi tvingas vara inne och vill ha plats och röra oss på när snö och andra hemska naturfenomen gör att vi bara känner att det tar emot att gå ut. Det skyller vi bara på.
Främst bor vi rymligt för att kunna förvara alla prylar. En del bokälskare har massor av böcker. Men jag tycker att det är bättre att låna dem på bibliotek och proppa våra huvuden fulla av idéer och fantasier.

Efter julen har vi ännu fler prylar, och behöver några kvadratdecimeter bostadsyta mer för att förvara dem. Och julmaten har gjort oss tjockare så vi behöver större kläder. Tyg tar också plats.
Utbyggnaden av svenskarnas bostadsytor de senaste decennierna har betytt rätt lite för att minska trångboddheten. Det har gjort att vi kan förvara fler saker. Förr hade vi förråd i våra hem – nu bor vi i förråd.
För några år sedan målade jag och min hustru om vardagsrummet. Vi tog ner tavlorna för att kunna måla. Själv tyckte jag att det var onödigt, vi kunde ju måla runt omkring och låta dem hänga kvar. Men min petiga fru tyckte att det skulle vara fint även under tavlorna.
När vi målat färdigt visste vi inte hur vi skulle hänga upp tavlorna. Då hängde vi som en kompromiss upp en tavla var.
Folk som kommer på besök häpnar över hur elegant vi har. De är imponerade av att det är så luftigt. Det ser nästan ut som Svenska Dagbladets hembilaga. Förr tyckte aldrig någon att vi hade det elegant. Ja, det var nog faktiskt det sista de tyckte!
Så enkelt har det alltså blivit i prylarnas tid att skapa elegans.

För hundra år sedan när vi var ett fattigt folk var livskvalitet många prylar. Idag är det mer status att äga få men bra saker och ha gott om utrymme.
Men vi släpar fortfarande på attityder från fattig-Sverige. På den tiden var det också fint att vara tjock, det visade att man hade råd att äta mycket. Borgerliga hem var fullproppade av prydnadsföremål – palmer i krukor, tjocka draperier, bruna ekskåp, tavlor i guldram som föreställde änglar, svarta pianon med porträtt i ramar av släktingar och porslinshundar. På den tiden hade alla tyckt synd om oss som hade det så kalt och påvert.

För hundra år sedan hade många familjer bara en gaffel var – högst! En del barn i stora barnaskaror hade inte egna skor. De fick turas om att gå ut eller gå barfota. Och de enda böckerna man hade var almanackan och Bibeln.
Det finns nästan bara fördelar med att göra sig av med överflödiga glas, böcker, strumpor och annat, antingen man sedan väljer att ha det luftigt och fint eller spara pengar på att flytta till något mindre. En annan fördel är att man hittar det man behöver snabbare. Men framför allt är det lättare att städa. Vilket gör det även till en jämställdhetsfråga, eftersom det fortfarande är kvinnorna som städar mest.