Världens springnota är en provokativ titel på en bok om finanskrisen. Men det håller bokens författare, Stefan de Vylder, inte med om.
– Den är inte alls provokativ, den är beskrivande, skrattar han avvärjande.
Hans ambition var inte att skriva en debattbok utan en folkbildande lärobok. Den skulle förklara vad som hände när världsekonomin havererade, vilka mekanismer som låg bakom, hur det påverkar den globala ekonomin och vem som får betala notan. Så bokens titel är nog inte bara beskrivande.
Jag påminner Stefan om ett samtal vi hade sommaren 2006. Då hävdade han med emfas, något han sällan brukar göra, att det inte var frågan om krisen kommer, utan när. Två år senare exploderar finanskrisen.

Hur kunde du vara så klarsynt, och fanns det inga andra som varnade för det som komma skulle?
– Tendenserna fanns ju där och var mycket tydliga. Och visst fanns det människor som varnade för att bubblan snart skulle spricka. Inte i Sverige kanske, men i USA.
Stefan de Vylder nämner framför allt ekonomen Nouriel Roubini. Men han betonar att ingen av kritikerna ingick i maktens kretsar.

Stora pengar
De flesta såg dock ingenting, därför att de inte ville se, och för att det tjänade deras intresse att blunda. Just där ser Stefan en förklaring till finansbubblorna. Det finns helt enkelt pengar – stora pengar! – att tjäna. Låneekonomin erbjuder generösa bonusar, det betalas ut dryga kommissioner och provisioner, det är en ständig jakt på vinst och högre avkastning.
Det gäller att kliva av i tid, vilket de flesta inte gör, pådrivna av flockbeteende och förblindade av girighet.
– Därför är finanskriser ofrånkomliga. De är en del av systemet, säger Stefan.
En viktig aspekt här är det som Stefan de Vylder kallar för ”moralisk risk”. Om det går dåligt får skattebetalarna stå för notan. Jag undrar vad som skulle hända om vi lät bli, och nämner den amerikanska rörelsen ”Bail out the people- not the banks”. Svaret är att det vet man inte, men att risken för en ekonomisk härdsmälta skulle bli överhängande. Så blev det när man tillät att investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs. Det i sin tur ledde till att de garantier från statens sida som tidigare var underförstådda blev nu explicita. Och det i sin tur drev ytterligare på spekulationsbenägenheten. Sättet att undvika en härdsmälta har ökat risken för framtida katastrofer.

Vänstern försvagad
Finanskriser är dyra, med arbetslösheten som den största kostnaden. Det är bättre –och billigare! – att förebygga än att bota efteråt. Samtidigt är det svårt. Det finns få praktiska instrument inom ramen för det existerande systemet. Men i boken diskuteras några saker som måste göras.
Den viktigaste saken är att göra en strikt boskillnad mellan affärsbankernas vanliga verksamhet och finansinstitutens trollerikonster.
– Vad det handlar om är att förhindra att svansen viftar på hunden, säger Stefan de Vylder.
Några radikala systemförändringar har Stefan svårt att se.
– Krisen har försvagat facket och vänstern, och stärkt de konservativa krafterna.

Men är det inte underligt att de krafter som förespråkar och försvarar systemet stärks just när systemet krisar?
– Så länge som man ser kriserna som en influensa som kommer utifrån blir det så. Men vi får se vad som händer år 2011 när nästan alla i-länder utom Norge ska börja sanera sina underminerade statsbudgetar.
– Och vilket alternativ till krishanteringen har vänstern presenterat, frågar han närmast retoriskt. Att återställa A-kassan? Något mer?