Ännu en i bekantskapskretsen har blivit arbetslös. A-kassedagarna är slut. Arbetsförmedlingen erbjuder en coach. Alltfler slås ut, men regeringens mantra om arbetslinjen rullar på.
Under Pride-festivalen arrangerades offentligt hångel på Sergels torg – men hatbrotten mot homosexuella tigs ihjäl.
Historiker och bibelforskare återkommer ofta till hur mycket vår tid liknar den romerska kejsartiden. Beröringspunkterna är många, penninghushållning, urbanisering, individualisering, sekularisering, mångkultur.

De stora städerna var miljonstäder och kristendomen var bara en av alla de religioner som österifrån vällde in i imperiet. De var alla omvändelse- och frälsningsreligioner, till skillnad från den gamla offerkulten som inte intresserade sig för individens själ utan för statens fortbestånd.
Precis som i vår egen tid var individualismen både på gott och ont. Större frihet, större ensamhet. Lite mer frihet för kvinnorna i medel- och överklassen, extrem exploatering av slavinnorna när sexuella böjelser släpptes lösa.
Romarriket var rättsstatens moder. Ingen fick dömas ohörd eller retroaktivt. Det här placerar Romarriket, trots alla dess monstruösa drag, slavgruvor, gladiatorspel och grymma belägringskrig, bland de stater som fört mänskliga rättigheter lite, lite framåt.

Men det fanns ingen likhet inför lagen, olika straffsatser skilde folk och folk.
Det fanns heller ingen allmän åklagare, åtal väcktes av den som kände sig kränkt.
Om vederbörande hade tid och råd, vill säga.
I alla romerska städer pågick processer. Skickliga, ansvarskännande advokater mellan jordägare som tvistade om rågången, välbeställda borgare om skattesatser. Den som hade tid och råd kunde förvisso anklaga tjuvar och mördare, och rättskipningen var imponerande, även med nutida mått.

Men samtidigt låg fattiga och dog i rännstenen, krigsfångar slogs i halsjärn, slavar försmäktade i gruvor vars miljögifter ännu spåras i Grönlands glaciärer.
Allt handlade om avtal, förbund, fördrag – den jag inte hade något avtal med behövde jag inte bry mig om. Också på detta sätt börjar vår tid likna Rom. Eliten fjärmar sig från oss andra.
Den som vill kan få vård i annat land – hur många har möjlighet, i verkligheten?
Det kan gå an att vara bög – men ung och snygg måste man nog vara i hångelföreställningen.
Är du papperslös, långtidssjuk, uteliggare, gammal och skör, omöjlig att coacha, då väntar blygruvorna av 2000-talets modell.
De som har resurser processar på.