Skurken Ulrik rånar en man och lyckas dessutom sol- och-våra den godtrogna Gerda på hela hennes arv. Boken startar i högt tempo och ger först ett intryck av deckare. Men det vore inte en bok av Maria Sandel (1870-1927) om den inte utspelades i arbetarmiljö och dessutom innehöll en mängd aspekter på moral, sexualitet och kvinnans ställning. Dessutom får vi inte – som i deckargenren – veta hur det går för mördaren.
Maria Sandel räknas till Sveriges första arbetarförfattare och skrev noveller och romaner. En av dem var Droppar i folkhavet som kom 1924.

Mycket i miljön känns numer alltför omskrivet; de dödströtta kvinnorna som sliter med tvätt och städning hos herrskapsfolk och de supande karlarna som lämnar barn och hustrur åt sitt öde.
Det som känns annorlunda hos Sandel är dels att hon har mycket kritik att rikta mot sina egna klassfränder som inte ”rycker upp sig” rent moraliskt, dels tar upp till diskussion såväl prostitution som homosexualitet och abort.

Huvudpersonen Gerda är en anständig och hederlig flicka, som förälskar sig i Ulrik som kastar ut henne ur hemmet när han gjort henne med barn och förskingrat alla hennes pengar. Gerda hyr in sig i en enrummare där en äldre kvinna, kallad morsan, och hennes son Ansgar bor. Hon arbetar på fabrik och reder upp sitt liv tills Ulrik dyker upp och hamnar i slagsmål med Ansgar som han slår ihjäl. Och försvinner ur boken.
Den mångbottnade personskildringen ger intryck av en sorts avbön: Gerda får ibland ”hett blod” och med Ulrik idkar hon ”perversa uttryck för en uppjagad brunst”. Det lesbiska paret har egentligen valt varandra därför att de i grunden blivit besvikna på karlar. Istället prostituerar de sig och tjänar pengar på dem. Ulrik får, tillsammans med en grannkvinna som går och tigger i stället för att skaffa sig ett hederligt jobb, representera de arbetare som har låg moral och därmed ”får skylla sig själva”.

Slutsatsen är att kvinnor klarar sig bäst utan män och alltså måste lära sig att hålla på sig.