Det nya året börjar som det gamla slutade. Jag skottar snö. För var dag jag rensat garageplanen och tagit bort plogvallen framför utfarten kommer det mer nerrasande från den givmilda himlen.
De första gångerna var det bara skojigt. Efter en regnig höst hade det äntligen blivit vinter. Det blev vitt och kallt och fint. De följande dagarna var inte fullt lika roliga, men fortfarande var skottningen en trevlig form av motion. Nu är den ett måste. För om jag inte tagit bort det som kommit den ena dagen, har jag desto mer att göra nästa dag. Och dagarna kring nyår kändes det närapå symboliskt, det gällde att hinna kasta iväg all snö som kommit förra året, att bereda plats för det nya.

På kvällen satt jag och zappade, matt i rygg och armar. Den enda rörelse som var möjlig var detta pekfingertryckande. Och så hamnade jag i kungafamiljens årskrönika. Jag fick se förlovningsintervjuerna igen. Först kändes det som nysnön. De såg kära och glada ut. Och jag kom ihåg granntanten som i somras sa: ”Jag är elak på kungen för att han inte låt a`Viktoria gifte sej”. Själv var hon 93 och hade för länge sedan slutat vara gammeldags. ”Han kan väl bli modärn nån gång han a´!”

Men rätt snart kändes slottets årskrönika mindre gullig. Viktoria förklarade att både kungen och regeringen givit sitt samtycke. I mina öron lät det inte som 2000-talet precis. Strax därpå kommenterades Daniels njurtransplantation. Direkt efter Silvia sagt att han mådde bra försäkrade speakerrösten Svenska Folket att Daniels njursjukdom inte var ärftlig.

Nej det så klart. Om så hade varit, hade varken kung eller regering samtyckt. Att han inte hade något adliga påbrå och hans efternamn, det kunde de sätta sig över. Men avkomman! Den sexuella frukten. Tänk på den. De unga tu kan ju inte tillåtas producera odugliga arvingar till Familjen, Kronan och Tronen!
I nästa inslag eklaterades förlovningen mellan Madelene och Jonas Bergström. Då kändes alla jämförelser med fräsch nyfallen snö som förlegad. Jonas Bergström sa till den församlade pressen att han innan han bett Madelene gifta sig med honom först inhämtat tillstånd från kungen och kronprinsessan! Han påstod att han frågat dem först! Han hade frågat om de ville ge bort henne till honom!
Vid det laget var mattheten i rygg och armar ersatt av ett annat slag. Det är rätt fascinerande hur långt förljugenheten kan gå, i detta det ”bästa av länder”, där Jämlikhet och Demokrati råder. Prinsessorna trippade hit och dit på röda mattor på alltför höga klackar för att klippa band, inviga kongresser eller vara galjonsfigurer i samband med statliga evenemang.

Eftersom jag var inne på snö kom jag ihåg Robert Karl Oskar Broberg: ”Det som göms i snö kommer upp i tö, liten fågel hittar gammalt bröd..” Kungahuset putsas och förgylls inför bröllopet, men själva institutionen förblir lika odemokratisk och förlegad. Och nota bene, det är den reliken som producerar våra statschefer.
Ja, ja. Det gäller att skotta på. Själv ska jag skaffa en snöslunga.